Jag har fobi för fruktkärnor, kan inte äta tex äpple, päron, persika, vindruvor osv :P Däremot går kiwi-kärnor bra xD

Finns det grader av fobier? Jag trodde en fobi var när man inte klarade av att ens vistas i närheten av det man var rädd för, började gråta när man fick syn på en bild av det etc.

#2
Ja det kan komma i grader. Om du undviker något så blir fobin starkare.

T ex har jag en vän som är rädd för ormar. Ifrån början var hon "bara" väldigt rädd för dem, sedan har detta utvecklats till att hon mår jättedåligt om hon ser dem på bild eller tv.
Vissa med ormfobi kan även få ångest när de ser råttor, just pga av att svansen påminner om ormar…

Själv har jag en fobi för ballonger, eller närmare bestämt när de riskerar att smälla.
Jag börjar svettas, kan få panik och dylikt om någon annan håller i en ballong. Det går bra om jag håller i den själv. Får tunnelseende när småbarn håller i ballonger.
Jag är dessutom rädd för åska, raketer, smällare och andra höga ljud.
Det är vanligt att en blir rädd för snarlika saker.

#3 Jaha, då vet man det :) Jag trodde det liksom pendlade mellan fobi och fix idé :P Jag har nog haft fobi för kackerlackor, nuförtiden tycker jag bara de är vansinnigt äckliga, men i tonåren blev jag fullständigt hysterisk och började gråta bara jag såg en, även på tv/bild. Hade jag sett en kackerlacka någonstans kunde jag inte gå där igen, lite jobbigt på vissa utlandsresor.

Kom även på en fobi som jag har börjat glömma bort, kanske för att jag inte vistas nära dem.

De är en fobi för myror, för när jag var liten ramlade jag ner i en skit stor myrstack och hade myror överallt på mig. Nu om jag ser myror i närheten så står jag å stampar å hoppar (inte bokstavligt talat på dem å siktar) men så att de inte kommer på mig..

Hojja.. börjar klia å svida i hela kroppen så fort jag ser myrhelveten!

Jag vet inte om det är en fobi eller inte men jag blir nästan yr av illamående när jag ser öppna sår eller kirurgiska operationer på TV.
Blod i sig har jag inget problem med. Det är bara när man ser in i stora sår. Det värsta är när dem tar bort hjärntumörer! Jag blir seriöst "freaked out" bara jag tänker på det :S

Jag är extremt rädd för åska, men vet inte om jag skulle kalla det för fobi.

Men jag har en rätt stark fobi mot maskar och larver/maggots, det är något bland det äckligaste och läskigaste jag vet. Jag går helst inte ut efter det regnat, för att det brukar komma upp maskar på gatan. Och jag förknippar lukten efter regn med mask, så jag spyr nästan av det. Håller någon i en mask när jag är i närheten så  kryper det i hela kroppen på mig och jag börjar nästan gråta. En period hade jag svårt för att äta spaghetti på grund av att jag tänkte att det var maskar. När jag skriver om det såhär, så skrattar jag lite för mig  själv för att det är så töntigt. Men kasta en mask på mig och jag bryter ihop totalt 😛

Har bara en nästan två fobier jag kämpat rätt kraftigt med, så de har minskat ned. Tvingar mig själv att utsätta mig för det under kontrollerad situation. 
Ena är fjärilar, speciellt nattfjärilar. Men jag har lyckats ta mig igenom fjärilshuset utan att bli allt för kallsvettig. Och numer börjar jag klara av att gå in vid entren där det är en lampa och det flockas med fjärilar på nätterna.
Andra är kryp och hår som sitter fast. Förr var det även problem att bli kramad när jag kände mig trängd, så mitt ena x fick en och annan snyting.
Det har med minskat ned, men har ännu lite problem att få en skalbagge som håller sig fast på mig när jag försöker vifta bort. Eller ett hårstrå kan jag få ren panik över om det sitter inlindat i mina fingrar. Blir till att kämpa med lugnet så man kan dra bort det och inte bara stå att vifta och nästan lipa 🤪. 

Även utveckla lite maniskt beteende under kommande året jag inte varit medicinerad på. Kan lämna dörren olåst om jag går ut en snabbis med hundarna. Men är jag hemma får jag lite tvångstankar på att konstant gå och kolla så dörren är låst. Har jag inte kollat dörren innan och efter jag borstat tänderna kan jag känna mig tvingad och kliva ur sängen bara för att kolla. Ändå noll rädd för att nån skulle klampa in. Men det hänger nog mest på att jag har ett "ska bara" beteende pga min adhd som blivit lite extra stärkt.

ALLTSÅ VARNING!
Tror det är nån s*tans förbannelse över detta inlägg!

Alla mina fobier har slagit in idag som jag har delat med mig utav här.. en riktigt oturs dag, är det för att jag krossade glasramen som in princip är som en spegel i utseendet?

