egen stuga dom kommer inte ens behöva se dom :P ( i och för sig får farsan ändå se dom nån gång ibland )

Min mamma hade själv råtta som liten, och ett antal andra gnagare, så hon vet hur underbara dom är. Och så visste dom hur mycket jag gillar djur, så vad gör man inte för sin dotter? ;)

Jo min mamma vet att jag älskar djur briner verkligen för att hålla på med djur dom är mitt allt! Lyckades få en ödla för ett tag sen.. men viljat ha råttor i 2-3 år nu! måste lyckas att övertala henne :( ananars köper jag bur och sånt iallfall ^^ haha.

För mig tog det nästan ett halvår för att ens dom skulle kunna tänka på det här med råttor! Ibörjan bara tjatade och tjatade jag. Men jag är faktiskt glad att dom inte lät mig köpa råttor redan då eftersom jag inte hade kunskapen för att kunna ha råttor och för att jag efter denna väntan har fått mycket bättre tålamod. Eftersom jag förstod att tjat inte skulle fungera så började jag läsa på som tusan. Lästa mycket på internet. Gick också runt till ettt antal biblotek och lånade alla eras böcker om råttor. Jag har också hamstrar hemma och dom klarade jag av att sköta galant tyckte mina föräldrar. Så dom förstod att ansvaret kunde jag ta. Sen efter jag läst ett antal tusen sidor tyckte jag att mina föräldrar borde komma hem till någon med råttor och hälsa på. Träffa det underbara djuret!Min mamma tyckte efter detta bättre om råttor men min pappa hade väldigt svårt för dom. Vi pratade mycket i familjen och dom förstod att jag hade intresset, kunskapen och kunde ta ansvaret för några råttor. Vi kom tillslut fram till om jag betalar allt för dom, städar buren varje gång (enligt schema), tog väl hand om dom, klarade skolan bra och hade dom i mitt rum. Ja, då skulle jag få råttor! Gissa om jag blev lycklig! Nu några månader efter så följer jag fortfarande allt detta. Men råttor kräver väldigt mycket! Eller så är det snarare vi råttägare som inte kan se våra råttor skaka galler och inte släppa ut dom! Mina två tjejer är ute minst två timmar per dag och har över en furet-tower att springa runt i och busa i! Just nu så ligger ena och sover innanför min tröja samtidigt son den andra är ute på en upptäcksfärd i mitt rum! Men ansvar, tålamod och kunskap kan nog övertala din mamma! Lycka till! :)

Flyttade in i en egen lägenhet

Jag flyttade hemifrån och tog med mig råttorna när jag hälsade på ^^

#5 jag kan inte flytta nu är bara 16 år :)

#4 Jo, jag har läst hur mycket som helst om råttor i ungefär 2 år har redan valt ut en bur som jag vill ha, blir en FTn :) Så ska ha en flock på några honor i den hade jag tänk mig ^^ (min mamma gillar inte råttor men hon har aldrig träffat en tamråtta).. :( Jag har haft många andra djur har nu en hund och en leopardgecko så hon vet att jag klarar av och tar ansvar för mina djur.. Mina djur betyder allt för mig skulle inte klara mig utan djur!^^ Och jag har sagt till min mamma att jag står för kostnaden för buren och sakerna! jobbar ibland så pengar finns till dom små liven :D

Övertalade sambon, tog ett par veckor med argument och söta bilder på rådisar, sen var han lika såld som jag själv :D

#4 Om jag var du så skulle jag nog försöka få med mig min mamma och hälsa på någon med råttor. Gärna någon erfaren person eller en uppfödare. Då kan hon få Fråga det hon undrar och se på dom små liven och du får mysa men ett par sötnosar! :)

#7 Tjatade om råttor sen jag var 12, skaffade dem när jag var 19 och flyttat hemifrån ;) Så för mig funkade det inte hemma.

Jag var 16 när jag ville ha råtta (är 24 nu) och kämpad elänge med att bearbeta mamma. Hon visste hur väl jag ville ha och när jag skaffade en pojkvän som hon ogillade så "mutade" hon mig med att jag skulle få råtta om jag dumpade honom. Förhållandet tog slut kort därefeter av sig självt, men det sa jag inte till mamma så då fick jag efter ett halvårs till tjatande (var nästan 17 då) två råttor, Bengan och Thea (honor) Thea bet dock ihjäl Begnan och var aggresiv mot andra råttor så hon fick leva ensam. Men underbarare råtta har jag aldrig haft.

Så på den resan var det.

