Här hemma bor Bo och Bosse, två råttor på ungefär 4 månader. I början var Bosse en rätt osäker krabat som pep konstant när man tog i honom och skulle plocka upp honom när han var ute osv. Bo har alltid varit säker och stabil. För att göra Bosse lite säkrare hanterade jag och min sambo honom mycket och han började lita på oss mer och mer och nu är det två supersociala och trevliga råttor som kutar omkring fritt så fort vi har möjlighet att släppa ut dem. De vill gärna vara med mycket och är nyfikna och gosiga (när de har tid att sitta still istället för att utforska). Och Bosses osäkerhet är bara ett minne blott.

Bosse har dock fortsatt att vara lite verbal och piper irriterat när man lyfter bort honom från ställen där han inte får vara. Ett irriterat pip och sedan är det bra. Men till vårt bekymmer: Ibland är det inte bara ett pip som Bosse släpper ur sig, utan ett hjärtskäranade superskrik. Oftast händer detta när han blir fyad för att han klättrat på micron eller grävt i blomkrukan. Då brukar vi lägga honom (och hans bror när han gjort samma sak, vilken inte alls låter så) på rygg och mjukt hålla honom tills han slappnar av. Förut lät han inte ett dugg. Vi funderar om han lärt sig att han vinner om han skriker då vi förskräckt släppt honom när han låtit, eller om han verkligen har ångest? Gör vi fel? Jag har läst lite här om att det enda sättet för en råtta att förstå att han blir tillrättavisad och (förhoppningsvis) bli av med ett dåligt beteende är att göra en dominant handling, som att lägga honom på rygg. När han har slappnat av, kramas vi och gosar för att han ska veta att vi är tillgivna. Han verkar inte påverkad och tilliten till oss verkar finnas kvar efterson han kommer och vill leka, busa och umgås direkt, trots sitt utspel bara några sekunder tidigare.

Det vi funderar är varför han gör såhär, om vi gör fel eller om någon har något tips eller råd?