Hej,
Jag tänkte att jag skulle berätta lite om Siri, råttan som ingen ville ha.

*Lite smått om mig själv, är en tjej på snart 20 år som hade råttor i 15 års ålder men som sedan gick bort (tyvärr lever de ju inte föralltid…) Efter att par år utan råttor bestämde jag mig för att börja igen. Köpte bur, nu var det bara att vänta på att hitta de perfekta!
Det tog inte lång stund innan jag fann bebisar som snart skulle födas hos en uppfödare, jag bokade 2 nu var det bara att vänta.*

Så jag pratade men an av mina vänner som jobbar i en djurbutik, en underbar tjej som verkligen bryr sig om vart djuren kommer (till och ifrån!)
Jag köpte de produkter som saknades till buren och gjorde den halvklar, det skulle ju ta 4 v tills jag skulle få hem de små liven. 
Ett par dagar efter att jag var i djurbutiken och pratade med tjejen så fick jag ett meddelande om att hon hade en råtta i butiken som hon ville att jag skulle kika på…  Jag tänkte varför inte, åker dit och ser henne, världens sötaste sak!
Det visar sig att hon hade blivit uppföd av en av hennes vänner som senare sålde denna råtta, personen som hade köpt henne hade haft henne ett tag och sedan av någon anledning tröttnat… och kommit in med henne i butiken. Min vän hade haft henne på jobbet ett par dagar men det klickade liksom inte, hon var reserverad (vilket inte är svårt att förstå) och hon hade t.o.m bitit ett par kolegor. Hon hade dessutom varit ensamråtta hela livet…

Det första som kom upp i mitt huvud var att hon helt enkelt var missförstådd, hon hade ingen att lita på, så jag tog henne.

1:a dagen hemma så var hon helt galen, for mellan golv och tak i buren och det förstår jag med, hon hade haft det ganska litet i sitt förra hem och nu hade hon det jätte stort! 
Men jag såg på henne att hon sökte kontakt. När jag kom fram till buren stack hon inte iväg utan närmade sig, hon var hela tiden så att man kunde se henne och tog mat ur handen på än. 
2:a dagen (idag) öppnade jag buren och hon kom fram direkt, jag satte in handen (väntade på att bli biten, men inget!) hon nosade sen klättrade hon upp i handen och ville ut helt enkelt! Hon sökte kontakt och ville ha närhet, så jag satt bara där framför buren med luckan öppen och gissa om hon sprang ut och in, från mitt knä och sedan tillbaka! Man såg hur busig hon var! 
Nu ser jag att hon har somnat av trötthet! 

Jag vill att detta ska bli en tankeställare till er där ute som skaffar råttor utan att tänka! Dessa djur är helt fantastiska och de behöver sällskap, de förstår mer än vad du kan tro så tänk efter 1 gång till innan du bestämmer dig för en råtta. 

Ps. Siri är för tillfället själv, hon är i karantärn (jag vill bara se så att det inte kommer någon förkylning eller så) samt att hon kommer att få 2 kompisar om ca 3 v! Ds.