Min mamma vet att jag älskar djur, hon ville dock inte ha "stora äckliga råttor" hemma :/ Men jag visade dessa bilder:
http://dianephotos.deviantart.com/
en tjej på deviantart som verkligen lyfter fram råttor! :)

När mamma hörde att det minst skulle va två så blev hon lite osäker men jag berättade om hur dem är och min lillasyster började tjata om hamster samtidigt så hon sa "om du köper bur och hamster till din syster så får du råttor" och det gjorde jag ;) Och gissa vem som tyckte dem var söta när hon först såg dem? Jo mamma!! XD

Jag tjatade på mina föräldrar att få råttor sedan jag var 9 år tror jag. Innan dess hade jag haft en Sibirisk dvärghamster. Hon levde inte så länge, dock (blev sjuk två månader efter jag fick henne.. :/ INTE mitt fel vill jag tillägga!), så några månader efter hennes död ville jag ha ett nytt djur. Jag föreslog råttor. Mamma blev tokig. Hon hatar råttor över allt annat på jorden. Sade att jag skulle bli "arvslös" om jag någonsin kom på den idén igen. Hon tillät mig skaffa gerbiler (de var söta och hade inte en naken skabbig svans, enligt henne..), men det var ingen höjdare precis. Jag vill ju kunna kommunicera med djuren jag lever med, och det är svårt med gerbiler.. Jag gav dem vad de behövde men inte fick de så mycket kärlek, tyvärr.. :/

Så när jag flyttade hemifrån skaffade jag råttor. Mamma tjatade och tjatade om att jag redan hade haft råttor och att jag inte tyckte om dem då, så jag skulle inte tycka om dem nu heller. Jag försökte förklara skillnaden på råttor och "ökenråttor" (gerbiler) för henne, men hon ville inte lyssna.

Nu har hon väl accepterat att de finns i mitt liv, men hon tycker fortfarande att det är samma sak som gerbiler, fast mycket äckligare. Och hon är inte så glad i att komma och hälsa på.. =P

Jag tror att det är svårt att övertala om föräldrarna är starkt emot idén. Är de inte det tror jag att det säkert går genom att visa ansvar för djur, visa intresse och läsa på om råttor, att kanske göra en "deal" (jag arbetar bra i skolan, ni låter mig få ta hand om råttor), visa insiktsfullhet genom att lugnt diskutera och argumentera med dem om varför råttor är så bra och hur du som person skulle utvecklas genom att vara råttägare. Det viktigaste är att du får dem att förstå att detta inte bara är ett "jag vill haaaa!" utan en mer genomtänkt plan, där du förstår vad som krävs av dig. ^^

jag skrev ett brev till min pappa för för min mamma fick jag och det är ALLTID lättare att skicka brev till min pappa så han förstår…. Lite konstigt kankse men iaf. Då skrev jag typ att jag kommer ta hand om dom som dom våre mina barn osv osv… Två dagar efter så kom han hem med rått mat till mig inslagen i present papper :') GULLIGT OCH INTE LIKT MIN PAPPA :/

*skratt* Jag lyckades då inte övertala några föräldrar. Ville ha råttor redan när jag var sådär 10-11 år. Mamma tyckte att jag redan fått andra djur och jag hade en hund osv så hon vägrade. XD "Inga gnagare eller ormar i mitt hem!"

Jag skaffade råttor när jag äntligen flyttade hemifrån – till ett boende där det var möjligt. :)

Jag tjata lite och sen en dag sa jag till min mamma (som inte var särskilt pepp på det) att jag skulle köpa råttor. Då sa hon inte så mycket, utan skjutsade till och med hem mig och råttorna när jag skulle hämta dem ;)

Jag vet dock att styvfar tyckte det var väldigt jobbigt med lukten, och mamma utvecklade en allergi, så kände mig lite elak efter ett tag för att jag hade dem, men de gick bra när de bara var på mitt rum. (rätt skönt dock när man har tonårskomplexen och är less på att morsan kommer in på ens rum oinbjuden, med råttorna där så kunde hon inte vara där en länre stund ;) )

Kan ju vara en bra idé att ta med sig familjemedlemmar/sambo/rumskompis till nån som har råttor innan man skaffar dem för att se så att alla klarar det, inte kul att skaffa och sen måste göra sig av med dem på en gång pga. allergi. (Kommer ihåg min brors ex. hon vart jätteglad när jag skaffa råttor och ställde upp som råttvakt osv, då hon saknade råtttorna efter att ha haft tidigare, men efter att hon hälsat på dem första gången så svullna hon upp rejält efteråt, så de gick inte :/ )

Har försökt nu att övertala mamma men det går verkligen inte bra.. någon här som köpt ett djur fast föräldrarna säger nej? :O

#17 Alltså, nej. Sålänge du bor hemma är det en oerhört dum idé, om de absolut inte går med på det så får du skaffa djuret när du flyttar hemifrån. Jag tycker att det vore respektlöst, tänk om du dessutom blir tvingad att lämna från dig det. Då är det inte så snällt mot djuret heller.

