Fast ändå så finns ju den lilla rösten i mig som säger att det är fel att ''stödja'' den sortens uppfödning av sällskapsdjur, men det hade vart kul att höra era åsikter och tankar om saken med 

Som du själv skriver är det ju ingen bra idé att stödja sådan uppfödning. En annan aspekt är att du har ingen som helst aning om vad du får för råttor. De är avlade som foder, inte som sällskapsdjur. Föräldrarna kan ha allehanda psykiska besvär så som lättstressade, aggressiva. De kan ha ett kasst immunförsvar och vara sjukliga, vara tumörbenägna, njur- hjärt- och kärlsjukdomar etc. De är med andra ord allt annat än vad en seriös uppfödare strävar efter; långlivade, supersnälla och friska individer.

…med det menar jag inte att alla foderråttor är "dumma i huvudet" och sjuka, visst finns det de som vinner det genetiska lotteriet och blir fantastiska råttor. Men sannolikheten för det är betydligt mindre än med målmedveten, seriös avel.

Det första jag tänker på är att en uppfödare som föder upp för ormmat bryr sig inte om bakgrund och vad mamman och pappan har för temprament vilket jag kan se som ett minus ;O sen känns det inte som dem försöker socialisera ungarna lika mycket som de som säljer råttor som sällskapsdjur ^^ Men då är jag inte heller insatt :)

Vår avel här hemma började för ca 5 år sen med ormmatsavel. Vi ville ju kunna hantera djuren (alltså inte bli biten) så de djur vi avlade på var snälla och lugna. Varför inte köpa? Hälsa på dem o se hur de har det, är föräldrarna snälla djur kommer säkerligen ungarna vara det med. Du ger ju några djur ett bra hem iallafall.

(kan ju tillägga att i dag föder jag endast upp sällskapsråttor, är för blödig helt enkelt..)

Nu känns det som att #2 och #3 missuppfattade mig lite, jag skrev om dessa uppfödare skulle ha någorlunda koll på temperament och linjer. Inte att de bara avlade som tokar på första bästa råttor :)

#4 Vad kul att det finns människor som avlar matdjur och ändå tänker på temperament! Jag kan tänka mig att det var ganska hemskt att se de små knoddarna och veta att de skulle sluta som mat en dag, men det är tur att det finns de som klarar sånt också. För ormarnas skull

En bekant till mig äger en djuraffär och försöker föda upp många råttor själv just för att hon vill ha lite koll… (Alltså hemma hos henne, INTE i affären) Då hon inte riktigt gillar Imazos massavel… Hon avlar både för "mat" och sällskap och hon parar inte på bitråttor eller sjuka djur alls… Hon håller stenkoll…

Från HENNE skulle jag kunna köpa ifrån, eftersom jag känner henne såpass bra… hennes råttor har ofta ganska hög åldersfrekvens också, friska, trevliga… Däremot skulle jag nog inte köpa från någon som jag inte kände så…

Det är ytterst få foderråttsuppfödare som har någon som helst koll på sina djur på ett sätt som faktiskt ser till råttans bästa.
De har inte koll på sjukdom, de har inte koll på linjer och hur ska man kunna ha koll på ärftlighet mm om ungarna blir mat? Helt omöjligt.

Känner ingen seriös råttuppfödare som har både foderdjur och sällskapsdjur, däremot vet jag om att att en del djur skänks/säljs som foder när de har dött naturligt vilket är helt ok för min del. Är råttan död kan den lika gärna göra någon nytta, jag är inte särskilt blödig av mig.

Första tanken jag fick var "nej, absolut inte". Men sen insåg jag att jag ju faktiskt köpt möss av en tjej som föder upp både till foder (till sigsjälv) och sällskap. Men det var ett undantag och lite av ett "missförstånd".

