Skrutt ligger på skrivbordet

Skrutt

Jag är en sån att när råttan inte längre kan leva ett normalt liv så förtjänar de att gå vidare till andra sidan.
Även om de inte verkar ha ont så är råttor de som inte visar smärta, när dom väl visar det så är det egentligen för sent, dvs de gör så ont de inte ens kan försöka orka låtsas bort den.
Men det är bara min åsikt i det hela

#3

Jag tänker att.. Alla blir vi gamla. Bara för att en människa går dåligt och har ont här och var men ändå är nöjd med livet tycker inte jag att hon borde få dö. Om hon ändå kan leva sitt liv och vara glad ett tag till. 

Vad är ett "normalt  liv" för dig ? Är det ett liv (i det här fallet) utan några ålderstecken och sjukdomar alls? eller är det ett liv med lite skavanker och åldertecken men utan lidande?

Av det jag har berättat antar jag att du menar att vår lilla farbror borde få vandra vidare? För att han nog har ont?

Jag funderar på om det är någon sorts förlamning, eller om det i själva verket gör jätte ont…

Tack för dina tankar

Åh jag vet att jag egentligen bara diskuterar för några dagar, eller en vecka hit och dit. :( Det är så svårt bara. Det är ett så tungt beslut att ta, det är så svårt att säga "idag ska du dö."

Jag är helt för dödshjälp, om någon verkligen lider ska hon få hjälp att avsluta sitt lidande. Men det är så svårt, för jag vet inte hur ont han har.

Om vi tar bort honom för att.. han kanske har ont? det känns så fel. jag vill vara säker på att jag gör rätt…

Normalt för mig menar jag som normalt en råtta, dvs smärtfri, kunna klättra, busa och göra vad de nu är dom älskar att göra.
Gammal blir alla men det är skillnad på gammal och skruttig och obotligt sjuk och dålig.
Visst gör det galet ont, och om man gör rätt eller fel kommer man nog aldrig få veta och ånger har man alltid, i alla fall jag men hellre tänker jag att de få gå några dagar för tidigt när de ändå inte har nått till den punkten att de tappat glimten i ögat än några dagar för sent när man ser på dom att de inte längre finns där, att de som är ett tomt skal bara.
Jag säger inte vad du ska göra, det gör jag aldrig, som sagt så skrev jag bara hur jag resonerar gällande mina råttor

Så länge han visar tecken på att han är glad, som t.ex knastrar med tänderna eller ploppar med ögonen, så skulle jag personligen aldrig ha låtit en råtta somna in i förtid.

Just på grund av att man inte kan veta om de har ont eller inte, inte om det gör småont i alla fall. Och alla gamlingar, människor som djur, får någon sorts krämpor som gamla. Stel, svag m.m. Ont, men inte så att det tar över livet självt. DÅ slulle jag överväga avlivning

Men den där sista tiden med sin älskade plutt betyder så mycket, och är han bara glad och äter och dricker som han ska så går det nog ingen nöd på honom. Du kan ju alltid hjälpa honom med tvättningen lite så att han inte hakar upp sig för mycket på att han känner smutsig, hehe :D

Otroligt fin är han, sötgubben! :)

#6

Fast skutta och busa runt så där har han inte kunnat på länge. Inte skulle jag tagit bort honom för längesedan för det! Visst älskar han det, men med klena bakben har han funnit sig i att inte kunna det. Och i mina ögon är han glad ändå. Han kämpar glatt på med det han kan. Han orkar inte länge, men lekfullheten finns ändå där… Inuti honom. Man ser hur han försöker och kämpar och man kan verkligen leva sig in i hur det skulle gått till. Hur han skulle skjutit iväg som en avfyrad studsboll.. stundvis lyser det i hans ögon. Vad jag kan se är han fortfarande lycklig med sitt liv, sin sysselsättning och sina vänner.

Men jag förstår hur du tänker. Dock verkar vi tänka lite olika. Jag är rädd att vänta för länge. Men jag väntar hellre en liten stund för länge, för att vara säker på att jag gjorde rätt. än att göra slut på ett liv för tidigt. (tror jag…?) Om jag är säker på min sak brukar det ändå kännas… okej. Men nog kan jag hålla med dig. Ånger i större eller mindre grad känner man nog alltid hur man än gör…

Jag är så splittrad. Det är på något sätt lättare att en råtta blir ordentligt sjuk fort. Då är man säker på att man gör rätt. Att se någon tyna bort för var dag är hemskt jobbigt.

