Awww.. Olyckor kan hända så plötsligt. R.I.P <3

Kan inte sluta gråta. Dt gör så ont. Det är det värsta att ha djur är att man verkligen går sönder händer något…

#1 verkligen. Vi är helt förkrossade. Kan inte titta på buren utan att bryta ihop.

Akira har en hane på ett år som sällskap (Akira är 9 veckor) men vet inte om man måste skaffa en i samma ålder till honom? Känner att jag måste försöka fixa det men känner att jag inte riktigt orkar idag.

Ohhh lillplutten då!

Kramar i massor!

Det är så lätt hänt såntdär tyvärr och man som du säger går sönder inombords.

RIP <3

Verkligen. Men vi gav honom en bergavning, lyckades gräva jupt trots att det var fruset. bäddade in honom i en filt, med papparkakor och majs och annan mat. la en lapp där vi skrev hur mycket vi älskade honom och blömmor. och en sten över. men… fy fan det är så hemskt.

Awww nu fick du mig att börja gråta.

Han är nog lycklig där uppe i trädtopparna när han kikade ner på sin begravning.

<3

hoppas verkligen det. skitfan vad ont et gör.

Usch :( beklagar. Det måste vara jättehemskt när det sker en sådan olycka :/ Hör av dig om du skulle behöva en kompis till råttorna. Måste tyvärr göra mig av med mina 3 pga. andningsbesvär :/

Ja. Så länge du inte klandrar dig själv är sorgen ett gott ont.

Han springer fritt på de gröna ängarna nu. Kommer till matte i drömmarna.

Beklagar <3. Olyckor kan hända alla =/

#9 Det är väldigt svårt. Känns som om jag borde… hindrat honom på något sätt.

#10Ja :(

Nej fy vilket jobbigt sätt att förlora sin snutt på :( Beklagar sorgen!

#12 Tack, ja verkligen.

Nää #11 du kan lixom inte tänka så! Det är absolut inte ditt fel att något sånt hände. det skulle kunna hända den mest uppmärksamma personen i världen.

inte tänka så nu.

Jag ser alltid allt som att det har en mening.

Du vet inte men han kanske skulle blivit mycket sjuk om en månad och lida länge innan han dör. Tänk så att det va ju skönt att det gick snabbt. Han märkte säkerligen inte ens av vad som hände, han fick lixom vingar på sekunden typ o kan nu fara runt som han själv vill.

<3

Tack, det var snällt sagt. hoppas verkligen att det är så.

kan bara inte låta bli att tänka "tänk om" hela tiden.

Ja vi är tyvärr så knasigt gjorda att vi tänker så ;-)

Men man kan inte experimentera med tiden och dra tillbaka klockan och prova nya grejjer så det är slöseri med den energin du behöver så väl när du sörjer.

Tack,  igen. det är snt man behöver höra tror jag.

Beklagar sorgen!!
Vila i frid lilla vän <3

#18 tack! Ja Vila i fri älskade underbara Tetsuo.

Herregud vad hemskt! :( Stackars liten!

Vad du gör, klandra inte dig själv och slå bort alla "tänk om".

De far ju ofta runt som vildingar i den åldern och hoppar och klättrar överallt … Inget någon någonsin kunnat förvänta sig eller förebygga.

Förhoppningsvis kan han träna på sina hopp mer vart han än är nu.

Tänker på er.

#20 TACK <3 Alla era ord betyder jättemycket just nu.

Hoppas han skuttar runt i himlen och är lycklig.

beklagar :(

Beklagar :( 
Det är alltid tråkigt att förlora en råtta, men vet att det kan kännas lite extra jobbigt när det händer en olycka med en sån liten en.

Tack alla. <3

Nej vad hemskt! :-(

Vet inte varför man får såna tänk om-tankar.. Tänker att någon del av medvetandet försöker hitta en lösning på problemet& den är på ngt vis lite efter den delen som vet att det är för sent.. Känner igen det. Tror det är vanligt att man känner så. Man vill inget hellre än att vrida tiden tillbaka.

