Jag tycker att råtthanarna är större idag än när jag började 1994.

#1 Just ja, du har ju hållt på länge. Hur upplever du då att det är i sundheten, har sjukdomarna ökat?

Jag tycker 280-300 gram låter som en väldigt liten fullvuxen hona? Jag har haft många omplaceringar, många med ganska dålig start i livet och som verkligen inte varit varken särskilt stora eller runda men som ändå alla vägt över 300 gram.

Däremot ser jag ingen självändamål i att avla större och större råttor, själv föredrar jag absolut den mindre slankare "varianten" och upplever utifrån min begränsade population mindre problem med tumörer men ingen större skillnad med ex. rossel.

#3 Visst är det litet, men nu menar jag inte att de ska vara smala. Jag ser bara efter en av mina foderhonor som ligger där som nu är 8 månader och hon har haft ett bra liv och har aldrig ens nyst till. Hon är hälsan själv. 

Okej 280 var kanske att ta i, men honor behöver inte komma upp till 4-500 utan stanna runt 300-350. 

Men ja, jag tycker att det inte ska vara ett mål med gigantiska råttor om det nu är så att de lider av sjukdomar som kommer med det.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om det, jag har heller aldrig stött på problem med dom större råttorna jag har/har haft. 2004 fick jag min första - grossist - råtta, han vägde runt 800 gram och blev hela 4 år 8 månader gammal. Han var aldrig sjuk, somnade stilla in av ålder. 

Sen har jag bröderna L, som båda vägde över 600, närmare 700 gram, dom var inte tjocka utan bara allmänt stora. Den ena togs iof bort pga tumör men den andra lever fortfarande, 2 år gammal och still going strong.

Jag har Knappen också, en stor herre på 675 gram. Aldrig varit sjuk, aldrig visat tecken på varken dominans eller aggressivitet. 

Min älskade Faith var en stor dam på närmare 500 gram, men hon var aggressiv mot andra råttor. Anledningen är okänd, det började efter en skendräktighet och när hennes burkompis gick bort kom hon aldrig överens med någon annan råtta.

Jag vet inte riktigt vad jag ville få ut av det här inlägget, faktiskt.. 😛

#5 Helt ok inlägg, jag vill bara se ett samband med vikt och hälsa, säger inte att det ÄR så utan kollar runt vad andras erfarenheter är, och detta är ju dina erfarenheter :)

#6 Ja, jag kommer nog också hålla koll på denna tråden faktiskt. 🙂 Jag har också funderat över hur det kommer sig att livslängden har blivit så kort på senare år..

#7 Ja jag med. I naturen är det ofta att tex bland hundraser så lever mindre hundraser längre än stora, lite därför också jag kom in på denna bana. Är bara en idé bland många hur det kommer sig att livslängden blivit kortade det senaste decenniet. 

Självklart ska man inte -bara- avla på storlek, finns ju massvis med saker att tänka på, detta är bara ett delmoment i tankarna jag har :) 

Är det någon som vet f.ö hur det är att avla på äldre individer? Hos människor har det visat sig att fäder som blir pappor i 90-årsåldern ger en mycket kortare livstid till sina barn eftersom spermierna fått mycket sämre kvalitet. Tror ni att det gäller råttor också? Det är en tanke jag också haft i bakhuvudet, att jag kommer para med en hane i rätt ålder och istället kolla på blivande bebisarnas mor och far-föräldrar när det gäller åldern så man inte kortar ner livet på grund av en sån sak…

#8 Jo jag förstår hur du tänker 🙂

#4: För mig har de oftast haft ett samband, alltså att mindre storlek ofta inneburit slankare råttor och jag tror absolut att smala (inte underviktiga) råttor, precis som alla andra djur.

När jag får höra talas om råttor som blivit väldigt gamla brukar det ofta handla om djur som levt ensam eller möjligen i par hela livet. Så jag har väl också varit inne på om det helt enkelt inte är fördelaktigt att ta in nya djur så som många gör (även jag).

#10 Ja, egentligen skulle jag vilja ha två-tre riktigt bra avelshanar, men eftersom man aldrig vet när de är bebisar kanske man har fler för att ha B-planer om ens hanar man hoppats på bäst inte visar sig vara det man ville…Och de som har äldre superbra hanar vill ju inte sälja dem xD

#2# det var väl rossel o fatty eye. Man fick passa sig för.

Jag är redan helt övertygad om att det är ohälsosamt för råttor att bli så stora att de väger omkring 700-900g för hanar, och en hona som väger omkring 500g. Tycker det är aningen skrämmande när människor blir helt maniska av stooora råttor, och anser att dessa är de enda värda att avla på. Visst är det härligt med en stor hane att hålla på dega med, men tänker man bara på det så är man egoistisk som inte tar hänsyn till hälsan på dessa. Bara att en råtta väger för mycket ökar risken för bakbenssvaghet i alltför tidig ålder, vilket inte är det ultimata…

Alla förutom en av mina råttor är smala och slanka i kroppen, och jag hoppas kunna behålla detta i min avel. Den största honan jag har, råkar ha små syskon, men hon själv väger 500g med en tendens till övervikt. Hon är alltså lite större än jag vill ha henne, men försöker banta ner henne så gott jag kan.