Jag funderar på varför jag tänker som jag gör. Troligtvis är det av egoistiska själ. Inte vill jag att han ska lida p g a mig. 

tack igen för dina tankar. Jag har lite att fundera på ikväll… Det är bra att se saker och ting från olika vinklar…

#7

Det känns som att du lite satte ord på mina tankar… Tack för det.

Jag önskar bara att jag kunde se mer hur ont han verkligen har…

Jag brukar faktiskt fukta mina fingrar och tvätta pälsen lite på honom :) Han tycks uppskatta det väldigt mycket! Man ser när han fösöker klia/ putsa sig med bakbenen, då brukar jag rycka in och hjälpa honom och han bara myser… Jag gör allt jag kan för honom. När han ska upp och ner för burar, skrivbord och säng hjälper jag honom.. Jag kan bara se att han trots allt är ganska nöjd. Tassar runt och undersöker i den mån han orkar, Annars vila gosa och sova. Han far alltid fram när jag ska släppa ut dom och säger "snälla mamma plocka upp mig också!" Äter och dricker gör han som han ska än så länge :)

tack för fina positiva ord!

Det är en svår och stor fråga tyvärr Sen om de är sjuka o ploppar med ögon oså betyder inte alltid att de mår tillräckligt bra tyvärr. Trodde så själv tills jag fick ta bort min älskade Flisan som fick andningsproblem Hon andades med öppen mun och var stressad Tog henne till vet. Där han konstaterade att hon hade en tumör i magen. Han lämna mig mamma o flisan ifred i rummet tills jag kom fram till beslut. Hon hade inte glimten kvar i ögat men hon ploppa ögon och knastra tänder i min famn. Vill inte få detta att låta negativt men jag är en sån person som har väldigt svårt at formulera texter rätt. Det jag vill säga med texten är att man kan helt enkelt inte alltid veta om ens råtta mår så dåligt eller inte tyvärr. Förlåt om det blev lite OT ,TS Dock tycker jag att alla har rätt och fel på samma gång. Att ta bort ett djur för tidigt tycker jag är fel men även låta det gå för långt :/ det är ett svårt val som alla djurägare får uppleva. : Men som#7 säger så är den sista tiden så viktig, oavsett vilket beslt du fattar. Gör de du tror är bäst för honom. Måste säga att han ser ut att vara en riktig charmknutte :*

# 9

Det låter som om han har den sorts ålderdom som alla önskar sig. Ompysslad, älskad, och aktiveras i den mån han själv orkar, vill och kan. Inte många som har det så bra i sina gamla dar, människa som djur … Han njuter nog bara av fulla muggar för den extra uppmärksamhet han får efter behov nu ^^

Jag hade själv en råtta för några år sen som blev så gammal att han knappt kunde gå, men han staplade tappert runt och pysslade med sitt som vanligt, om än oändligt långsamt. Åt och drack och visade inga tecken på smärta.

Han somnade tillslut nerbäddad bak i min säng. Har dem chansen att få avsluta sina dagar i sin trygga hemmiljö så kan det inte bli bättre :)

(Edit: Jag menar förstås inte att det är dåligt om man nu måste ta det beslutet att de får somna in hos en veterinär, självklart kan det också vara det bästa beslutet, för råttans skull om den nu har riktigt ont eller är riktigt sjuk.
Men personligen tror jag inte att en råtta lider av sina handikapp,besvär eller att det gör ont förren de faktiskt visar det på något sätt. De är ju trots allt väldigt bra på att anpassa sig.)

#10

Jag vet att knaster och plopp med ögonen inte alltid är positivt, men jag är näst intill helt säker på att det är av den goda sorten! Han gäspar och gosar och halvsover och ploppar och knastrar när han är igång. ofta när jag klappar och kliar honom. Och ofta när han ligger på världens bästa plats på skrivbordet på filten och diskuterar med brudarna… Sådär halv-nonchalant, lite trött uttryck "Jag bryr mig inte super mycket om er längre" när dom står på andra sidan gallret och sniffar på honom, så ligger han där precis utom räckhåll för flickornas fiskande tassar, med framtassarna på varandra och trots allt tycker vääldigt mycket utsikten från skrivbordet och uppmärksamheten, så knastrar han för fullt..!