Påminn dej varje gång, så länge känslan kommer av att du kunde gjort något för att hindra det som hände, -att det inte var ditt fel. Du kunde omöjligen veta att han skulle hoppa& han måste ha haft en väldig our då han landade så illa.

Verkligen tråkigt. :-( Beklagar.

Så jävla sorgligt att det händer när du verkligen fått kämpa för att få råttor och så händer detta! Så jävla orättvist!

Vi tänker på dig här hemma! Kramar!

Ring om du vill prata eller så. Fattar hur ont det gör. När min Sion dog så grät jag i en månad. Så hemskt!

Så himla sorgligt. Usch vad jag lider med dig :( Sånt här får mig att tänka på alla "tänk om" som finns. Ena stunden så känns mina fina råttor som sådana solida små överlevare med deras intelligens, goda lukt och smaksinne och viga kroppar. Andra stunden så slår det en hur otroligt bräckliga dom är med sina små kroppar och hur många faror det finns i ett vanligt hushåll t ex. Men vi gör vårt bästa för att beskydda dom, vi lägger ner tid på att ta reda på exakt vad dom behöver och frågar massor av frågor. Vi gör vårt yttersta för eliminera alla faror men ändå så är olyckan där ibland ändå. Det är bara så det är och det kan vi inte råda över utan att ta ifrån våra älsklingar deras frihet och deras behov av att utforska. Vila i frid

åå.. vad tråkigt :( kan förstå att det är hjärtekrossande, beklagar!

men nu har han det hur bra som hellst i lilla råtthimlen! <3

Usch vad hemskt. Det var tur att det skedde snabbt och att allt var klart inom 1 minut. Våran ena råtta hade någon konsig sjukdom som vi inte visste vad det var. Vi märkte den sent på kvällen och vi fick inte tag i någon jourveterinär. Och då skulle vi åka in med henne det första vi skulle göra på morgonen men under natten så lyckades hon krypa ut från sin transportbur och lade sig i sängen mellan mig och min pojkvän. Och där la hon sig och sov ett tag innan vi la ner henne igen. Hon kunde bara krypa fram väldigt sakta och hon låg stilla typ hela tiden. 5 minuter innan vi skulle in till veterinären så dog lilla Mus <3
Vi åkte in med henne ändå men vi hade inte råd med en obduktion. Vi tror att det var cancer då hon var från en djuraffär.
Visst saknar vi henne otroligt mycket - men det kanske var bäst för henne att somna in.
Vi hade dock önskat att hon hade dött av avlivning istället. Men hon dog bredvid våran lilla råttbebis Chica. Och Chica putsade henne så mycket när vi kom in. Det var som ett: "Mus! Vakna! Snälla vakna!".
Och ja, vi hade en råtta som hette Mus.
Lilla bebisen Chica var då ensam råtta. Vi blev helt förtvivlade!
Vi skötte henne som en riktig bebis. Vi gick och bar på henne hela tiden - gav henne mat på bestämda tider - busade med henne väldigt mycket!
Åh lilla Mus. Mus älskade att leka kurragömma. Vi la en massa kartonger på golvet och la ner henne. Då sprang hon och gömde sig i en kartong direkt. Och hon satt där tills vi kikade in genom kartonghålen och sa: "TITTUT!" med pipig röst. Då blev hon helt till sig och började klappra tänder. Och så KUTADE hon till nästa låda. Där satt hon tills vi kikade in i den också och gjorde samma sak där. Hon älskade det <3
Chica älskade det också. Tillslut slutade det med att Chica och Mus körde det själva. En sprang till en låda och gömde sig - den andra sprang efter. Och sedan började de klappra tänder och sprang till nästa låda.
Efter att Mus dog så var det vi som fick leka med Chica.
Hon sov i våran säng till och med för att hon började pipa jättehögt när vi gick därifrån och så försökte hon gnaga sönder gallret.
Men efter 1 vecka så åkte vi och köpte en till råtta. Lilla Nyan.
Chica satt på våran axel hela tiden - till och med till djuraffären. Det var hon som valde Nyan :) Vi plockade upp Nyan och lät henne nosa på Chica.
Vi tror de är syskon då de är från samma ställe - och dessutom har de identisk färg. Chica och Nyan klickade direkt. De älskar varandra och måste vara med varandra och mig samtidigt.
2 små råttbebisar som söker uppmärksamhet. Hjälp!
Men nu är de världens goaste råttor.
Och om inte Mus skulle ha dött så skulle vi ju aldrig ha fått den lyckan att ha Nyan. Såklart vi älskade Mus.
Och vi saknar henne otroligt mycket. Vi hade henne också bara i 2 månader.
Men jag tror på att det finns en anledning till allt.
Och din lilla plutt dog antagligen inte förgäves.
Allting kan bara bli bättre nu.
Och stressa inte fram en ny råtta om du nu har bestämt dig för det.
Utan ta tid på dig och välj med kärlek!
Vila i frid Tetsuo <3

