*tass*

Åh vad roligt att följa *tassen* :)

sätter en tass här jag med :)

Tassar också, pysslar med samma sak för tillfället. :D

Tass :)

Roligt att se hur det går för dig. Har själv tre "djuraffärsråttor" och de är så goa , söta och sociala att jag inte heller tror att det blir problem med din lilla vän.

Räknar med att han kommer bli lika social som mina andra pojkar tids nog. Några av dom mysigaste råttor jag haft har varit från just djuraffären, allt dom behöver är ju lite tid.

Anyways, dag 3. Tog mig en tur till Gävle idag och har inte hunnit pyssla så mycket med Bacardi. Men syster berättar att hon nästan har fått lyfta honom litegrann. Han har även fått leka lite med hennes gamla tandborste som hon hittade i sin handväska. Han verkar lite mer självsäker i buren och har både vågat leka lite med Kolgrim och bråka med honom om vems hängmatta det egentligen är. Hängmattan ifråga är stor nog att rymma säkert ett 10-tal råttor om dom tränger ihop sig lite, vilket ju råttor oftast gör… Det märks redan nu vems råtta det är. Jag gick in och hälsade det första jag gjorde när jag kom hem, ingen reaktion. När syster kom in för att berätta om dagens framsteg reagerade han direkt på hennes röst, vart nyfiken och kom fram och nosade. Syster visade stolt upp sitt finger som hade en liten rispa efter att han hade smakat lite för hårdhänt. Dom lär sig tillsammans, vi har haft råttor i 2 år och först nu har hon vågat sticka fram fingrarna till någon råtta. "Det är för att han är så söt så han kan ju knappast bita" säger hon, och det gör han ju inte heller.

Spännande!

Tass!

Dag… Ja, vad e det för dag nu..? 4 tydligen. Jag trodde inte att vi skulle göra så snabba framsteg att jag skulle ha något att skriva om varje dag, men se där hade jag tydligen fel.

Kolgrim verkar vara lite uttråkad, han är ju van vid att ha många burkompisar som vill leka med honom och att få komma ut och leka. Enligt syster så både leker och sover pojkarna tillsammans ibland, men jag har inte sett det. Så han fick vara med mig ett tag och Bacardi fick sitta ensam. Hur han reagerade på det vet jag inte eftersom syster bestämde sig för att det var dags för killen att vänja sig vid musik, som vanligtvis förekommer ganska ofta här hemma, och drog på sitt fjortisdunk. Jag håller mig långt borta från hennes rum när hon spelar fjortisdunk. XD

Bacardi har börjat vänja sig vid att leva i en tredimensionell värld och rör sig mer fritt i buren, men han har fortfarande lite svårt för dethär med klättring. Han lyckades iaf hitta IKEA-kusinen och syster tyckte det var en utmärkt ide att plocka ut den med honom i och ta sig en liten tur i huset. Det gick bra i början, men sen vart han rädd och stressade nästan upp sig till panik innan hon lyckades få in honom i buren igen. Kanske var det lite för tidigt..?

Men han tycktes ha fått smak för livet utanför buren ändå. Syster har dragit fram en liten potta som dom har i buren till burdörren så han kan använda den som ramp upp till dörren. Han kommer redan nu fram när man öppnar burdörren och står där och tittar. Men idag ville han ta steget längre, han klättrade helt enkelt upp på dörren och vidare upp på taket till buren. Syster vågade inte lyfta honom, så jag fick komma och rädda upp situationen. Han är fortfarande väldigt rädd för att bli lyft, men han skriker inte rakt ut längre iaf. Han gör bara allt han kan för att för att komma loss. Jag lyfte helt sonika över honom till min axel. Och där var det ju inte så läskigt, så där fick han sitta ett tag och bli klappad. När han hade lugnat ner sig lite var det enkel sak att böja sig ner och låta honom klättra in i buren själv. Helt klart en mycket äventyrlig dag, men jag tror vi tar det lite lugnare i morgon. ;)

Dag 5 och 6. Jag var väldigt upptagen med allehanda ting igår och tog mig en tur till Linköping och tillbaka idag, så har inte så bra koll på hur det går för Bacardi. Syster storstädade rummet igår och råttorna fick flytta ut i köket. Dom stod ganska bra där, lätt att sticka in handen och klappa lite när man går förbi. Så pojkarna har fått massa kel nu, men fick flytta tillbaka in på rummet p.g.a. risken för fetma.  