Du är inte OT och du formulerar dig bra! Det är bara bra för mig att du delar med dig av dina erfarenheter! (på tal om din historia… Bosses bror fick somna in för exakt 1 år sen minus tre dagar p g a andningssvårigheter. Precis som flisan fick han svårt att andas. Han hade rosslat länge och inte svarat på medicinering, och hade sen en tid tillbaka börjat magra. En morgon öppnade han luckan till buren (aldrig hänt förut), upp på skrivbordet och upp på fönsterbrädet, bäddade in sig i gardinen och flåsade som en fisk med öppen mun. Det var så hemskt. Jag beklagar din Flisan.) En sån situation känns ändå på något sätt lättare. Då är det ingen tvekan om att det är dags att åka till veterinären, för inte kan man sitta och vänta på att ens vän ska kvävas ihjäl. 

Utan tvekan är han en charmknutte <3

#11

Jo jag gör så hott jag kan ^^

Det låter underbart med din vän. Verkligen.

Jag är bara rädd att han faktiskt har ont. Med som du säger, visst borde han på något sätt visa att han har ont om han faktiskt har så ont att han lider. han säger absolut ingenting när jag rör hans bakben fram och tillbaka. Det ända jag kan se att han tänker på är om jag har petat färdigt på honom snart så att han kan få komma ner snaaaart???? eller ska jag behöva hänga här hela daaan ellllerrr??

Han känns benig/ knotig på nedsidan ryggen och bakbenen.  Och halvt lealös. Men han gör inget motstånd eller piper eller något för att jag grejar med hans ben….

Sen håller jag med dig även här.. Jag ska tänka efter hur långt jag ska låta det gå. För inte vill jag att det ska gå så långt att han inte kan röra sig näst intill alls. Det är inget fullgott råttliv.

Vi tar en dag i taget och känner efter. Jag hoppas att han och jag kommer överens om när det är dags att lämna jordelivet för att träffa alla änglaråttor. Sin bror, Och kompisen Kenny som likt brodern dog alldeles på tok för tidigt… Och tant Sigrid som han haft sina dispyter med genom burgallret.. Den lilla tantan tog ett bett av hans svans innan jag skaffade mig vett nog att ställa burarna längre ifrån varandra… Kanske kommer dom kunna reda ut sina diskussioner i himlen… Åh vad jag saknar alla som lämnat oss…

Nu har jag, efter mycket om och men och velande, bestämt att det är dags för skrutt att lämna oss imorgon. Tiden hos veterinären är bokad. Det känns hemskt och jag har ännu inte själv förstått mitt tunga beslut. Än så länge är det bara tomma ord i mitt huvud.

Jag tycker synd om honom när han ska klia och putsa sig men att benen inte räcker till. Han är fet i pälsen och full av hudavlagringar över ryggen där han inte längre kommer åt.

Att mysa i tröjan eller bland sina vänner är det bästa som finns. Han kämpar sig glatt fram till öppningen när jag närmar mig och det är dags att få komma ut. Men ändå. Tänk att vara ett så renligt djur och inte kunna tvätta sig och inte ens klia när det behövs. jag har försökt hjälpa honom att hålla päsen ren utan att pina honom med bad och dusch, men man ser på pälsen att det börjar gå för långt.

Jag önskar så innerligt att han bara skulle få somna i lugn och ro här hemma. Men jag är rädd att tiden det skulle ta medför för mycket lidande och… obekvämlighet… Kanske lider han inte.. men….

jag måste lära mig att inte diskutera så väldigt med mig själv. jag antar att de många skälen är nog försvar till mitt beslut… fast jag vill inte tro det.

jag hoppas innerligt att han kan förlåta mig. jag hoppas att han tycker att jag gör rätt, även om det inte alltid känns som att det är det rätta….

Det är bara du som kan avgöra vad som är bäst för honom. Det är sorgligt att det inte finns små rullstolar åt dem små …

Men eftersom såna hjälpmedel inte finns för råttor så är säkert ditt tunga beslut det rätta ändå. Som sagt, för ett renligt djur måste det vara tungt att inte kunna tvätta och klia sig som man vill, eller själv ta sig dit man vill :\

Att du redan har bokat tiden är ett starkt bevis på hur du känner att du gör rätt för honom. Tänk tillbaka på det när eventuell ångest kommer över ditt beslut i efterhand. Det finns en anledning till att du bokade den - och det var av omtanke till honom.