Först när jag sitter å väntar på bussen, vad tror du inte kryper upp på mig?

JO EN JÄDRANS MASSA MYROR! Fy bubblan också!
Så jag hoppar omkring som ett fån å försöker få bort alla.. andra hjärtattacken denna dagen!

Sedan när jag ytterligare igen SITTER Å VÄNTAR PÅ BUSSEN hem.. så vad tror ni inte hänger i min telefon? EN SPINDEL, hjärtattack nummer 3.. alltså .. vad är detta?

Nu tänker jag stanna hemma å hoppas på att inge mer drabbar mig idag..

Jag skulle nog kunna säga att jag har emetofobi (rädsla för att kräkas). Min mamma har också det, och även om jag har försökt arbeta mig igenom det (som tur är haft magsjukan 2 ggr i hela mitt liv) så vill det inte riktigt släppa. Jag mår mycket sämre på grund av tanken att spy eller att jag kommer att spy, än att faktiskt göra det.

Sist jag hade magsjukan var för någon vecka sen, och jag kunde inte ens få upp det då jag höll tillbaka så krampaktigt. Jag blir helt kallsvettig och svimmar nästan. 

Dock tycker jag inte det är lika obehagligt när andra kräks på t.ex. film och så, för då VET jag att det är fake. Men om det händer i närheten av mig (alltså någon meter) blir jag orolig och mitt hjärta slår jättehårt och jag tycker det känns som att jag mår illa.

När jag var liten hade jag ibland svårt att äta pga det här och lite andra faktorer.

jag har fobi fött fett och senor. Det var en stooor fobi för ungefär 6 år sedan men har börjat arbeta bort det och det går väldigt bra!

Har problem med att äta kött, även i de finaste köttbitarna tycker jag mig hitta fett och senor. Jag massakerar hela köttbiten och lämnar alltid kvar lite på tallriken som "inte går att äta". tycker det är obehagligt att äta kött och klarade inte av att hantera rått kött förut, men kan det till viss del nu.

jag tycker mig även hitta senor i frukt och grönsaker 😃 vilket betyder att jag i stort sätt aldrig äter frukt, hittar mer senor där än i kött och tycker det är såååå obehagligt. har lärt mig att äta äpple men då bara den yttersta delen, för längre in finns det senor. Det är den enda frukt jag äter och senast jag åt annan frukt kan ha varit vid 9-10 års ålder (är 20 nu).

Grönsaker går lite lättare och där har jag under det senaste året lärt mig äta i stort sätt allt, men har alltid senorna i bakhuvudet 🙂

Sedan en kompis fick näsblod så det kom överallt på hans kläder, på marken, på hans händer… Så har jag fobi för andras blod. Jag kan inte ens se när någon skurit sig lite på ett papper eller något. Har också fobi för hajar, kan se dem på tv men får en äcklig obehagkänsla i hela kroppen. Kan inte simma i havet där jag inte ser bottnen, trots att jag vet att vi inte har hajar här haha.

#11 finns absolut inga senor i växter och frukt det kan jag lova dig :)
Senor finns bara i närheten av muskler och muskler finns inte i växter och fungus.
Men om det just är sega trådliknande saker i mat som du inte gillar så kanske banan och melon är frukter som funkar för dig?

#13 de är just dedär trådliknande jag hatar! 

banan spydde jag upp en gång när jag var några månader gammal och inte kunnat äta sedan dess. Och sen är det ju dedär att jag ogillar kärnor också, så melon är inte heller någon stor hit 🙂

#14 Jadu.. försöker komma på någon frukt som du kanske kan äta. Men just nu står det still :/ Lättsaltade jordnötter? Enligt wikipedia tillhör nötter en grupp som kallas "torrfrukter" :P haha

#8
Nu kan jag pusta ut! Har så kallade ''fjärilfobi'' och många retar mig för jag är den första de stör sig på som är rädd för fjärilar, alla (nästan) tycker att de är vackra och gulliga osvosv.
Jag tycker också att fjärilar är vackra men.. ser jag en/är en fjäril i närheten av mig får jag  p a n i k .

Ingen fobi, bara lite lättare klaustrofobi 🙂 Har inga problem med hissar osv, så det är inga problem i vardagen.

#16 Har precis som dig, med nattfjärilar. Får verkligen panik när de lyckats ta sig in i rummet…

Mamma har förresten också fobi för nattfjärilar. Jag förstår det verkligen inte alls! 😃 Hon är ju inte rädd för något annat alls, och så är det just nattfjärilar hon är rädd för! Alla andra djur är helt ok, spindlar, ormar, fåglar, råttor, getingar etc, alla gillar hon, men inte de ofarliga nattfjärilarna…. 😛

Ingen som är rädd för "daddy longlegs"?? :P

#20 Haha, om du menar harkrankar aka jättemyggor så är faktiskt mamma rädd för dom också. Jag tycker att dom är äckliga bara… 😛

Jupp harkrankar och långben-spindlar menar jag ^^

#22 Ah, långbenspindlarna tänkte jag inte på 😛 Dom är mina favoriter, haha.

