Ingen flockledare?
Mina tre grabbar Max, Jack och Joakim är nu nio månader gamla.
Alla tre är bröder. Dem kom hit samtidigt i somras, och ända sedan dess så så smågnabbas dem , rangbråkar, och bufflar på varandra emellanåt när dem är ute och springer, händer i sällsynta fall även i buren också. Alla "tvångstvättar" varandra ibland under pip.
Detta händer inte varjedag, men kanske så ofta som varannan, i alla fall från vad jag ser när jag är hemma.
Viktigt är att inget av dem har bitit eller gjort illa någon av brorsorna, tills för ett par dagar sedan när Jack och Max hamnade i ett hejdundrande bråk, som dock tog slut innan jag hann få fatt på någon av dem.
Dem är samtidigt bästa vänner, springer runt och klättrar, leker och tränas tillsammans, och sover oftast tätt ihop.
Men jag har länge misstänkt att INGEN av dem är en ledare … Att de fortfarande inte har gjort upp detta. Allt beteende är nämligen jämnt utfördelat på alla tre, och vid fyra tillfällen har det varit "alla mot alla" när dem varit ute, men fortfarande inga bett eller så.
För två månader sedan fanns det två smågrabbar som behövde ett nytt hem, och jag prövade att introducera dem till gruppen för att se om det skulle bli mer stabilt med lite ålderskillnad.
Jack och Joakim tog emot småbarnen med öppna armar, som om det var det naturligaste saken i världen att det plötsligt dök upp två småbarn från ingenstans, och så ska det ju helst gå till. Ungarna tydde sig genast till dem och sov tätt intill dem bägge två.
Max däremot vart riktigt, riktigt ilsken och skrämde upp dem små så mycket att de satt och skrek bara de såg honom … Sorgligt nog fick jag lämna tillbaka barnen då jag absolut inte ville att dem skulle hinna få något "trauma", och även om jag prövade att sära på dem också så blev det precis likadant när Max och småbarnen sågs.
Personligheterna hos bröderna:
Joakim: Extremt utåtriktad och social, vill ständigt lära sig nya saker och har svårt att sitta still. Han skuttar, hoppar och springer fram. Klättrar som en bergsklättrare och vill hänga med på axeln och se allt som händer. Läraktig som bara den.
Jack: Lat, matvrak och dålig balans. Han klättrar inte gärna, utan sitter ständigt och sträcker sig efter en för att få "skjuts" ner från t.ex soffan, som redan är låg och som jag vet att han enkelt kan hoppa ner ifrån. Han tycker om att lufsa runt i lugn mak och älskar att få massage.
Max: Otroligt duktig på klättring, precis som Joakim. Men mycket mindre våghalsig. Han är jätteblyg för främlingar, och det tog tre månader innan han kände sig riktigt hemma här och inte behövde krypa längs golvet och vara på helspänn hela tiden.
Han blir inte gärna "gullad" med, utan vill helst sitta i knät eller på axeln på sina egna villkor så att säga :P
Hur tolkar ni det här? Finns det någon ledare, och är gruppen ostabil på något dåligt sätt? :\
Samtidigt som allt gnabb, så kan dem vara världens goaste mot varandra, och ingen av dem har någonsin bitit en människa.
Jag frågar även för att jag undrar om ni tror att detta kan bli värre eller trappas ner i och med att dem snart blir fullvuxna ettåringar?
Förlåt för långt inlägg.