Jag fick hem två råttor i lördags ifrån den så kallade ''rishögen'' där råttorna blivit utsläppta, och sedan infångade igen. Ni vet antagligen om allt, så jag behöver inte berätta det.

Jag fick hem Harriet och Rouge, två tanter på ett och två år. Harriet är den äldsta, och även den som vart lite dominant här idag. Ända tills idag så har det gått finfint med tjejerna, de har busat och sovit tillsammans alla fem. Det har inte vart det minsta bråk eller ranguppgörelse vad jag sett, fast att jag vart hemma i stort sätt hela tiden sen de kom hit. Harriet var viserligen lite framfusig första dagen och sprang rundor och kollade igenom hela buren och alla råttor rätt så ingående, mest Aili så att hon blev lite pipig. Men inte så att jag tolkade det på något negativt sätt. Men ikväll från ungefär 7 till 9 så har det vart lite tjafsigt i buren i omgångar mellan Harriet och Maj, även Juni (dom två är både alfa och beta, men vet inte vem som är vem än) lite, mina två yngsta som är även syskon. Jag har inte sett några tecken alls på irritation eller aggressivitet på någon av råttorna när de tjivats, vilket känns konstigt med tanke på att Maj har fått ett bett på bakbenet i skinnet. Det är en halv centimeter brett och nästan lika djupt, som jag antar är från Harriet eftersom det är hon som vart igång på de andra, vissa mer och andra mindre.

Just nu så är det frid och fröjd i buren, jag har sett råttorna ligga och sova med varandra. Jag vet ju att det kan vara kivigt i flocken i början med rang osv, men jag blev lite orolig av Majs sår på benet. Borde jag sära på de två nya igen och köra en längre introduktion till flocken, eller ska jag låta det vara? I lördags renskrubbade jag buren och allt i den plus om möbelering på allt. Och lät dom träffas tillsammans en halvtimme på sängen som slutade med en stor hög med råttor i en transportbur som sov ihop.

Jag är bara så orolig ifrån när mina sista hanar bråkade så fruktansvärt att sten blev av med fingrarna innan min mamma hann stoppa min rabiata Sol, om ni minns honom. Det känns alltid så självklart när det är någon annan som har problem och behöver råd, men när det kommer till mig själv så blir jag så osäker.