När föräldrarna och du är oense
Det är inte en ovanlighet att råttintresserade ungdomar, som ägnar tid att ta reda på fakta om råttor, möts av detta svåra hinder. Att få över föräldrarna på sin egen sida på smidigast sätt.
Hur ska man kunna få sina envisa föräldrar att förstå att tamråttor är ett optimalt husdjur för alla när man bor kvar hemma?
Många anser att föräldrarna inte bör lägga sig i, att det ändå är du och bara du som skall ta ansvar för råttorna. Att tänka sådär är tyvärr inte ovanligt, men både du och dina föräldrar måste vara överens - även om du är övertygad om att du kommer att klara av husdjuret helt på egen hand även om de inte är med på råttköpet.
Föräldrarna står alltid som ägare på djuret om du är minderårig. Om råttan far illa så är det deras ansvar (och ditt) att åtgärda det.
Om dina pengar skulle sina skulle säkert dina föräldrar kunna hjälpa till. Skjuts till veterinären vid ett akutfall. Hjälp vid köp av bur och råtta.
Allt detta ligger främst på dina föräldrars axlar då du är minderårig.
Men hur kan jag övertala dem då?
Till att börja med är det oftast bara slöseri med energi att tjata. Ingen, och då menar jag ingen, uppskattar att få kaskader av monotona ”Snälla, snälla, snälla, snäääälla” över sig. Det bygger oftast bara en mur av irritation omkring den du försöker bearbeta och du möts tillslut av ignorans eller ilska (om du inte fortsätter nonstop, det kan få vem som helst att bli tokig, men det är ingenting att rekommendera alls.)
Tjat förvärrar i de flesta fall situationen.
Övertyga
Tricket är att övertyga med nya, färska argument hela tiden. Att övertyga när mamma eller pappa står vid diskbänken och lagar mat, eller tittar på en fotbollsmatch eller kanske precis har kommit innanför dörren efter en lång arbetsdag är inte den ultimata tiden att börja komma med argument.
Då talar du oftast med någon som är trött eller fokuserad, det vill säga, du talar till döva öron.
Förhasta dig inte. Bli inte för ivrig – det straffar sig.
Om ni äter gemensamma middagar är det en bra tid att ägna sig åt att övertyga. Tala med dem om din önskan, möt reaktionerna och ta dig tid att lyssna på varför de inte vill ha råttor. Förbered argument som du sakligt tar upp när de lyssnar.
Ett annat tips är att göra listor på positiva saker med råttor, som till exempel att de luktar gott i pälsen, är intelligenta och inte lever särskilt länge. Slå hål på myter för att rentvå råttan från avsky.
Vanliga bemötanden från ovilliga föräldrar:
* En råtta kommer aldrig in i mitt hem
Det är en reaktion som tyder på att personen ifråga fortfarande ser råttan som ett skadedjur som inte håller till i hushåll. Att bemöta detta med att förklara att råttan är ett populärt husdjur, ett väldigt renligt sådant, är en bra idé. Berätta om dess intelligens.
* Jag tycker att svansen är äcklig
Förklara för personen att svansen faktiskt är täckt av små lena fjun och används för att delvis hålla balansen. Den är inte smutsig
* Vi har en katt
Råttor är faktiskt oftast inte det ultimata
bytet för katter. Dock ska man vara försiktig och helst pyssla med råttor inom stängda dörrar, men er lilla hustiger hindrar absolut inte dig att ha råttor.
Här är ett gulligt exempel på en katt och en råtta i samma hushåll:
http://www.youtube.com/watch?v=7ikm3o5hDks
* _Råttor är äckliga
_Faktum är att råttor är oerhört hygieniska. De är mycket måna om sin egen och sina burkompisars hygien, vissa tycker att deras ägares hygien är relevant också.
De flesta råttor är också intresserade av vatten och uppskattar ett bad i ljummen temperatur.
* _De luktar illa
_
Buren kan lukta illa om man inte städar den. Det rekommenderade är att städa burbottnen en till två gånger i veckan. På så sätt håller sig buren fräsch och väldoftande.
Dock beror mängden stank på individen. Hanar är kända för att lukta lite starkare.
![[juunii]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Sjukt bra inlägg, +10!
Använde nästan samma metod som du sa till mina föräldrar, poff jag ska få råttor i höst om jag sköter mig! 😂
#1
Tack så jättemycket! 😃
Stort grattis till dig och vad kul att ni har kompromissat så att alla blir nöjda!
Jättebra skrivet! :)
Vill dock lägga till en grej jag tror det är bra att vissa läser, även om det absoluuuut inte gäller alla - och det är att vissa föräldrar/syskon är rädda, på riktigt. Min mor har till exempel råttfobi vilket är något jag respekterade när jag bodde hemma, samma som att hon har ormfobi.