#23 Det är Zack's favoriter också :/ Va på muggen en snabbis kom tillbaka in i rummet så satt rått fan i sängen och mumsade på en sån där! :S Duktig men äcklig pojke som vaktar husses säng hehe

#24 Mmmmmmm… Mumma! 😂

Jag har fiskfobi. Har haft det i hela mitt liv. Guppys är dom värsta. Döda som levande. 

Jag kan äta rena fiskfileér men om jag ser en fjäll så börjar jag svettas & tårarna rinner ;) 

Däremot skulle jag lätt kunna simma med en haj eller späckhuggare :) Men kommer en mört emot mig i vattnet så får jag ren panik. Ologiskt, men fobier är sällan logiska.

Men det är också det ända som jag har fobi för.

#26
Antar att "Hitta Nemo" var värsta skräckfilmen??
Hur började din fobi? Kommer du ihåg det? Sorry blev bara nyfiken.
Det här med fobier är lika ologiskt som fetischer verkar det som :)

#10,#11 Låter som för mig, rensar kött och lämnar oftast hälften av köttet för det är "inte ätbart" enligt mig. Ska alltid ha snustorrt kött för annars växer det i munnen på mig och jag kan inte äta det. Är livrädd för att spy och klarar inte av att se ngn annan spy varken på tv elr i verkligheten. Hade en kompis här en gång som hälsade på. Fick sedan reda på att hans sambo fått magsjuka efter att han var här. Det resulterade i att jag sov bara några få timmar sammanlagt under två dygn. Var heelt säker på att jag blivit smittad och mådde illa som bara den! Blir "psykiskt magsjuk" så fort jag får veta att ngn i min närhet åkt på det :p

#27 Nemo är tecknad, så nej… Han är inte så "fiskig" som man kan tro ;) Inga fjäll, inga stela ögon, inget slem osv. 

När jag var liten så jagade min bror mig med fiskar i butiker, ute med båten, på landstället osv. Han kastade fiskar efter mig och så. Vet inte om det var så jag fick min fobi eller om han gjorde så för att han visste att det var min fobi redan ifrån början och tyckte det var skit kul.. Jag var så liten så minns inte riktigt mitt liv innan fobin ;) Jag älskar att bada och pga min fobi kan jag inte göra det utomhus, det förlåter jag honom aldrig. Utomlands kunde jag bada för där var vattnet så klart att man såg allt :) Efter 2 dagar såg jag en fisk och då var det kört. I sverige kan jag inte för där skulle jag aldrig se om det kom en fisk.

#29 shit va trist att höra :(

Jag har fobi för hål i organiska material (hud, ögon etc) sök Trypophobia.

#31 Kul att 99% av alla bilder man får fram om man söker på det är Photoshop fakes :/ Seriöst att folk gillar att jävlas så mycket…

På tal om hål i kroppen så hoppas jag att jag ALDRIG stöter på en botfly! NÅGONSIN!!!!

Dom fobier jag har, om man nu kan kalla det fobier är; spindlar (vilket väldigt många har), har någon lätt klaustrofobi, höga höjder, att åka båt (men det är väl mer en rädsla, inte precis en fobi), och är väldigt rädd för nålar (och jag är både piercad och tatuerad!). Tycker också att små barns händer är otäcka (inte så att typ "OMG EN SMÅBARNSHAND JAG KOMMER DÖ", utan mer typ att jag helst inte vill att dom rör mig). Tycker heller inte om att röra matrester o.O

defenitionen av fobi en orationell rädsla för något.

Jag har fobi mot folkmassor var på en jobbmässa i Skövde som AF tvingade dit oss på, det var väldigt många människor där och det kändes som jag krympte för varje sekund, var där i tre minuter sen var jag tvungen att gå.

Spindlar (inte så konstig kanske), att skicka brev, att bli av med tänder/fingrar, bryta fingrar, att jorden ska gå under, att tappa saker.

Fobier.. Ja, jag får total ångest av slammig sjö/älvsbotten. Det måste vara sand för att jag ska kunna stå på botten utan att få panik.
Risken att bli filmad eller fotograferad får mig att gå och gömma mig, bokstavligt talat.
Att ringa till någon jag inte känner särskilt väl, eller som jag inte känner överhuvudtaget, funkar inte. Oftast sköter min mamma eller sambo sådana uppgifter. Av någon konstig anledning har jag inte samma problem om det är folk som ringer till mig.
Mosade/skadade insekter! Samt när insekter bits/håller sig fast.
Sedan känner väl alla obehag inför djur som kryper in i kroppen och parasiterar på en, som DaniPoos botfly. ;) 

Djuren i sig har jag ingen fobi för dock.