#17 Jo du har rätt men prata nyss med min mamma lite  :) Jag får råttorna om jag sköter skolan bra! Och vill verkligen ha råttor.

#19 Dåså. :) Sålänge föräldrar och övrig familj är i vetskap är det ju okej. Överenskommelser är ju bra om de är tveksamma :P

Inte så svårt för mig faktiskt. Mina föräldrar har aldrig brytt sig så mycket om vad jag haft för djur, så länge dom inte luktar. Det enda jag aldrig någonsin har fått ha är marsvin och ormar.

Dom gånger jag inte fått har jag köpt ändå, vilket mest bara resulterade i lite skäll sen var det bra med det. Hur jag bar mig åt minns jag inte, för på djuraffären hade dom en 16-års gräns. Men jag har för mig att dom gjorde ett undantag för mig…  Men det är verkligen inget jag skulle råda någon att göra.

Men du tycks ju ha fått massor av bra råd här i tråden. Och du har fått ett ok från doin mamma nu, typ? Då kan jag bara önska dig lycka till. 

Jo jag har fått ett ok av min mamma om jag sköter skolan.. Har varit rätt skoltrött sista året :/ Men vill verkligen ha råttor så ska göra mitt bästa i skolan!

Bara för att vara annorlunda - det var faktiskt min mamma som övertalade mig…. Haha 

Mamma har är en djurmänniska hon med och vi hade haft både katt, kaniner och häst vid det laget. Har fått skaffa de djur jag vill i stort sett, jag har betalat och skött mina djur själv hela tiden så hon har väl inte sett nåt problem med det. Pappa och syrran var väl inte lika förtjusta i tanken på råttor, men de smälte rätt bra de också när jag väl skaffade dom 

Så för mig har det väl mer varit i stil med "åh, jag skulle vilja ha råttor/möss/fiskar" etc och sen skaffar jag helt enkelt när jag är redo. Kanske ber om skjuts för att åka och köpa en bur eller liknande. Mycket krångligare än så har det inte varit.

Min mamma vet att jag älskar djur, och hon vet att jag tar hand om dem. Hjälper till på ett hunddagis en dag i veckan, vilket jag gjort i 3 år, och har hand om en hund varannan helg, och har haft det i drygt 2 år. Hade hamstrar när jag var mindre, sen fiskar också. 

Det var relativt lätt att övertala min mamma (jag bor bara hos min mamma så pappa spelade ingen roll ;)) Jag, och hon, läste på. Kollade lite burar osv. Sen fick en uppfödare här i närheten en kull och tja, så blev vi råttägare :)

Gjorde en deal med min pappa, om jag slutade röka fick jag ha råttor. :)

Pappa övertalades genom att jag argumenterade för varför jag skulle få ha ett par råttor, han tyckte också att det var kul med nåt annat än en hamster. Mamma övertalades genom att jag och pappa kom hem med två små töser och satte dem i hennes händer, hon hade då "råttfobi" som övervanns efter en vecka xD

Jag har tjatat och tjatat på mina föräldrar om att skaffa en råtta i något som känns i en evighet. Min pappa har från början tyckt att råttor är ganska fina djur och har i stort sett inget emot dem, medans min mamma är helt på motsatta sidan. Hon tycker dom är vidriga! 😭

Men jag har börjat researcha lite om tamråttor, bl.a på internet och i böcker. Nu vet jag mycket mer än förr om dem; hur man badar dem, hur de ska bo, vad de kan äta, etc. Det är en bra start, att man lär sig om dem så man visar för föräldrarna hur mycket man verkligen engagerar sig.

Andra tips:

- Om du har råd, erbjud dig att betala allt som har med råttan att göra (bur, mat, etc).

- Du kan övertala föräldern som har råttfobi att läsa om råttorna, då försvinner säkert en liten bit av fobin.

- Ni kan göra en deal: om föräldern vill att råttan ska se ut på ett speciellt sätt (t.ex som min mamma som inte vill att råttan ska ha skär svans).

Detta är de tips jag har. Jag håller fortfarande på att tjata ⏰

Kram Fanny! ♥ ps. Just nu har jag marsvin och jag har hört att de tyvärr inte kan leva ihop. Därför måste jag vänta ytterligare några år :(