Råtthanar att inlåna till avel sökes!
Så går skallgångskedjan, men inga lämpliga hanar finnes i stamboken (som vanligt). Vi har två honor vi letar hanar till just nu, tillåt mig att presentera dem.
Wasa är en silver black hona ur vår Hali ya Hewa-kull, snart sju månader gammal. Hon är en pigg och social liten krabat som kan charma sig in i vem som helsts hjärta. Lugn och gosig som sin mamma, och föredrar knasterkalas innanför tröjan framför knep & knåp i håret som sin syster. Wasa har aldrig haft så mycket som en förkylning och har genomgått flertalet introduktioner klockrent, dock endast med yngre råttor(!). Hon är ranglåg, men ingen hackkyckling i flocken. Har ställts ut en gång med goda resultat. Hennes far blev väl över två år gammal och hade samma fantastiska temperament som Wasa. Han var heller aldrig sjuk, och blev vid det bistra slutet avlivad pga ålderdom. Wasas mamma är fortfarande pigg och frisk till denna dag, nu ca 14 månader gammal.
Det är Ladugårdens råttor bakom Wasa, både på pappas och mammas sida, och betydligt mer information om släkt och bakgrund kan ges till eventuella intressanter.
Det vi söker till Wasa: En stabil, äldre herre. 2 år eller mer önskvärt, men även yngre spekulanter godkännes. Det vi söker i färgväg är PEW, himalayan eller siamese - även godkänt med bärare av dessa färger. Hanens linje måste vara fri från russian blue, burmese och black eyed-genen då det är något vi inte vill ha in i våra linjer! Pälslag spelar ingen roll då Wasa är slät (kommer naturligtvis inte godta en nakenråtta som lämplig avelspartner, dock). Öronlag bryr vi oss inte heller nämnvärt om då det inte är något vi koncentrerar oss på i vår avel.
Så till den viktigaste biten; temperament och hälsa.
Hanen ska ha varit frisk hela livet och inte ha några medfödda defekter. Han ska vara handtam, social och trevlig. Välfungerande i flock och med människor. Han ska ha varit med om åtminstone en introduktion så att vi kan försäkra oss om att han klarar den typen av omställning och föränding. Vi vill ha känd släkt åtminstone ett par generationer bakåt - men kräver inte att vare sig hanen eller släkten bakåt är/har varit reggad. Känd är gott nog, som det ser ut nu.
Vi finns i Stockholm, men är villga att resa en bit med Wasa för rätt hane. Vänligen svara här, skicka PM eller mejla hallon_blad@hotmail.com vid intresse att låna ut din älskling till oss.
Bonde är en chocolate point himalayan ur vår Be-gei Tsalmavet-kull, snart tre månader gammal. Så ja, det är ännu lite tidigt att para henne, men eftersom det inte finns någon lämplig match i stamboken kan man ju lika gärna slänga ut en feeler i resten utav råttvärlden i god tid (så att man inte sitter där med sin sjumånaders hona och undrar vad i all världen man ska göra med henne *facepalm*).
Bonde är inte så gammal än, men har än så länge utvecklats väl. Hon är en framåt liten krabat, lekfull och social. Och äventyrlig. Samt snäppet rymningsbenägen. Tack och lov inte så destruktiv som vissa honor med den energinivån kan bli.
Hon har alltid varit frisk… alla sina tre månader här i världen. Hon har än så länge bara introducerats in i flocken hon bor i nu, en introduktion som var något pipig de första dagarna, men snabbt lugnade ner sig och gick på samma jämna räls som det brukar. Om hon klarar introduktioner med utomstående råttor återstår med andra ord att se.
Även Bondes föräldrar kommer från långa led av Ladugårdens råttor, och en ordentlig bakgrundscheck kan ges vid eventuellt intresse.
Vad vi letar efter åt Bonde: Återigen en äldre gentleman. Önskvärt med en hane på 2 år eller mer, men återigen godkännes yngre spekulanter till denna ljuva mö. I färgväg ser vi gärna att han antingen är eller bär på PEW, himalayan eller siamese. Hanens linje måste vara fri från russian blue, burmese och black eyed-genen då det är något vi inte vill ha in i våra linjer! Pälslag spelar ingen roll då Bonde är slät (kommer naturligtvis inte godta en nakenråtta som lämplig avelspartner, dock). Öronlag bryr vi oss inte heller nämnvärt om då det inte är något vi koncentrerar oss på i vår avel.
Så till den viktigaste biten; temperament och hälsa.
Hanen ska ha varit frisk hela livet och inte ha några medfödda defekter. Han ska vara handtam, social och trevlig. Välfungerande i flock och med människor. Han ska ha varit med om åtminstone en introduktion så att vi kan försäkra oss om att han klarar den typen av omställning och föränding. Vi vill ha känd släkt åtminstone ett par generationer bakåt - men kräver inte att vare sig hanen eller släkten bakåt är/har varit reggad. Känd är gott nog, som det ser ut nu.
Vi finns i Stockholm, men är villga att resa en bit med Bonde för rätt hane. Vänligen svara här, skicka PM eller mejla hallon_blad@hotmail.com vid intresse att låna ut din älskling till oss.
Givetvis erbjudes ersättning för utlånande av avelshane; men det är något vi kan komma överens om mer privat.
Vid frågor eller liknande så får ni så gärna hojta! Wasa och Bonde väntar med spänning på alla eventuella friare där ute. :)
/HallonVarg med allt vad vi innebär
Om livet ger dig en kattunge, låt den växa till en vacker katt.
