Beklagar :(

Usch så tråkigt, beklagar :(

Beklagar :(

Förstår, Alenzi.*tröstkram*

beklagar, vet precis hur du känner med åldern på dem :(

Beklagar. :(

Vad tråkigt. :-(

Har "bara" förlorat en än sålänge& bävar samtidigt som försöker att inte tänka på hur kort tid jag har kvar med de som återstår.. Kan absolut förstå hur du känner inför det faktum att de lever så kort tid.

Beklagar sorgen.

Vad gulliga ni är, det värmer :) Tack!

Hur gamla blev dina tjejer?

Den ena var någon månad från att fylla två, den andra hade sin tvåårsdag i början av oktober. De sjuknade plötsligt in i ett våldsamt anfall av mycoplasma (förmodligen var det det iaf), de började rossla (blev riktigt illa på ett par dagar, varken echinacea eller te hjälpte) och samtidigt växte Malta's öga till dubbel storlek (kom över en natt!), blev blodigt och alldeles grått.. Det var fruktansvärt, men tack och lov fick vi snabbt tag i en veterinär som kunde hjälpa oss, fast det var helg.. Han var själv råttmänniska, och var helt överens med oss om att det var dags. Lily hade kanske, möjligen blivit bättre med medicin, men jag ville inte utsätta henne för att leva ensam kvar hos mig eftersom vi inte har tiden eller möjligheten för ensamråtta just nu, omplacering är det inte tal om för min del när det gäller en sjuk råtta (som dessutom varit aggressiv mot bebisar tidigare, försvårar ju ytterligare) så de fick somna tillsammans. Hon verkade väldigt hängig också, den där sista dagen. Nej, det kändes helt rätt men ack så sorgligt :(

#10 Aw. Ja, det blir jäkligt jobbigt när det går sådär fort. Då kommer så mkt sorg på en gång. Jag föredrar att få lite förvarningar och hinna förbereda mig.

#11 Både ja och nej.. Det är ju skönt på så sätt att de inte hann lida så länge, även om det var väldigt dramatiskt där alldeles på slutet. Men jag håller med. Tänk om alla råttor bara kunnat bli sådär lite gamla och vissna och somnat in fint och stillsamt.

Vi är ju alla olika när vi sörjer.

Jag sörjer oerhört när en långsvansing (mus eller råtta) tas ifrån mig i förtid. Dör den vid 2 års ålder eller senare sörjer jag bara lite, nuförtiden. För då har jag hunnit förbereda mig…och ta farväl

Vila i frid sötnosar. De har det bra nu. <3

Förstår att det känns tomt och mycket svårt nu som förlorat dina vänner. Men så länge du minns dem och förvarar dem säkert i hjärtat försvinner de aldrig någonsin. <3

Men åh, nu blev jag helt ledsen igen.. Satt och letade efter bilder till en annan tråd och hittade de här.. Saknar.

Beklagar så hemskt mycket:(