Jag tycker att man ska respektera folks fobier. Jag är rädd för hundar och blir otroligt irriterad på ägare som ignorerar det och säger "men han är så snäll". Det struntar jag i, det gör mig inte mindre rädd.

Sedan hoppas jag att du nästa gång skaffar två råttor (förutsatt att den söta råttan du hade var aggressiv och inte kunde vara med andra).

Jag var med i P3 Metropol angående råttor och jag var där för att ena programledaren var rädd. Jag tog med min sötaste snällaste råtta och fick prata för dem i 45 minuter då hon tillslut erkände att hon var lite söt och vågade klappa.

Det du kan göra är att tala fint om råttan, men tvinga inte på djur på andra.

Självklart respekterar jag det. Jag uttryckte mig kanske lite klumpigt, men det var ingen fobi hon hade. Jag frågade henne första gången, då sa hon att "Nej jag tycker bara att de är äckliga skadedjur som sprider sjukdomar". Jag förklarade att det inte är så och att de är uppfödda i fångesskap.

Tack för tipset om två råttor, jag vet det men inte då när jag köpte henne, det fick jag reda på senare..

Ursäkta mig men det var inte menat så. Så respektlös är jag inte.

#2 Var självklart inget menat som ett påhopp mot dig, kanske uttrykte mig lite knasigt jag med :P

Ja människor med åsikter finns det överallt. Finns massvis med djur jag bara inte fattar varför man har.

Jag får ofta höra att "jamen vad bra, då kan du mata katten med dem", eller att jag till och med kan äta dem om det kniper. Jag brukar då kontra med (om jag vet att personen har katt eller hund) att i Kina skulle de se deras älskling som delikatess.

Jag brukar bara ignorera eller komma tillbaka med en minst lika spydig kommentar. Jag har också lite svårt för att folk inte kan respektera ens val, men man behöver inte älska råttor.

#3 Ingen fara. Ja, precis, det är sådana spydiga komentarer jag ville förmedla i texten :) Skulle skrivit att de inte handlade om fobier men hade inte en tanke på det. Man behöver självklart inte älska råttor.

Våran f.d. granne tyckte att jag skulle hugga svansen av min Nimbus när jag i somras satt på altanen med honom. Jag svarade bara "Varför skulle jag göra det?" och när deras ungar kom springande och älskade att hålla i råttan och känna på "den lena svansen" så fick de skämmas.

I ens egna hem så tycker jag faktiskt att besökarna får antingen stå ut eller stå utanför ;-)

Om nån har en uttalad fobi, visst, då kanske man kan stänga in till husdjuren men annars tycker jag faktiskt så att tycker de inte om familjemedlemmarna så behöver de inte komma hit.

Min mamma är inte alls förtjust i djur. Hon vill helst inte ha mina hundar och katter i knäet när hon hälsar på. Råttorna får jag inte ta ut ur buren, men det är inga bekymmer att sitta nära dem i alla fall, skulle inte ställa upp på att flytta dem till ett annat rum.

Pappa däremot är mycket förtjust i djur, sist han var här hade han en råtta på kepsen och en innanför jackan samt ett gäng hundar och katter i knäet ;) Han satt bara och flinade ;) ( Gissa vems djurintresse jag ärft :P )

Jag ställer upp på att folk inte vill ha mina djur i knäet när de hälsar på, men är man hundrädd behöver man heller inte hälsa på mig, för jag skulle inte drömma om att stänga bort mina hundar. Är man extremt allergisk och det var ett viktigt besök som inte kan ske på annan plats skulle jag kunna göra ett undantag. Men mina djur bor här och de är det viktigaste jag har i mitt liv.