hur övertalar jag föräldrarna?
Jag är en 16 årig tjej, går på Kvinnerstaskolan i Örebro, inriktning djur-häst. Jag har en hund på 3 år och hade innan det två marsvin. Jag är en riktig djurvän, älskar precis alla sorters djur, enda undantaget är spindlar och insekter.. Det var inte det jag tänkte ställa någon fråga om egentligen, men här kommer den. Jag har under något års tid förälskat mig i råttor. Vi hade två styckna ett tag på skolan som bara gjorde att jag förälskade mig mer. Jag tycker det är sjukt kul att pyssla med djur, träna dom osv. Jag kan verkligen se mig själv som råttägare. Har kollat upp lite fakta och så för att för det första se att jag "har de förutsättningar som krävs". Plats, tid, ekonomiskt osv. Jag har under flera perioder verkligen tagit tag i det här och jobbat på att hitta bra fakta, uppfödare och så. Problemet är att mina föräldrar inte tycker om den här iden med råttor lika mycket som jag gör. Dels för att vi har hund, och dels för att dom inte tror att jag (i den åldern jag är, med skola, kompisar och övrig fritid) inte har tid och inte kan ta det ansvaret som behövs för att skaffa råtta. Jag är väl införstådd i att jag kommer få lägga ner mycket tid för det här, men det är något jag verkligen vill.
så mina frågor är:
- Funkar hund och råtta ihop? dom kommer väl inte "umgås" men funkar de två i samma hushåll?
- Har ni något bra tips för att visa för mina föräldrar att det här är något jag klarar av. Tips för övertalning?
- Något som ni råttägare tycker jag verkligen måste tänka på? Fakta om hur det är att vara råttägare som kanske inte är så självklart, eller som är extra viktigt? Något jag kanske missat?
Jag skulle verkligen uppskatta svar, tips och/eller hjälp med det här. Jag sitter dagar ut och dagar in och kollar klipp på youtube på råttor, kollar bilder, läser bloggar osv. Jag är verkligen förälskad i dom här små djuren! :')
// sara - livet som brännskadad -> http://nouw.com/rasmussonsara
Råttor och hundar i samma hushåll funkar :) När jag först skaffade råttor (när jag var 16 också!) så satt min hund i mitt rum och bara stirrade på dem i en månad (seriöst!! mamma började klaga på att hon saknade sin hund haha) Men hans intresse blev mindre och mindre och nu går han aldrig in bara för att titta på buren :) Så det funkar utmärkt!
Så länge du inte låter de vara lösa tillsammans (det kan funka men isåfall under 100% uppsikt)
Mina föräldrar gillade inte råttor eftersom de trodde de var ohälsosamma skadedjur, men också samma som med dig. Vad jag gjorde var simpelt nog att prata med dem om råttor så ofta jag kunde… De tyckte det var irriterade ;) men de insåg hur insatt jag var i det och lät mig skaffa efter någon månad eller två~
Bara random fakta om grejer jag läst på mig, som mat, bur, inredning, aktiverings lekar, färger, ect ect.
http://rattor.ifokus.se/articles/4d7133e9b9cb46223904bb73-vanliga-rattfragor?discussions-1
Tycker detta har det mesta!
De enda misstagen jag gjorde i början var att de fick gå på gallerplan (deras 2 våningar) i ca 1 vecka och hade ett hjul… Tog lite tid innan jag startade med egen-blandad mat också! Så med kunskap kommer det nog inte bli några problem för dig :)
![[Viiicksen]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
1. Det beror på hunden. Mina svärföräldrar har en tax som inte kan vara i lägenheten alls eftersom han bara vill stå vid buren och gnälla hela tiden. Sen har en annan vän till mig en schäfer och det är inga som helst problem för honom att låta buren och råttorna vara ifred.
2. Har inga speciella tips, men när jag bodde hemma och skulle ha råttor så var min mamma inte alls glad vid tanken. Men jag sa till henne att hon inte skulle behöva ha med dem att göra och det gick hur bra som helst. Jag var 17 när jag fick mina två första råttor.
3. Det viktigaste är ju att råttorna aktiveras ordentligt, varierad kost, varierad inredning i buren och att de får vara nyfikna och upptäcka ganska mycket. Att ha råttor kräver tid, men älskar man dem så är tid inga som helst problem.
Lycka till !🌺
Du kanske kan ta med dina föräldrar till en uppfödare/råttägare så dom får träffa råttor och märker att dom inte är äckliga.
/Kram Jennifer
#3, har du ens läst #0? :P
Tack så hemskt mycket för alla svar! Ska sätta mig på en gång och läsa massa och fundera och så. Hoppas på att snart ha två små råttor hos mig! Tusen tusen tack! :D
// sara - livet som brännskadad -> http://nouw.com/rasmussonsara
#4 Jo, det gjorde jag. Men uppfattade allt fel xD
/Kram Jennifer
Starta ny diskussion