Min hemsida - ta gärna en titt! 
*Gillar*
Gillar erat tänk. Gillar också att ni vill hålla er linje fri från Russian Blue. Jag samarbetar gärna med er, i den mån jag har något av intresse.
#4. Tackar! Alltid skönt med folk som har liknande avelsetik *ler*
Det känns som att det brukar vara jättesvårt att hitta russian blue-fria linjer. >.> Russian blue verkar finnas precis överallt haha.
#5 Ja, eran avelsetik stämmer väl in på min. Även om jag idag har tänkt om en del, samt är flexibel. Bland annat har jag sänkt ålderskraven (men det är otroligt kul att jag är en av dem som förespråkade att hanar skall vara så gamla som möjligt en gång i tiden och då gick jag emot SRS… det var lite rabalder om det då på 90-talet och jag fick en varning för att jag avlade på en hane som var över 2 år gammal). Jag vill inte förlora chanser att avla på bra djur och tycker nog inte att de behöver vara så jäkla gamla. Speciellt har jag sänkt kraven på honorna eftersom jag höll på att förlora hela min linje pga att jag väntade för länge med parning på dem.
Det är dock möjligt att vi gillar olika råttor.
Jag gillar inte stökiga, alltför aktiva och springiga råttor med stora krav på aktivitet och för stora orala behov (gnagiga på saker). Vid upplyft ska de kännas mjuka, tunga och helt avslappnade. Och de ska vara 100% kontaktbara och ha en del trevliga karaktärsdrag som sällskapsråttor. De ska inte pipa. Helst inte komma in i någon spökålder vid 3-4 veckors ålder. Och de ska aldrig aldrig bita en människa eller gruffa med annan råtta. På sistnämnda har jag nolltolerans. Däremot har jag inte noll tolerans mot skillnader i kullar. För mig handlar det om urval. Jag accepterar att någon råtta i en stor kull är ett "måndagsexemplar" och att några till har sämre immunförsvar. Jag anser inte att jag eller övriga råttvärlden kommit till den punkt då vi kan ha noll tolerans för att sådant dyker upp i en kull. Det var lite om mina åsikter. Inget är hugget i sten. Det har det aldrig varit. Och man är aldrig fullärd. (Dessa 3 sista meningar skriver jag ifall ordmärkare hittar detta och ska hoppa på mig. 
Jag menar inte att retas, utan bara att jag vet hur det funkar…)
#6 riktigt bra regler du har för dina kullar, kanske mest för jag har samma som man håller med till fullo
Där allt som har med motorer är samlat
http://bilslakt.se/Forum
#6 Jag avlar helst på mina honor när de är sex-åtta månader, och jag tar i regel bara en kull på en hona. Bonde kommer vara ett undantag då vi tänkt ta två kullar på henne - just för att det inte finns någon annan himalayan- eller siamesehona för oss att avla på som det ser ut nu. Därför vill jag gärna ta hennes första kull när hon bara är fem-sex månader, så att hon kan få sin andra kull innan hon fyller ett. Tycker inte en hona ska få en kull efter ettårsstrecket. Det utsätter henne bara för onödiga risker (som om det inte redan är riskfyllt nog att avla på sin hona).
Hanar är vi betydligt flexiblare med. Har avlat på hanar under året när det krävts, även om vi föredrar hanar på två år eller mer. Problemet är att hitta lämpligt avelsmaterial som passar in i våra linjer. Tyvärr är det ju inte så många som färgavlar i Sverige, och det gör oss väldigt begränsade då det finns många saker vi absolut inte vill ha in i våra linjer.
Vi vill få fram livliga, sociala, nyfikna råttor, som fortfarande kan ligga i famnen (eller innanför tröjan, vilket de nu föredrar) och gosa. Det ska inte vara sprattelgubbar som aldrig går att ta i för de inte kan vara stilla länge nog att man kan få tag i dem, men de ska inte vara helt hjärndöda heller - lite initiativsförmåga vill vi se.
Råttor som kommit in i någon jobbig tonårsperiod ser vi inte heller som avelsmaterial, och för sjukdom stryker vi dem också från den potentiella avelslistan. De ska vara flocksmarta. Vi kräver inte att de ska älska alla sina burkamrater - alla individer går helt enkelt inte ihop, det måste man acceptera - men de ska inte mobba och inte heller vara uppenbara hackkycklingar. Tror inte att råttor som är det är helt som de bör vara, vare sig det är ett kommunikationsfel de har för sig eller helt enkelt är en individ som är svår för andra att tycka om. Oavsett är det inget värt att föra vidare.
Ojämnheter i en kull är inget jag hakat upp mig på. Man behöver inte avla vidare på just "måndagsexemplaret", men det förhindrar inte att resten av kullen förtjänar en noggrannare granskning innan avskrivning.
Kort sagt; vi kan vara flexibla. Och ibland stenhårda. Men vi kan åtminstone med handen på hjärtat säga att vi alltid gör vårt bästa för att varje parning ska vara så välmatchad som möjligt, och för att bebisarna och föräldradjuren ska ha skötts om på bästa möjliga sätt. Djuren i första hand är regeln vi lever efter, och mycket mer kan vi faktiskt inte göra. Vi kan inte förutspå framtiden och vi kan inte trolla. Tyvärr.
(OT; Trolla hade varit grymt, dock. Tänk på alla möjligheter man skulle få!)
Om livet ger dig en kattunge, låt den växa till en vacker katt.
Min hemsida - ta gärna en titt!
Starta ny diskussion