Vad gäller möss, så känner jag faktiskt inte till någon som föder upp till både foder och sällskap som gör det på ett, i mina ögon, seriös sätt. Jag tror faktiskt inte att det ens skulle gå att göra det. För i mina ögon är seriöst inte bara att djuren mår bra, får bra mat och ungarna är väl hanterade, utan det ligger en tanke bakom val av föräldrar. Man har helt enkelt ett mål med aveln och en (eller flera) linje/r man arbetar med. När man lägger ner så mycket arbete på det kommer man ju knappast vilja se ungarna försvinna ner i en ormmage. Det är möjligen om man gör som du nämner i #0, chade, att vissa kullar är till foder, andra till sällskap.

Därmed inte sagt att det är oseriöst att föda upp till foder, för det tycker jag inte. Jag tycker att det är jättebra att folk vill att även ormens mat ska ha det bra hela livet och kan ta på sig det tunga jobbet att föda upp och själv avliva ungarna. Men dessa djur är foderdjur, vill man sälja dom till sällskap får man lov att lägga lite mer tanke bakom kullen än hane + hona = ungar. Visst kan jag tycka att även dessa djur borde ha rätt till ett hem och ett bra liv. Men jag tycker inte man kan föda upp på detta vis med ursäkten att det är både till foder och sällskap.

Inget illa menat till någon. Jag dömmer inte, jag väljer bara "mina" uppfödare väldigt noga. 

#6 Jag håller med dig. Hon gör det på ett bra sätt och jag har bara sett friska och trevliga individer från hennes uppfödning. Och hon säljer såpass mycket råttor så hon ändå kan se utvecklingen av linjerna. Det är ju definitivt inte så att det mestadels går till föda så att hon aldrig får chansen att se hur det utvecklar sig. Snarare tvärt om.

Kul att få se hur ni tänker om allt! Blir lite svårt att svara på allt bara, jag tycker jag sagt mitt om saken 

Men #8 kan jag svara lite på, haha! Angående musuppfödarna, så läste jag någon gång (för något år sen måste det vart) på mus iFokus att det var någon seriös uppfödare som hade både uppfödning för sällskaps djur och ormmat. Men självklart inte med samma avelsmaterial. Det var ju då ''matdjuren'' och ''sällskapsdjuren'' som avlades på för sig :)

EDIT:
Såg nu att du redan skrivit lite om just det, att ha mat och sällskap var för sig, jag som läste lite för  snabbt :P

#10 Ja, det kanske finns, men jag känner inte till någon. Däremot så känner jag till en som jag tror kan ha fött upp på det viset tidigare men inte gör det längre. Tror, men har inte grävt djupare i det. Det kan mycket väl vara så att det är den personen du hört om. 

Jag skulle nog tänka mig att köpa en sån råtta, om alla uppfödarens råttor var friska (både inåt och utåt) och hade bra temprament i flera generationer… Och om de bodde i bra stora burar, och att dom skulle sköta råttorna på korrekt sätt. :)

Jag kan inte så mycke om det här temat, men jag får en bild av att många här inne får upp en skräckbild av dom där matuppfödarna som krampar in 20 råttor i samma låda utan att tänka på konsekvensena.

Det beror helt på. Om det skulle finnas någon som faktiskt tar begränsat med kullar på honorna, samt är noga med temperamentet osv så kanske. Det går såklart inte att hålla samma koll om man bara sparar ett par från en kull. Jag har själv tänkt tanken att föda upp mat till våra ormar här hemma, men klarar inte av det. Men hellre att jag skulle göra det än att köpa från affär där det ibland känns tveksamt hur dom haft det och hur mamman har det. Man vill ju att ormarna ska få bra mat också. Men jag klarar inte av att ta bort dom. Och om jag hade gjort så hade jag inte velat ta bort alla från honan och då spara någon i alla fall. Och då går det inte heller slarva med temperamentet. Men i jämförelse med butik så är det väl samma chansning men där man kanske har möjlighet att träffa föräldrarna. Vet ju en affär i alla fall som tar in råttor från ett ställe som föder upp både mat och sällskapsdjur. Och det ska då vara stabilare råttor än från grossister som använts tidigare.

Jag köpte mina råttor i en butik där den ena killen har uppfödningen hemma.

Dom hanterar djuren jätte mkt och han har själv alla de råttor som han "avlar" på hemma.