Bacardi gör framsteg, jag kunde tydligt se hur han njöt av att syster kliade honom på nacken nu ikväll. Han var inte långt från knaster. Jag börjar bli lite osäker på hur vi ska gå tillväga nu. Fortsätta klappa och gosa tills han litar helt på oss och självmant börjar kliva upp i handen (ha honom instängd i buren tills det händer alltså) eller börja lyfta ut honom och ha med sig honom på axeln. Jag ska nog prova att lyfta ut honom i morgon och se hur det går. Om jag känner honom rätt så kommer han nog drabbas av panik efter ett tag, så vi får väl köra på korta stunder då. Funkar inte det så får vi väl ta ett steg tillbaka helt enkelt.

Börjar bli lite orolig för Kolgrim också, han blir bara mer och mer uttråkad. Han och Bacardi verkar inte riktigt komma överens, jag förstår mig inte riktigt på det. Pojkarna bråkar inte, men vänner är dom knappast. Man skulle nästan kunna tro att dom låtsas om att den andra inte existerar. Är det verkligen normalt? Jag tar ut Kolgrim så mycket jag kan så han får springa lite och göra sig av med överskottsenergi, men han vill ju ha en kompis att leka med också…

Ah, nu kommer syster upp med ett stycke knastrande Bacardi på axeln. Jag tror knappt mina ögon! Denhär killen kommer bli riktigt mysig i sinom tid. ^.^

Fast försöker hon lyfta honom blir det protester, det gillas inte.

#11
Lithium och Morfin brydde sig inte så mycket om varandra i början. De sov oftast på olika platser och var inte intresserade av att putsa varandra, det har liksom kommit med tiden.
Kanske är det något liknande för Kolgrim och Bacardi? :)

Mysigt att han har börjat knastra ^^

Dag 7. Det går fort frammåt för Bacardi. Idag har han och Kolgrim fått vara med oss i soffan och tittat på Eurovision. Bacardi fick ha sele på sig för att han inte skulle bli rädd och springa bort eller rymma. Bara det faktum att vi fick på han selen visar vilka framsteg han gjort. Han satt så snällt och nosade i luften och utforskade litegrann, ingen rädsla där inte. Ibland får man lyfta honom också, men inte alltid.

Jag kände att det var lite spänt mellan pojkarna. Syster sa att dom brukade bråka på nätterna, men att det inte var något allvarligt. Enligt henne skulle det vara mer som att dom inte riktigt kunde komma överens om vems bur det var. Förstod inte riktigt vad hon menar med det, men chansar på rangbråk. Jag kunde iaf inte hitta några sår på någon av dom, så dom får hållas. Alternativet är att Kolgrim och Bacardi får sitta själva i varsin bur i 3 veckor. Eller så avbryter vi karantänen. Känner mig inte vidare värst sugen på någedera, Bacardi hade ju skabb när han kom och det finns inte stronghold så det räcker till alla råttor, förutom risken att han bär på något annat skit också.

Det blev iaf lite problem när pojkarna skulle in igen. Bacardi ville inte alls bli lyft och skrek rakt ut. Men vi var ju tvugna att få in honom, så det fanns inget alternativ. Det fick bli till att slänga upp honom på axeln och hålla fingrarna runt bröstkorgen på honom så han inte skulle hoppa, och det funkade bra.

Nu när det går att lyfta ut honom ibland tar syster ut honom lite då och då och går en runda för att visa upp honom. Hon är så stolt över honom! Och jag är också stolt, fast över henne och att hon lyckas så bra med honom. ^.^

Dag 12, eller vad det nu är… Har inte blivit till att skriva så mycket här. Syster har varit borta och kampanjat inför omvalet som var i helgen och jag kan inte hålla på så mycket med Bacardi. Det är tydligt vems råtta han är alltså. Jag får inte lyfta honom ur buren, då bara skriker han! Syster däremot verkar bära runt på honom hela dagarna, så hon måste ju få ut honom på något sätt. Särskilt med tanke på att hon inte vågar lyfta honom om han skriker eller försöker ta sig loss. Men väl ute ur buren går det jättebra att lyfta honom kortare sträckor, annars vill han helst bli "buren" i famnen eller sitta på axeln. Han börjar verkligen bli en riktigt trevlig råtta att ha att göra med.