Jag avlar på normalstora råttor. Hanar mellan 500-600g, och honor mellan 300-400g. Jag siktar inte på att få stoora råttor, jag hoppas på friska, trevliga och långlivade råttor. Folk får förstås tro och tycka som de vill, jag kör mitt eget race - och är det någon som tycker om det så är det bara kul.🙂

#13# det är det jag tycker är bra med dig. Att du går din egen väg och tar dina egna beslut. :-). Jag har som mål att ha mina råttor i samma vikt klass som dina råttor.:-)

#14 Tusentals tack, vad kul att höra!❤️

Jag tycker att det är väldigt intressant med vilka faktorer som gör att särskilt Skandinaviska råttor har en så kort livslängd. Jag läste just en studie, där jag tror att Sverige kan likställas med Norges siffror.

Den största hanen jag haft vägde över runt 750g. Han blev över 3,5 år. Frisk hela livet. Men han var bara stor o musklad inte fet. Men det är skillnad oxå pä stora djur o feta djur med mkt extra hud. Men med det sgat så tror jag att det kan finnas ett samband mellan stora djur o dålig hälsa. Eller iaf dålig hälsa hos djur som har anlag för fetma. Har gått lite mode i att avla på så stora djur som möjligt de senaste åren, man vill ha stora gosiga tåttor (så även jag) men man kan ju disskutera hur bra den aveln vart för hälsan

Jag har varit insatt i att det är vanligt att många uppfödare väljer att avla vidare på de mindre djuren i en kull. Nu då inte jätte små. Men inte de största om det är en kull med stora djur. Det just pga att de flesta jag pratat med tror att det hänger ihop ohälsosamhet och mer problem med större råtta. Speciellt råttor med extra hud, lite fläsk osv. Jag undviker avel på stora råttor som är lite fläskig, runt om magen. 
Nu vet jag ingen forsknings artikel som skulle stödja detta. Men det är något jag personligen försöker undvika för jag tror att det hänger ihop med ohälsa om råttan är stor, fläskig, mycket extrahud, dåligt med muskler. Dock så har jag inget emot stora slimade aktiva råttor som väger mycket pga muskler väger mycket.

#18 Vad roligt att höra, inte hört personligen av någon som gjort detta utan har bara fått för mig att alla e helt besatta av så stora som möjligt, har även hört att vissa domare anser att det är bra.

Jag hoppas nu att min planerade kull kommer bli många lagom individer :) Mamman kommer ligga lite drygt 300 och pappan 600, han är väl lite i det stora laget, men det kan kompensera varann ganska bra tror jag. 

Skulle va kul nån gång att importera några linjer från de här länderna som lever länge och försöka få in det :)

Satt och funderade på det häromdagen. Man läser ofta "söker stor hane då honan är liten" och allt vad de nu kommer upp i för variationer. 
Visst är de gosigt att ha något att ta i mer men för mig så har jag hellre något mindre att gosa med som lever längre än något större en kortare tid. 

Ändå känns det som man måste förklara sig när man har små råttor. Nu väger Vanilj  mindre än 300, ändå är hon inte mager, men jag matar upp henne ändå till 300 när hon skulle paras. Sen vart hanen till henne liten också (500g) och bebisarna ÄR små jämfört med andra men dom är hälsan själv, kontaktsökande och underbart mysiga. 

Men märker på många att speciellt mer gröna personer har inpräntat att hanar ska vara stora för det är = keliga och gosiga. 
Som om de på något sätt går hand i hand med varann att mindre hanar = spralliga och aktiva

Just nu har jag fyra ganska små honor, alltså inte smala, utan bara liten i kropen. Ingen av dem har någonsin varit sjuka, eller bitit någon. Jag har även en väldigt stor hona, som både är lite överviktig och bara stor, helt enkelt. Hon väger ca 500 g. Hon har en juvertumör, och hennes mamma, som var lika stor, dog av mycoplasma. Mamman hade även en tendens att bitas. Alla dessa kommer i grund och botten från djuraffär (omplaceringar, och tjuvparningar).

så enligt min lilla erfarenhet är små råttor trevligare och sundare än stora! ^^

#19 jag föredrar 350-450 på honor och 550-700 på hanar. Försöker undvika hanar över 700 om jag kan välja ett syskon att låna istället för att få vidare linjen. Samma där, försöker undvika honor över 500.
Men även då får man givetvis tänka på om det är en slimmad, relativt normal, muskulerad, överviktig, fläskig osv. Sort muskulerat/slimmat skulle jag kört på alla gånger om resten var bra.
Inte avla vidare på övervikt, hudhäng etc i för många led. Gärna inte ens två led. på så sätt har jag fått för mig att man kan få fram hälsosammare djur. Men det är som sagt fortfarande bara en åsikt och tanke från min sida. Inte något jag läst en forskade artikel om.

Jag är inne på samma linje, jag tror att det är mer sund för en råttas kropp att inte vara för stor i sig själv. 

Menar inte alls övervikt då det aldrig är sunt på något djur.

Mina tjejer väger ganska precis 300 g, blir spännande att se hur länge de kommer att leva och må väl. De är i perfekt hull.

#23 ja precis. Men sedan finns det alltid genetiska defekter som ändå kan dyka upp och dra ned livsåldern.