Jag hade en råtta som hette Smulan när jag bodde hemma.

Det var typ 18 år sen och jag visste inte bättre än att ha henne i en liten bur i hyllan.

Jag hade henne iofs med mig när jag gick ut o gick ibland, o hon satt i huvan på shoppingcentrum flera ggr *fy mig*

Mitt minne är dåligt (pga många saker som inte hör till här inne) så jag minns inte hur gammal hon blev eller hur hon dog.

När jag sen flyttade hemifrån och var ca 18 (jag ska kanske tillägga att jag är 33 idag) så skaffade jag min andra, Kali hette hon.

Hon fick en kompis som hette Yoggi (Yoghurt).

Kali hittade jag inne i hennes hus när jag vaknade och hon reagerade inte på att jag rörde mig utanför så jag öppnade buren säker på att hon var död.
Men hon låg där o flåsade, jag tog upp henne och pussade på henne och klappade henne, hon tog sin lilla hand om mitt finger, drog ett sista andetag och dog där i min hand.

Som jag grät.

Yoggi började rossla och hosta och dog en natt hon oxå =(

För 4 veckor sen ca så skaffade jag mina små pojkar.

Det är mina första pojkar, bara haft flickor innan.

Idag har jag mer kunskap (men inte alls så mkt som jag vill ha) så dom bor i en 150 cm hög bur med massor av hängmattor och leksaker.
Jag läser på om all info jag kan hitta.

Orsaken till att jag älskar råttor är att dom är så tillgivna och smarta.

Inte alls som andra gnagare (sorry om jag trampar på någons tår nu men så tycker JAG *s*).

Har haft marsvin, kanin och så men inget som fallit mig i smaken.

Råttor är som små hundar.
Man kan lära dom tricks, man kan ha med dom på axeln om man ska ut, buren är rolig att inreda och dom är ju så sjukt söta/vackra/underbara…

Kärt barn har många namn.

Jag är iaf kär <3 och idag kan jag nog säga att jag alltid kommer att ha råttor.