Har haft två honråttor. De har varit ovanligt stillasittande för att vara honråttor båda två, och alltid varit lite tveksamma till att komma ut ur buren (fick ofta tvinga dem ut, men väl ute stortrivdes de). Hursomhelst, nu har min ena råtta tyvärr gått bort pga. akut lunginflammation och Wolter är ensam kvar :(

Hon har alltid varit den som har varit mest tillbakadragen, och nu har det blivit "värre". Hon vill verkligen inte komma ut ur buren alls, jag kan sitta i tjugo minuter och tvinga ut henne. Väl ute lägger hon sig tillrätta någonstans på/nära mig och stannar där. Vågar ibland springa omkring lite, men kommer alltid tillbaka till mig - som verkar vara hennes trygghetspunkt utanför buren.

Nu till ett problem. Wolter bits. Aldrig hårt, aldrig attackerande, utan snarare lite försiktigt nafsande i fingrarna. Men hon bits bara i fingrarna och ingen annanstans. Och hon bits bara när jag kommer för att lyfta upp henne från buren.

Tills igår. Då hon sov i min armhåla under täcket, vaknar och börjar utforska området lite… upptäcker min hand och smakar lite försiktigt på mitt finger. Det har hon aldrig gjort innan. Det är ju uppenbart att hon inte är aggressiv, utan snarare osäker. Hur hjälper jag henne?

Jag ska skaffa nytt sällskap till henne så fort som möjligt, men dessvärre dog min andra råtta mitt i min räddningsaktion av ett par vanvårdade kattungar, och sålänge jag har aldeles för många missar i min lägenhet så vet jag inte om det är bra att introducera nya råttor. Jag har gott om tid för Wolter nu, men det blir lite körigt att ta hem nya råttor med allt vad det innebär. Tänkte även bygga en voljär så att jag kan ha tre råttor hemma, buren jag har nu är på tok för liten (även får två råttor, jag fick med buren från förra ägaren när jag tog över råttor som såldes pga. flytt).

Tips på hur jag kan hjälpa min älskling att bli en säkrare råtta?