Råttor iFokus

Råttor

Etikettoff-topic
Läst 512 ggr
rattmamman
0

Rossel och avelsarbete

Hur är det med rossel - går det att avla bort? Kan man avla på en frisk individ som har kullsyskon som rosslar? Eller finns det argument för att INTE avla på en linje där vissa kullsyskon drabbas och andra inte? En del individer klarar ju helt uppenbart av mycoplasma sämre än andra. Går det då att avla på de "friska" syskonen utan att få med "svagheten" för mycoplasma som en del kullsyskon haft? En råttas temperament är jätteviktigt men det gör ju inget om råttan är frisk också… Tänk om man inte är tillräckligt kräsen i avelsarbetet när det gäller sundheten? Tänk om det faktiskt påverkar?

Själv håller jag inte på med avel, men funderar på om man tar "svagheten" för mycoplasma på allvar i det avelsarbete som bedrivs idag. Detta är ingen kritik, utan jag är bara nyfiken och vill gärna höra hur ni som bedriver avel resonerar. Som jag förstår finns det mycket goda kunskaper om hur råttans färger nedärvs, men hur är det med sjukdomsanlagen?

amand
0
#1

putt ;)

[Driva]
0
#2

det kan vara så att de råttor med rossel har sämre immunförsvar och därför ska maninte avla vidare.

Ninja
0
#3

Sjukdomsanlag och defekter är oftast recessiva, då krävs det en dubbel uppsättning av dom för att de ska slå igenom.

Är man stenhård och avlar endast på helt friska djur så tror jag nog att man kan få bort sjukdomar till stor del, men det händer ju att det dyker upp en råtta i en kull som inte är lika kärnfrisk som de andra. Bara för det behöver det ju inte vara något fel på linjen, men då bär ju uppenbarligen båda föräldrarna anlag för sjukdom/dåligt immunförsvar.
De andra ungarna i kullen blir friska säger vi, några bär vidare på anlaget och andra gör det inte. Eftersom alla är i lika fin kondition så går det ju inte att se vilka som bär på anlaget.. När man sedan parar någon av ungarna så har ju den inkorsade råttan vissa gener i bagaget..
För varje ny råtta man tar in riskerar man att få in sjukdomsanlag i linjen, det är ju en av anledningarna man bör använda råttor med dokumenterad bakgrund. Då minimerar man risken att få in tråkigheter i sin linje.

sparxxx
0
#4

Nu tänkte jag att jag skulle få lite klarhet i det här med mycoplasma. JAg har aldeles nyligen blivit råttägare, inte planerat men jag har alltid velat ha så lite påläst är jag. Men inte angående råttbebisar och sånt för det hade jag aldrig planerat att ha. Men det fick jag. Dessa råttbebisarna som nu då har kommit, de bor i samma bur som en råtta som rosslar och jag TROR att det är mycoplsama.

Mamman till bebisarna skulle jag i allafall säga att hon är frisk, inget rossel och inget snor och inga nysningar. Inte mer än mig i allafall. Men smittar Mycoplasma? Borde jag separera dom? Annars går det bra att ha dom ihop, inga problem.

Sen har jag en loten funderaing till angående bebisarna. Lika bra att ta allt i samma tråd, ursäkta om det stör någon, men jag är ny på forumet med. Mamman hugger efter människor. Eller inte bara människor, allt som kommer in i buren , fingrar, mat , allt. Det känns ju inte så kul och det gör ont. Man vill ju inte bli biten men jag vill ju ha ungarna tama. Har aldrig rört dem än så länge. Kan man göra det? Är det risk att mamman stöter bort dem om de luktar annat än henne?

Daydreams
0
#5

oj! Antar att du råkade få hem en gravid råtta. För att svara ordentligt på dina frågor skulle jag behöva veta lite mer. Var kommer dem ifrån, hur gamla är de vuxna, hur gamla är ungarna?

Ang mycoplasma så har Ninja skrivit en bra artikel, (klicka på artiklar så är det den första som kommer upp)

Jag hade helst velat placera den sjuka råttan ensam men risken är då att hon aldrig blir bra igen eftersom hennes immunförsvar kan bli ännu sämre av en depression (som hon kan få om hon är ensam) 

Ang bebisarna och mamma är det svårt att svara på när jag inte vet ålder. Jag antar att hon skyddar sina ungar och det ska hon ju få göra till en viss gräns. Men locka ut henne ur buren innan du kollar genom ungarna. Eller sätt henne i en annan bur. Det är ju inte bra om dem lär sig att vara rädda för människor men jag hade nog låtit dem vara relativt mycket ifred tills dem blir ca 2-3 veckor.  Sedan får du kanske ta bort mamman medans du låter bebisarna lära känna dig. Att få henne tamare blir nog svårt så länge hon har bebisar. (alltså placera henne i en annan bur bara medan du håller på med dem. Inte separera henne från dem)

Ang din rosslande råtta så borde hon tas till veterinär för en behandling av antibiotika.  

HAr dina råttor bott ihop innan dem kom till dig? Är den rosslande råttan tam? 

Iom att dem bott ihop nu så hade jag nog sett till att få antibiotika och låtit henne stanna med dem andra.

Girlie
0
#6

Jag är inte så insatt i avelsarbete och hur sjukdomar nedärvs men jag vet att när jag kommenterade att jag gärna avlat på en av mina tjejer (som en komplimang till hennes underbara temperament) om det inte vore för att hon rosslade så påpekade hennes uppfödare att även om hon inte hade rosslat var det andra i kullen hon kommer från som också rosslade och därför hade hon inte varit lämplig som avelsmaterial i vilket fall. Så tydligen har den betydelse och det är något i alla fall vissa uppfödare tar hänsyn till (kan ju bara prata för henne).

sparxxx
0
#7

Nu vet jag inte hur man svarar på speciella inlägg elle rom det ens går. Men i allafall, det är djuraffärsråttor och eftersom det inte var jag som köpte råttorna så har jag ingen aning om hur gamla de är, men relativt unga skulle jag tippa på. Bebisarna är 3 veckor och några dagar.

 Angående att hon skulle skydda sina ungar och att det är därför hon hugger så njaa, till viss del, men hon huggar även när hon är ute på upptäcksfärd och ungarna inte är i närheten. Hon är och klättrar på mig ibland och då smånafsar i kläder och sådär men så fort det tittar fram lite hud så SKA hon ha ett hål. Som en vampyr. Är hon ute och inte på mig och klättrar så hugger hon i allt som går att bita i. som en reptil.

Den rosslande råttan, hon är ju inte skygg men hon vill inte bli lyft. Hon är nyfiken och springer runt och nosar och undersöker, även mig. Och de har bott tillsammans innan de kom till mig.

Savannah
0
#8

Sammanfattat tror jag att man måste ta hänsym till hela syskonskaran, på samma sätt som man "ser" bakåt…

Har till exempel en i kullen dåligt psyke, så då blr jag automatiskt försigtigare i aveln av dennes syskon. Då måste det finnas så pass mycket unikt i en tänkt parning, att det "slår" misstanken om det dåliga pyket…

Det är väl sällan en hel kull blrir perfekta, så beroende på vad det handlar om, så får man nog göra en noggrann bedömning…