När råttor varit ensamma länge ( eller hela sitt liv ) kan det vara jobbigt för dem att förstå andra råttors kroppspråk, tex man ska ligga kvar på rygg om nån vänder en för att visa underdånighet för 'ledardjuret'.

Men det kan också överaskas med att det går jättebra, jag hade två bröder som skulle inte ha gillat varandra så den ena fick bli ensamråtta hos mig. Han gick inte tillsammans med flocken i storaburen men däremot ute så gick det smärtfritt, sedan av en händelse fick han och hans bror som han inte gick ihop med förut vara tillsammans igen och det var inga problem alls ( tror det var misstolkat av ägarinnan att dom slogs ). Och då hade dom ändå varit separerade ett bra tag från varandra, men det gick ändå.

Det man ska tänka på är att vuxna råttor är svåra att introducera med varandra , medans små bäbisar osv brukar gå som en strandpromenad. Om man ska skaffa kompis till sin ensamråtta kanske det är bättre att skaffa en bäbis ( och ha en plan 2 för den om det inte går ) och se var man kommer där.

Tror allt går, så länge man har tid och ork med att se hur man kan lösa problemet. Vad är orsaken att råttan är ensam? agressiv? kan en kastrering hjälpa? - Helt enkelt fråga sådana saker tills man kommer på vad man kan göra :)