Jag har lite samma problem med en av mina råttor, han går inte ihop med andra och mig har han bitit visseligen bara en gång men han är såpass rädd så att han kan nog göra det igen om han känner sig nog hotat. Jag verkar dock inte få vidare mkt hjälp med problemet så jag vet inte hur jag ska göra med honom då jag inte har någon som hellst erfarenhet utav dominanta och osäkra råttor.

Är ingen expert men han kanske vaktar sin bur? det är ju hans revir Vissa råttor är ju så att de kan typ vara monster i buren och riktiga änglar ut Vet dock inte hur man ändrar beteendet :/

På vilka grunder har du kommit fram till att han är därr? För när jag läser det du har skrivit tycker jag det mer låter som att han är rent ut aggressiv.

Antingen är han rädd, stressad eller aggressiv, eller en kombination.

Att han kan vara ute med dig utan några som helst problem, för att sedan oprovocerat bita så hårt som han gör, låter väldigt illa :\ Några frågor:

Har han någonsin bitit dig när han har varit utanför buren med dig? Och har han då suttit mest i luvan, eller har du burit runt honom i händerna mycket? Är han lugn eller ivrig på att ta sig ner och utforska, ev. springa och gömma sig?

Finns det något annat djur i huset som kan stressa honom, t.ex en katt?

Mina tips är:

Ha honom ensam, precis som du har. Ha öppet luckan i ett rum där han kan få utforska på egen hand, och låt honom komma ut självmant. Prata med honom, muta honom med godsaker flera gånger om dagen som du till en början håller mellan pekfingret och tummen, så att han inte riskerar att bita dig. Funkar det bra, så börja lägg godiset mitt i handlfatan så att han måste sträcka sig eller sätta en tass i din hand för att nå det. (Och ge aldrig godsaker genom gallret).

Det kan vara rädsla och stress som triggar igång betten i buren, så ge honom buren som en fristad ett tag där han inte blir störd i buren, utan låt honom själv komma fram till luckan för att ta emot godis eller komma ut, och är han själv på väg ut så kanske det går då att plocka upp honom då.

Sen är det nog bäst att undvika hans kontakt med andra råttor helt och hållet tills han förhoppningsvis börjar känna sig trygg och hemmastadd, och vågar röra sig obehindrat och lär sig lita på dig.

---------------------

Om det här skulle funka, men att han fortfarande skrämmer upp de andra råttorna, så kanske han behöver kastreras eller helt enkelt leva som ensamråtta om han inte klarar av andra råttor. Jag har haft en sån, han behövde bo ensam från att han var cirka 5 månader tills dess att han blev 2,4 år. FRUKTANSVÄRT aggressiv mot andra råttor, dem andra kunde också bli paralyserade i hans närvaro, men han funkade med människor. Tyvärr hade den pojken en ovana som inte gick att lära honom av med. Han kunde ligga still och mysa i ens knä för att sedan flyga upp och bita mig i läppen det absolut hårdaste han kunde. Läppen eller näsan.

Men utöver det så var han en väldigt, väldigt mysig och rolig kille.

Jag har även haft en tjej som var totalt orädd, inga tecken på stress - ingenting. Men som slog sönder sin syster, och fick oprovocerade utfall mot mig och min sambo. Hon attackerade fingrar och tår och bet, bet bet. Som om hon försökte döda en. Helt utan anledning … Och helt plötsligt, utan förvarning, när hon minuterna innan kunde ha sprungit runt fullt glad och nyfiken, eller suttit i ens knä :\ Hon fick vi tyvärr ta bort då inget hjälpte, hon kunde ens kunde vara med sin syster längre Hon skulle inte funkat som ensamråtta heller eftersom inte ens vi kunde vara hennes vänner, hon kunde börja "frusta", slå med svansen bara vi närmade hos henne, också det helt utan anledning. Så vi ansåg att det var det bästa beslutet för hennes egen skull … Fruktansvärt jobbigt.

Biter han en gång, eller upprepade gånger i följd när han har bitit dig? Reser han ragg eller "frustar", slår med svansen?

(Anledning till att jag tog upp mina historier var för att se om det kan bli/vara lättare att fastställa om han är rädd eller aggressiv, om det kan vara till någon hjälp.)

Efter det du skrivit så tror jag mest på att han är rädd, osäker och stressad. Vilken kan ta mycket tid och tålamod att vinna över.
Måste även säga att det är otroligt fint av dig att ge honom en chans att rehabiliteras. Ibland sker ju mirakel, så länge viljan är med. Jag önskar er verkligen lycka till, och hoppas att han lär sig lite hyfs!

:)

(Edit: Ojoj, vad långt det blev … Ursäka :O

Tack för era svar! (pst! har han i och ur luvtröjan medan jag skriver)

Hanen, Nasse, biter en gång och backar…. sen har jag handen ur buren. Varav jag tycker att det visar på rädsla en del, med tanke på att han backar och inte fortsätter hugga.

Detta med att han skulle vakta sin bur har också slagit mina tankegångar, men så fort man tar av gallert på buren så ser han osäker ut som han ville försvinna. han varken raggar, slår med svansen eller "frustar".

(naww… han knastrar i luvan)

Vi har en hel del andra djur i hushållet, så buren står just nu uppe på chinchillaburen så han kommer bort från både katter och hunden. Det är däremot vissa gånger chinchillan hoppar i buren och även hans bur hoppar som han rycker till, som han hade blivit skärmd av det.

Upplever honom inte redo för golvet än.

Godsaker tar han ur hand(fingrar) utan probelm i buren… han tar försiktigt och backar sedan.

Min plan ser ut så här:

• Få Nasse tryggare i luvtröjan och att man klappar honom utan att han springer iväg… även lite tvångskel på magen.
• Att min man ska intruduceras med Nasse, så att vi är två som kan ge honom uppmärksamhet.
• Han ska få komma ut och springa på  köksgolvet själv
• Han ska få träffa hunden på köksgolvet och vänja sig vid honom
• introduceras med två rått bäbisar och se om det fungerar… annars får han bli ensamråtta permanent och stanna hos mig. Lyckas introducionen, så är planen att omplacera hela flocken.

Vad tycker ni om min plan?

Nu gjorde jag fel igen *suck*…. Nasse envisades att han ville ner på skrivbordet, vilket inte är råttsäkert eftersomjag inte har koll på katterna och att det inte är städat. Avgrändade med armarna och händerna i en cirkel, vid ett tillfälle reste han ragg mot händerna, då tog jag upp honom på axeln… men han envisades att han skulle ner på skrivbordet… och jag med ren rutin vände honom upp och ner… han blev rädd, pep och gav mig ett bett, for upp på axeln och verkar lite rädd samtidigt som han knastrar. Släpte in honom i buren, varav han vänder och sätter tassarna på luckan som om han vill ut igen. Gick och tog hand om mitt sår.

Förstår ni nu mer varför jag tror han är rädd för just händer?