Som sagt så är han ute väldigt mycket med syster på dagarna. Han är med henne i princip överallt och får ibland hoppa över till någon av oss andra. Själv tränar jag mycket på att lyfta honom, plockar till mig honom om syster råkar komma förbi med honom på axeln eller i famnen. Han är så söt när han sitter och åker runt på hennes axel med nosen i vädret ,luktandes efter någon doft som bara han känner av, att jag inte kan låta bli!

Igår var vi ute på balkongen och njöt av solen, syster, jag Bacardi och Kolgrim. Jag ville ha sele på Bacardi för säkerhets skull, men det fick jag inte för syster. Han blir bara rädd om jag sätter på honom det tycker hon. Om hon litar på råttan så är han väl att lita på då, och visst gick det problemfritt! Han verkade njuta av solen lika mycket som vi, stack upp nosen i vädret och drog in alla omvärldens dofter och vart alldeles… Skulle säga att han verkligen såg lycklig ut.

Funderar på att flytta in honom i grabbgänget i slutet på nästa vecka, om lillkillen har flyttat hem då. Både han och Kolgrim är friska som nötkärnor och skabben har försvunnit för länge sen, så jag är naiv nog att tro att det inte ska vara någon fara. I ärlighetens namn är det ochså för att vi inte lyckas så bra med karantänen, det glöms bort att tvätta händerna så fort man har hållit på med pojkarna. Och då är det ju ingen mening med att ens hålla karantän liksom. Dessutom hoppas jag på att han ska acceptera mig lite bättre när han väl har fått flytta upp på mitt rum och får umgås mer med bara mig.

Var föresten förbi djuraffären igår, alla hans bröder (utom en) är borta! Vill gärna tro att dom har fått bra hem allihop, men är inte särskilt övertygad tyvärr…

Slänger in en bild som jag stulade från systers facebook, dålig, men den får duga tills vidare. :p

allt detta är bra saker för mig :) läser alla dagar och det är bra tips som kommer då man läser.

Kul att det går frammåt med honom, intressant läsning.
*Tass* ^^

Då blir dethär dag 13 då da. Det går verkligen frammåt med killen. Redan nu är han tamare än vad många andra av mina gamla zooråttor och omplaceringar någonsin blev. Eller tja, många och många, men jag hade iaf 2 omplaceringar som aldrig riktigt gick att lyfta ur buren trots månader av träning, stackarna. Men Bacardi kan man (syster) t.o.m. lyfta ut genom lilla luckan högst upp på buren. Jag brukar i princip aldrig försöka lyfta ut någon råtta från översta hyllan. Dels för att det blir lite som deras frizon då, men mest för att dom tycker att det är läskigt att bli utlyft (skulle nästan kalla det "utdragen" ) genom en sån liten lucka och smiter undan. Men hon fick ut honom genom den luckan iaf, och det tycker jag är en bedrift.

Själv har jag inte pysslat med någon av pojkarna alls idag. Det var burstädning för hela slanten och eftersom jag sprang skyttetrafik upp till råttorna på övervåningen ville jag inte röra dom. Syster har börjat träna in kloklippning, det tänkte jag inte ens på att man kunde. Själv brukar jag bara klippa klorna på råttorna, oavsett vad dom tycker om saken. Men tror hennes ide om att träna in det är den rätta vägen egentligen. Hon tar helt enkelt ett stycke Bacardi, sätter honom i knät och lyfter upp en tass i taget. Tanken är väl att hon ska hålla i tassarna längre stunder varje gång och börja klippa en klo i taget så småningom antar jag. Så självklart att jag skäms över att inte ha tänkt på det själv! Å andra sidan brukar jag inte ha några större problem att klippa klorna på dom flesta av mina råttor.

