Brukar inte vara härinne såmycket, utan mest smyga runt, men jag ville ändå skriva om min älskade Spike till personer som jag vet att de förstår sorgen.

Igår kväll var jag tvungen att ringa till veterinären för att låta Spike somna in. Han hade blivit så pass dålig att det var enda alternativet. Känner mig hemsk för att besluta det för han men försöker få mig att förstå att det ändå var det bästa för honom..

Spike blev cirka två år, vet inte exakt eftersom han och Angel blev omplacerade hos mig. Han fick leva sista tiden själv efter Angel plötsligt somnat in och det inte är läge för mig att skaffa nya rådisar just nu.

Spike var den lite modigare, nyfika råttan som jämt skulle kolla in saker. Han var också väldigt envis och älskade mat. Inte för att äta den utan mest för att han bara ville ha matbiten. Det var inte direkt en gång han snodde matbiten som Angel mumsade på, bara för att springa iväg med den, ta en tugga för att sen bli ointresserad och springa och ta nästa bit.

Han var en busig pojke också. Inte mindre än tre gånger lyckades han bita sönder sladden till routern, trots att jag hade satt upp skydd. (Det hände rätt tätt inpå vartannat också, Telia som skickade en ny varje gång måste ha undrat vad vi gjorde med dom.) En annan gång lyckades han ta sig in i sovrummet där min sambos dator som låg på golvet måste ha sett intressant ut. 32 tangenter fick han loss! Blev att skicka in på reperation med en räkning på det. Haha min stackars sambo har varit sur på Spike ett par gånger..

Tack för tiden som du har spenderat med mig Spike, min lilla kämpe. Glöm inte att hälsa till Angel nu när ni gosar tillsammans i råtthimlen. Vila i frid.