Nu har det snart gått en vecka sen jag var tvungen säga hejdå till min fina gubbe Vladimir. I måndags avlivades han pga en tumör som växt sej stor i hans mage.

Han var en speciell råtta: ängslig& skygg. Då det har varit mycket arbete& tagit lång tid med att vinna hans tillit& att få honom att känna sej trygg, kändes varje litet steg framåt som något stort& värdefullt. Jag var så glad över hans framsteg nu på senaste tiden då han myste i tröjan& då han slappnade av& knastrande lät sej strykas på ryggen& klias i nacken en stund.

Vladimir hade två stora intressen; äta& dega, -det sistnämnda gärna ihop med sin bror Nikolai. Han gillade också att gå omkring på mattes rygg, samt var en hejare på att riva tidningspapper& inreda en tråkig låda till en riktig myskoja. 

Vlad var silvrerad blue. Han hade ett så sött ansikte, med stora ögon& lite förvånat ansiktsuttryck. Han var stor& tyvärr för tjock, men trots det en stilig kille, som oftast också blev bra på foto. 

Han blev 1 år& 1& 1/2 månad& jag är ledsen han försvann redan. Trots att han aldrig gjorde något väsen av sej har han lämnat ett tomrum.

Hejdå Vlad, min söta gris. Hoppas du har det bra nu& att vi träffas igen en dag.