#25 Tack, jag försöker. men ibland blir man bara så överlumpa av sina känslor så blir allt bara jobbigt..

#26 Tack Gillian <3

#27 Det är hemskt när saker går så fort. Man tänker ju inte att de ska vara så känsliga men något måste gått helt fel.  Vila i frid<3

#28 Det hoppas jag, hoppas han är lycklig nu.

#29 Hoppas det, det är bara så jobbigt att frsöka gå vidare. Är liksom forfarande i själva sorgarbetet.

Nej hade tänkt vänta ett tag, men hittade en hane som är i Akiras ålder som behöver hem, och det kändes liksom som det var "meningen" även om det är skitjobbigt.

#29 Vilken sorglig och samtidigt underbar historia!

#30 Kastkatt, jag har tänkt mycket på lilla Tetsuo :( Det är så orättvist alltihop.

Det påminner mig, och säkert andra som läst detta, om hur otroligt sköra och bräckliga dem är. Jag håller nu dubbel uppsyn när mina två småtjejer som snart ska fylla 2 månader som vill klättra på allt högre höjder.

Innan detta har jag aldrig kunnat tro att det kan gå så illa för en råtta från en så pass liten höjd. Extrem otur, och inget annat.

Jag berättade även om Tetsuo för min Joakim som snart är 9 månader, och alldeles besatt av klättring, spring och skutt. Fort ska det gå, och högt ska det vara.
Jag kan ju förstås inte veta om han förstod det minsta av vad jag sa …Men det kändes bra att i alla fall från min synvinkel påpeka för honom att vara försiktig.

Samtidigt började jag själv nästan gråta när jag såg Joakim hoppa och skutta, och tänkte på att en liten nyfiken parvel som hade kunnat vara hans jämlike, bara precis har påbörjat sitt liv, och som inte ville annat än att leka och ha skoj, skulle behöva lämna dig och sin kompis så abrupt

Jag kände honom inte ens, och ändå rör den här historien mig något enormt.

Vila inte i frid, Tetsuo. Lek och skutta istället!

#0 Beklagar sorgen.

Jag har också förlorat unga råttor i olyckor och det gör så ont. Glömmer det aldrig heller… även om det nu gått många många år sedan sist…

#31 hade honom inte ens en vecka men. Ja. Älskade honom från första stund. Mår fortfarande fruktansvärt men håller väl på att läka. Har en liten a ta hand om och har en 11 månaders hane som behöver kärlek. Något måste gått snett, mamma så att det finns en möjlighet att det kanske fanns något försvagning någonstans. så.i. Hoppas han mår bra nu var han än är. Lilla bebisen. #32 det gör jätteont ännu. Hoppas kunna gå vidare för de ändras skull.

Beklagar verkligen, sånt som händer men det gör så fruktansvärt ont :( Kram från oss i Luleå

#34 Tack, kram