Jag har aldrig träffat 2 så mysiga råttor som dessa.

Första dagen satt de båda på våra axlar och tvättade sig, åt från våra händer och kröp ner o somnade innanför tröjan.

Dom var billiga så jag misstänker att dom säljs för både mat och sällskap men jag ser det iaf som så att jag räddade dessa två från ett hemskt öde och de är inte sämre än någon annan för att de var billiga.

Jag skulle göra det igen.

Tja detta är ju ett lite… ömtåligt ämne för mig fortfarande..

Ok om man hanterar råttorna lika och framför allt inte säljer oönskade färger/öronlag/hårlag ect. som ormmat ur sina sällskapskullar för att sedan hävda att man har full koll på alla sina råttor…

Om man ska ha full koll och kunna stamföra råttorna så måste alla ur kullen finnas för utvärdering.

Sådana uppfödare blir jag tokknäpp på.

Åh det är så spännande med disskution :D

Jag är verkligen kluven till detta, tycker förståss att det är hemskt att föda upp djur för att bli mat, men det görs ju hela tiden varje dag i hela världen och inte bara råttor utan grisar och kor och allt möjligt! Kan ju tillägga att jag är vegeterian :P Att göra det för att föda människor tycker jag är fel eftersom vi skulle klara oss lika bra utan kött, eller åtminstone med en sådär 10 kg mindre i veckan :P men ormar äter ju bara kött(?) och de behöver ju mat så då är det ju bättre att det föds upp foderdjur som faktiskt har det bra tycker jag.

Min slut tes alltså! Jag tycker det kan vara ok att köpa från bra uppfödare trotts att de har foder djur, mest för att de då ska kunna utkonkurera de som föder upp inavlade råttor i små lådor för foderdjur måste finnas, annars kommer alla tamormar att försvinna.

Kul att se att den här tråden hoppat igång lite igen, spännande att läsa hur alla tänker!

#16 Att sälja sällskapsråttor till ormmat bara för att de har ''fel färg'' osv tycker jag är riktigt hemskt.

Nu menar jag ju inte hemskt för att råttan måste dö, utan för att den råkat ha fel färg. Det känns inte lika hemskt om kullen är planerad till foder. Men om den är till sällskap, och sedan dö för att den inte ser ut på ett speciellt sätt skär lite i hjärtat på mig. Egentligen så är det ju kanske ingen skildand, ''råtta som råtta''. Men ÄNDÅ liksom!

#17 vill du se något riktigt hemskt?

Se hur urgrisen såg ut och jämnför med dagens gris, det är verkligen ett djur som har en mening i livet och det är att bli mat.

Lite OT men ganska fascinerande.

#18 Måste bara flika in en sak som jag kom att tänka på när du skrev ju det med att "fel" färg ska dö.

Jag la in en annons på en säljsida för länge sen där jag skrev att jag gärna tog in rex eller nakenkatt (jag sökte sån katt just då) och att om katten hade några defekter eller annat som gjorde att hen måste avlivas så skulle jag jätte gärna hjälpa till och ta den.

Jag tycker det är hemskt att djur dör för att dom inte ser ut på ett visst sätt.
Om djuret är friskt så tycker jag att dom kan säljas till reducerat pris ist.

För mig spelar utseendet ingen roll, tycker nästan tvärtom att ett lite udda utseende kan vara extra charmigt =)

#19 Jag försökte googla lite, men vet inte riktigt vad jag ska söka på för att få fram bild på urgrisar. Det kommer bara upp nutidens grisar :( Tips om vad man ska söka på?

#21 svårt att komma på något, vi hade bilder av det på skolan (landbruksgymnasium) som visade hur Svinet/Grisen har ändrat sig genom åren.

Men man kan säga att den liknade mycket på det moderna vildsvinet.

#20 Förlåt, missade ditt inlägg helt! Men jag håller med dig också, ett speciellt utseende gör dem bara charmigare. Så länge de inte lider av det såklart!

#22 oj, ja då har de ju verkligen förändrats mycket!