Om så är fallet måste man i slutändan respektera deras rädsla. För även om rädslan är ologiskt eller irrationell så är en fobi något otroligt obehagligt, och råttfobi är -tyvärr- vanligt. Många tänker att "Men man vänjer sig ju" så finns de dom som inte vänjer sig, utan mår riktigt dåligt både psykiskt och fysiskt.
Nu säger jag inte att all rädsla är en fobi!
Men det kommer finnas fall då man helt enkelt får vänta tills man har åldern inne att ha eget boende och ta ansvar själv. Det låter kanske elakt, men ser då och då barn/ungdomar som köper husdjur för att dom så gärna vill ha - och som senare hamnar i föräldrarnas vård i alla fall pga tappat intresse eller familjekonflikt, och att föräldrarna då lägger upp djuren på Blocket eller liknande.
#3
Tack så mycket för komplimangen! :)
Jo, riktiga fobier klassas ju som sjukdomar eller "handikapp" och skall tas på allvar.
Jag har ju själv mina fobier och får svår panikångest i situationer då jag kommer i kontakt med grunden till rädslan.
Dock har jag ingen kunskap om hur man botar rädslor/fobier och vill helst bara uttala mig om föräldrar med ovillighet gentemot råttor, dvs. folk som bara ogillar dem av en specifik eller ickespecifik orsak. ;-)
#3 Dock så kan alla fobier botas, man behöver bara utsätta sig för det.
En av mina råttor hjälpte ex. till att faktiskt bota, en kvinna med svår råttfobi. Utan att berätta för mycket av hennes privata historia så kan jag säga att hon kunde inte utföra sin absoluta favoritaktivitet då hon var så rädd att gå in i den byggnaden utan ett redskap att skydda sig med. Med hjälp av utsättning av en av mina töser och eh psyoterapeut har hon nu blivit så pass botad att hon kan utföra sin aktivitet utan problem. :)
Det är om den med fobi är villig att botas från det som är frågan. :)
med vänliga hälsningar Zakaraa
(länk:) Zakaraa's Råttuppfödning
För ca 2 år sen då jag var 12 år fick jag mina första råttor. Jag tog först reda på lite grundfakta och berättade om det för mina föräldrar. Min Mamma blev lite smått sugen men pappa sa ett tvärt NEJ! det var inte för han hade fobi mot råttor eller att han tyckte dem var äckliga. Han tyckte inte vi skulle a föer husdjur än en katt bara. Jag tjatade ganska mycket vilket INTE gav resultat jag gjorde istället ett eget häfte om råttor. Där berättade jag om allt jag kunde få reda på om råttorna. Jg o h min syster gjorde tom ett schema på vem som skulle göra vad. Pappa gick efter några månader med på att skaffa råttor. Idag harvi skaffat råttor för andra gången och det går superbra!
Haha vi botade min mammas råttfobi genom att vi köpte två råttor, kom hem med dem och satte de i händerna på min mamma. Hon stor grät verkligen och det tog runt en vecka för henne att våga kolla på dem, men när hon väl började kolla på dem så föll hon för dem direkt.. 😃
Detta var dock genomtänkt av mig och min pappa ^^ Så jag läste på massor för att vara beredd när råttorna kom, vi tingade två råttor och två dagar innan vi skulle hämta dem så berättade vi för mamma att vi skulle köpa råttor. Vi ville verkligen ha råttor och visste att mamma absolut inte skulle gå med på det, så vi körde. ^^ När vi väl hade tingat råttorna kunde vi ju inte bara ångra oss för att mamma inte ville ha råttor liksom. ^^
Detta var för runt 4 år sen och vi har haft råttor sen dess. Idag har vi 5 tjejer och funderar då och då på utökning av flocken ^^
Så var det för oss också :D
Eller ja, en butiksägare satten en råtta på mammas axel och hon kämpade för att hålla tillbaka tårarna eftersom jag var lite smått rädd (mamma ska ju vara stark och modig, hehe)
Se nu vem det är som pluggar genetik för att bli uppfödare och vems mamma som kärna pysslar om råttorna när jag inte ser på ;) :D
Mamma hade dock inte fobi utan vara bara rädd :)
med vänliga hälsningar Zakaraa
(länk:) Zakaraa's Råttuppfödning
#8
Haha, nej, vilken gullig mamma (och dumdristig anställd.) 🙂
#9 kan ju tillägga att det var för ungefär 11 år sedan när jag var 10 år, hehe :P Ja det är ju ganska dumt av hon på affären att göra så men det är tack vare det som jag skaffade råttor i första hand så jag kan se det från båda hållen :D Taskigt för mamma i dåläget men 'good for me', haha
med vänliga hälsningar Zakaraa
(länk:) Zakaraa's Råttuppfödning
Starta ny diskussion