Jag har haft många djur i mitt liv, katter, hundar, häst, marsvin, möss, kanin osv. Men jag har suttit nu ett tag och funderat över mina råttor. Dom är verkligen mitt liv. Har jag en jobbig natt/dag osv så tar jag bara ut dom, sätter mig på golvet i köket och studerar dom. Någon springer runt och leker, någon klättrar på mig och river mig överallt, någon sover innanför linnet och någon sitter och käkar någon gammal matbit den har hittat på golvet i något hörn.. Till slut ligger alla i en hög innanför mitt linne och vågen av kärlek kommer. Hur kan det vara möjligt att älska något djur så mycket?

Dom är det sista jag ser när jag åker på morgon och det första jag ser när jag kommer hem. Dom kommer till mig när jag öppnar buren och dom knuffas och buffas med varandra för att få vara den första att komma ut . Dom små liven får en att verkligen känna sig uppskattad till hundra procent.

Jag skaffade råttor för att jag ville ha ett husdjur när jag flyttade hemifrån och tyckte dom var söta. Men jag trodde aldrig att dom skulle ha den betydelsen för mig som dom har nu.

Jag älskar deras bus, deras tiggande ögon när man äter, deras egna speciella sätt att kolla på en när dom sticker upp sina söta huvuden från linnet/tröjan och till och med den skyldiga blicken dom har efter att ha gjort något rackartyg, och fått en liten utskällning.

All kärlek till mina älsklingar. Det är omöjligt att inte älska dessa underbara varelser <3