Vet hur det är, har en skrutt med. Men han är hur pigg som helst förutom att hans ben är svaga, men ja håller koll på honom och kollar så han inte får liggsår på bakbenen osv. Om det börjar bli till besvär får han somna in med hjälp. men annars ska jag se om han kan komma iväg av sig själv i tryggheten hos sina vänner

Jag har haft ett par råttor som på äldre dagar fått klenare bakdel. De magrar av vid flankerna, börjar vinkla bakfötterna utåt o vaggar fram. Detta är relativt vanligt dock hos äldre och så länge din rådis verkar glad med livet, äter bra, pälsen är fin så behöver du inte känna jätteoro. Som #1 sa, kolla så det inte blir skavsår, och om det blir, ta hand om dem.

Jag hade till och med en liten tjej som blev förlamad i bakbenen mot slutet, det gjorde fruktansvärt ont att se henne till en början, men hon som alla djur var en riktigt positiv liten vinnare som inte hade några planer på att försvinna. 

Jag hjälpte henne och anpassade allt till henne så att hon kunde fortsätta tills man märkte att hon blivit för gammal och inte hade någon livsgnista kvar. (finns säkert de som tycker jag borde tagit bort henne tidigare, men man brukar känna sina djur ganska väl och i det här läget var det ett oegoistiskt beslut att låta henne vara kvar.)

Vad jag märkt så är pälsen och dess glansighet en slags friskhets-barometer, likaså ögonen. Och matlusten:-)

Lycka till med den lille kompisen.

Tycker det låter som du kan låta din pojke hänga med ett tag till. Och kan han få somna in hemma i tryggheten är det i mina ögon alltid att föredra framför att dra iväg med råttan till veterinär. Det är trots allt en väldigt stressfull upplevelse att åka dit.

Jag kan bara hålla med ovanstående inlägg! Din lille grabb är inte färdig  ännu, handikappanpassa och låt honom hänga med ett tag till, så länge han själv vill såklart. Och somnar han in hemma, tillsammans med sina kompisar, så tycker jag det bara är än bra grej, istället för en stressig resa till vet och en smärtsam spruta.

Ja, pigg och glad är han ju ännu, speciellt nu när hans bur är extra-extra handikappanpassad så att han har energi över till att vara med och inte allt går till att ta sig runt i buren så att man är helt utmattad när man kommer fram till luckan.  Och mat har han alltid älskat.

Han traskar inte runt mycket när man sätter honom på golvet heller, trots att han brukade älska att springa runt i köket (och kissa i hörnen), men han kommer ju gärna skuttandes när man står och lagar mat och det kan tänkas finnas något gott att dra med sig tillbaka till labyrinten av skokartonger som är hans (och de andra tvås) lekplats.

Det enda problemet jag har med att han somnar in hemma är att han är ensamråtta och inte går ihop med andra(har två till här hemma av den simpla anledning att det inte fungerade). Hade han inte varit ensam hade jag haft mindre skuldkänslor, det skulle kännas så elakt om han gick bort ensam medan jag sov eller var på föreläsning, lilla pojken. 

Hur skulle jag behandla eventuella skavsår? För jag antar att de lär dyka upp snart, iom att han är överviktig.

Hej! Vad bra att höra att han är pigg och glad! Och att matlusten finns där:-)

Jag kommer inte exakt ihåg vad medlet hette som jag använde, men det var antingen en saltlösning (tror jag) eller ett vanligt sår-desinficerande medel som jag spädde ut med vatten.

Förstår lite hur du känner med skuldkänslor, men det är lite av en "människo-grej" tror jag… Djur drar sig ofta undan och vill vara ifred när de somnar in. 

Så länge du finns där för honom medans livslusten finns där och hjälper honom lite på traven med att komma åt mat och vatten och annat som gör han glad så. (specielt om han lever själv pga att han inte funkar med andra.)

Om du däremot märker att han börjar må dåligt, kanske det är tid för veterinär. Du kommer känna.