Den tanken hjälpte i alla fall mig när jag behövde ta beslutet att avsluta en stackars råttas liv i förtid

Måste säga att jag tycker att det är jätte sorgligt att höra att det gick så långt att det krävs ett veterinärbesök nu. När han är så glad och full av liv samtidigt. Men med tanke på hur pass svag han är nu, så kanske han blir sämre med ilfart och kan knappt röra sig alls, eller så dalar det långsamt men han njuter kanske inte lika mycket som nu med tiden om hans egen rörelsefrihet skulle begränsas ännu mer, vilket den lär göra med tanke på hur gammal skrutten är :\

Att han "förlåter" dig är jag säker på, det finns inte ens något att förlåta i en sådan situation. I och med detta får han i alla fall avsluta sina dagar som den glada, goa Farbror Bosse han är :) Och bara det att han fick bli så gammal och leva hela sitt liv är en gåva! Inte alla som får det. Den tanken kan också hjälpa.

Jag önskar er lycka till och förstår hur otroligt jobbigt detta är.

#15
Mina tårar bara rinner.. Tack för fina ord. Jag kan inte ens med att skälla på honom när han gnager mitt fönsterbräde… som jag gjort tusen ggr varje dag sen han kom hit som en bara några månader gammal fjant.

åh jag har också tänkt den tanken om rullstol… min gamla granne hade en tax som hoppat av stolen och brytit ryggen och blivit förlamad i hela bakdelen inkl bakbenen. Han fick leva ett litet tag till tack vare rullstolen.

Idag är det nätt och jämnt att han tar sig fram på egen hand. För varje dag hjälper hans bakben till mindre trots att jag inte tror att det är möjligt, att det kan bli mycket värre. Det återstår inte många dagar tills han helt släpar dem känns det som.

Det är bara så svårt att tänka så, att jag gör det för honom, i och med att jag fortfarande har uppfattningen om att han är glad där inne i bollen. Han är näst intill lika uppmärksam och glad som han alltid vart över att jag kommer nära.

Min Farbror Bosse. Han är högt älskad av hela familjen. som du säger kan jag inte neka till att han haft ett fint liv här. Trots att jag inte skulle ha några pojkar har jag försett honom med vänner efter att hans bror dog, för att han skulle må så fint som möjligt. Dom "små" gangstrarna tiill vänner är lyckliga energiknippen som lyser upp både vår farbrors och vår vardag.

Jag räddade Bosse och hans bror i sista minuten från en hemsk död p g a en som blivit allergisk. Så fort jag hörde om vad som skulle hända slängde vi oss på telefonen för att hindra dom. Och vi hann. Och jag är så glad för det. Jag är så glad för varje minut han varit här hos oss. Älskade farbror Bosse.

Aldrig ska man vänja sig vid att släcka ett liv. Det är nog det hemskaste som finns.

Verkligen starkt gjort av dig och jag vet att Bosse kommer vara dig evigt tacksam :) Det kommer kännas jobbig till att börja med men sen kommer "lättnadskänslan" att han behöver inte lida längre. Att ta bort en råtta eller ett annat djur är extremt jobbigt :( Ett svårt beslut att ta.. Men ibland det rätta Han har fått levt ett bra liv tillsammans med dig och kompisarna och han dig evigt tacksam för att du rädda honom från en alltför.tidig bortgång. Du gav honom en chans till :) Ta nu vara på sista tiden med honom, det är guld värt

Kramar i massor

Tack för allt stöd <3 

Nu sover min skrutt. Efter många tårar är det nu dags att sova. Jag kan inte tro att han inte är med oss länge…

Allt gick bra hos veterinären. Efter en hulkande utskällnig från mig över hur illa det gick till när dom tog bort min tant Liten i höstas, (jag hade inte mål i mun att säga något då, men min besvikelse och ångest kan hon knappast undgått när jag helt hysteriskt bröt ihop över hennes klantighet,) nog knappt att dom hörde vad jag sa bland alla tårar, och stränga order om hur jag ville att det skulle gå till, lugnande i en liten spruta i nacken, se till att han får försvinna in i drömmarnas värld, innan den hemska sprutan i magen, Så fick min älskade farbror somna. Allt gick lugnt och värdigt till, och veterinären vi fick var så snäll och omtänksam och hade koll på vad hon gjorde.

Han tryckte fram ett knappt hörbart pip över sticket i nacken, jag kliade honom mellan öronen medan han kämpade med att putsa pälsen medan han höll på att falla in i drömmarnas värld. Sen var han borta.

Min lilla plutt får vänta tills kärlen släpper i marken innan hans kropp får komma till sin eviga vila bredvid våra andra bortgångna vänner.

Jag hoppas med hela mitt hjärta att Bosse och alla andra i råtthimlen har det bra.

Vila i frid Älskade vän. Vi saknar dig redan.

-

-

-

-

-