Usch tårarna bara strömmar. Ligger med min Jasper (Caramell) i famnen och han knastrar och ploppar för fullt (trots jag sölar ner honom)
Bara bara några dagar har han blivit riktigt dålig, jag märkte i fredags han åt dålig och redan då bokade jag veterinärtid för ett sista farväl, det syndes hans glimt i ögonen var borta.

Men börjar tro vi inte hinner/kan ta den tiden, nu rör han sig inte alls men har inte ont någonstans, han andas ytligt men ändå normalt, dricker när man ger honom.

Han är extra speciell för mig, min första dumbo (som sen visade sig han inte var det men ändå) men mest känslomässigt, min och mannens första djur ihop, det var tack vare Jasper min man började gilla råttor, tack vare Jasper jag kunde starta upp en dröm om uppfödning. Tack vare honom jag träffat fantastiska människor och såklart fått otroligt fantastiska bebisar efter.Mest av allt har han alltid funnits där, bra som dåligt humör han vart på så kommer han alltid skuttande emot en när man slackade i soffan för att lägga sig brevid och se TV tillsammans med en

Fattar inte hur jag ska kunna klara mig utan honom i mitt liv