Jag börjar faktiskt se en råtta i killen nu. Han visar ingen av domdär panikanfallen och rädslan för att bli lyft och hållen som han hade när han kom. Iaf inte med syster, och det är ju hennes råtta. Han kan sitta lugnt och stilla i vilken famn som helst, men är inte rädd för att utforska lite runtomkring. Jag vet inte riktigt när man ska kalla en råtta tam, men är han inte det än så är han iaf inte långt ifrån. Om någon/några veckor är han säkert lika go och mysig som mina andra pojkar.

Kul att det har gått framåt så fort :)

Det går framåt så fort att jag ibland inte tror det själv. Men så var han ju också väldigt framåt och mysig redan på affären. Jag var föresten in där idag och frågade hur gammal han kunde tänkas vara. en 10-12 veckor sa dom. Knappast, han måste vara minst en 4-5 månader. Men han får fira födelsedag samtidigt med småpojkarna helt enkelt, det blir enklast så.

I morgon har han bott här i 3 veckor, så då blir det väl dag 20 idag? Spelar ju iofs ingen roll. I Söndags tillbringade jag hela eftermiddagen ute i solen med grannen. Kolgrim och Bacardi fick vara med i någon timme. Grannen gillar råttorna och brukar bli glad när jag tar med dom ut. Bacardi var lugn och utforskade allt med samma nyfikenhet som vilken annan råtta som helst. Grannen fick mer än gärna lyfta och pyssla med honom, inga problem. Men selen tyckte han inte om, den plockade han av sig i ett obevakat ögonblick. Han går ju ingenstans ändå, så det gjorde inget.

I morgon är det tänkt att pojkarna ska få flytta in i stora flocken. Jag antar att det får bli slutet på dagboken eftersom jag inte kan se någon som helst rädsla eller osäkerhet i killen längre. Han är 100% tam. Syster satt bakom mig vid datorn lite tidigare idag, vi skulle beställa lite saker på nätet. Helt plötsligt hör jag att en råtta börjar knastra, vänder mig om, och ser Bacardi ligga och ploppa med ögonen i hennes famn. Success! :D

Nu återstår bara att se om det går att klippa klorna på honom…

Härligt vad fort det har gått för er! Jag ska som sagt börja om lite här… Och hoppas på det bästa! :)

Tänkte uppdatera lite här, efter gågna 2 år. (Tycker det kan vara bra att putta upp denhär tråden också.)

Bacardi blev en otroligt trevlig liten (STOR) pojke. Tyvärr vart han attackerad och sönderbiten av en annan råtta och funkade därefter aldrig med andra råttor. Så syrran fick bli hans flock istället. Och en flock, det var dom. Bacardi kunde sitta i hennes famn i timmar, och var alltid lika pigg på att få komma ut och vara med henne. Hon kunde göra allt med honom. Och när han fick en stor böld som sprack så var det inga som helst problem att tvätta och ge medicin 2 ggr/dag. Förutom lite missnöjjespip gjorde han inget större motstånd. Han var helt enkelt en av dom mysigaste och mest lätthanterliga pojkar jag träffat på.

På dag 697 (ja, räknade ut det!) somnade Bacardi in, lugnt och stilla hemma i sin bur. När syrran hade haft honom ute dagen innan var han lika pigg och glad som vanligt, om än gammal. Och dagen efter var han död. Han är saknad, men det känns ändå bra att han fick ett så långt och bra liv, och fick avsluta det hemma i tryggheten. ❤️

Beklagar..

#21
Oj vad tiden går fort!
Vad skönt att han fick ett så fint liv och somna in i trygghet. ❤️

Kanske omvandla berättelsen till en mer dagboksartikel?

Lite kul att läsa om råttor och deras utveckling, historia.

Jo, har faktiskt funderat lite smått på att göra en artikel av detta. Men visste inte om det fanns något intresse. 😛

#25 det tycker jag du ska fundera på :-)

Jo, men jag skulle tycka det var kul om jag fick skriva en artikel av det. Så svårt skulle det ju inte vara heller. Bara att ändra lite här och var, rätta till någon mening så det ser snyggare ut och dela in i lite fler stycken. Och så bilder, ska kolla om syrran har några bra bilder på honom.

Usch vad tiden går fort, men vad härligt att han fick ett långt och bra liv med dig och din syster :)

Ha ha, ja juste. Skulle ju skriva en artikel. Hmm… Det får bli nästa månad, efter att jag flyttat till Stockholm.