Vissa råttor är helt enkelt bäst att ha ensamma och trivs inte med andra råttor. Min kompis råtta var jätteaggresiv med andra råttor, men när den senare bode ensam blev han en riktig nallebjörn.

Lycka till

Ja jag har delat på dem nu genom att sätta ett galler tvärs över buren, så de sitter uppdelade fast i samma bur. Den 'snälle' är stenlugn och hur snäll som helst, den lite större är fruktansvärt sur och jag får inte ens röra honom längre.

Jag har också hört att aldrig ha råttor ensamma, de är sociala djur som behöver en kompis. Kanske ska hitta en ny kompis åt honom? 

Men sen kommer problemet, vad gör man med en arg råtta? Går det ens att sälja vidare?

Jag har aldrig vart med om råttpojkar, unga alltså, som är aggresiva mot varandra. Hmm..
Jag tycker att du ska skaffa en ny kompis till den snälla pojken, och vänta och se med den andra. Ingen vill ju ha en aggresiv råtta. Men han kan ju tränas så han blir bättre!

Man ska ju ha råttor tillsammans, men vissa fungerar bara inte med andra råttor, och detta kan ha något att göra med uppväxt, om han är trygg eler hans gener!

Skaffa en eller två kompisar till den ensamma snälla råttan, du kan också testa introducera en bebis till den dominanta det  kanfungera bättre. Hur gammla är dom?

Så då är dom minst 19 v nu?? alltså 6 mån och en vecka?
Skulle tro att det är puberteten som spökar och en del hanar reagerar mer än andra. Beroende på hur tolerant och stort tålamod man har går det ev att jobba med den aggressiva men jag skulle starkt avråda en omplacering då stress bara förvärrar det hela . Den snälla skulle jag skaffa minst två kompisar till så slipper dom slåss om rangen sen. Det kan också bli knasigt om den snälla hanen som är kvar inte klarar av att bli flockledare men det vet man inte förrens efter man skaffat bebisar. Skulle även avråda att skaffa äldre hanar i dagsläget då man inte vet om den lugnare inte kommit in i puberteten än eller om han har kommit in men inte reagerar.

Ja ungefär 19v skulle jag säga. Jag vågar bara inte ha dem tillsammans då jag hittat ett litet sår på den snälles nos och då måste de ju säras på.

Och den andre visar alla tecken på agressivitet, han gnuggar sig mot allt, reser ragg, hugger lite mot mig ibland och är jävlig mot den andre. Han verkar inte riktigt frisk. Vad säger ni om kastrering?

Och skaffa två kompisar till: jag är bara rädd att det inte funkar, detta ger mig redan fruktansvärd ångest som det är. Tar man in två bebisar för att den äldre ska bli flockledare? Går det att uppmuntra på något sätt?

Och hur tränar man en aggressiv råtta?

De menar ju att du ska skaffa två ungar till den snälla hanen :)

Oj det sotd ålder där, skyller på en lång dag 

Jag tycker också det låter som tonårstrubbel, vilket förhoppningsvis går över. Jag brukar inte sära på mina under tonårsgnabb sålänge det inte uppstår riktiga sår med blodvite, var det så på nosen?

Jo jag förstod att bebisråttorna skulle vara till den snälle, jag är bara orolig att det inte heller skulle funka för detta tär på mig dygnet runt haha. Och vad gör man med den andre?

Det ser ut som ett sår, men jag såg inte när det uppstod så jag bara antog. Anledningen till att jag särade på dem är att den snälle skriker något fruktansvärt på nätterna. Det är Mitt största problem, eftersom jag behöver plugga om dagarna. De kan fortfarande se och röra vid varandra. Jag fick tips från en veterinär att sära på dem en vecka, men det kanske bara förvärrar?

En sak till: innan jag särade på dem så sov de alltid tillsammans, trots bråken om nätterna.

Och en sak till (förlåt): innan de började bråka så fruktansvärt så köpte jag en ny bur till dem, då den andra var på tok för liten. Den är stor och inredd med lite saker som jag tänkte var kul för dem.. men då urartade det och den ene är livrädd och den andra förbannad. Kan det ha med saken att göra? Miljöbytet?

Om dom sover tillsammans och du inte är säker på att det faktiskt var den andra råttan som orsakade såret på nosen (kan han ha gjort illa sig på något annat eller kliat kanske?) så tycker inte jag du ska sära på dom. En av mina hanar var i tonårskris ett tag och det var ett jäkla liv om nätterna så jag förstår ditt problem, men det är ändå något man vänjer sig vid efter ett tag. Du kan inte ställa dom någonannanstans?
Om du köper en eller två bebisar så prata med uppfödaren om inte denne kan ta tillbaka dom om det inte skulle funka
Hanar är känsligare för miljöbyte, men det tror jag inte innebär burbyte utan flytt till helt ny miljö..

Gick det över då? Jag är ju i naturen väldigt orolig hela tiden och tycker synd om djur som blir lite mobbade, så det kanske bara jag som är känslig.

Jag har dock hört att om en råtta är aggressiv mot dess ägare så kan det vara något fel på den. Jag ska prova flytta ihop dem igen imorgon bitti.

#7 Ingen aning. Jag varken kastrerar eller arbetar med aggressiva råttor. Dels för att jag har barn och det räcker med att en av dom blivit biten (oprovocerat av en pubertstinn hane som fick knäpp) och sen har varken tid eller plats för råttor med grövre beteendestörningar.
Visst kan man vänta ut den oroliga hanen en månad och hoppas att han blir lugnare men det är som sagt en chansning.

#13 Dom flesta av mina hanar som har hamnat i tonårskris, vilket inte är många, har kommit ur det efter någon månad. Tror jag haft 2-3 som inte blivit normala igen.

Okej, det ger ju mig lite hoppet tillbaka. En sista fråga: om han inte blir normal igen, vad händer då?

#16 Du kan kastrera men det är inte alltid det funkar, du kan ha honom som ensam råtta eller avliva..

Alltså LJUD brukar det ju nog komma ur buren nattetid, åtminstone med alla råttor jag haft. Ibland är det bus och ibland ska det göras up rangordning. Men när du säger att han skriker, menar du "piiiip" eller "squirrrrrriiiiii!!!!!!". Jag kan inte riktigt förklara skillnaden så bra. Men mine piper ut och in hela tiden när de busar. Men när de verkligen skriker då är det mer allvar (och det händer inte alls ofta). Låter ju inte så bra att han burrar upp sig mot dig, men det kan ju hända att han helt enkelt är väldigt osäker och rädd just nu och inte riktigt orkar med situationen. Skulle nog ge det lite tid om det inte urartar helt, men det är ju bara min lilla åsikt.

#18 Man hör skillnad på det pipet, bra skrivet 

Det var mer dödsskrik än pip skulle jag säga.

Jag förde precis ihop dem igen, Den arge burrar upp sig och trycker nosen under den snälles mage typ, medans den snälle ser livrädd ut och har tänderna framme. Då och då struntar de i varandra och tvättar sig själva istället. Vad är det dem gör tror ni?

Jaja, de får för all del låta om nätterna, men det är oerhört stressande med dessa lidfulla skrik haha. Men jag ska ge det lite tid.

De sitter bredvid varandra nu, den 'arge' försöker puttsa och vara nära den andre medans den andre hoppar till av skräck hela tiden.

Tvångsputsning händer ju rätt ofta och är inget problem i sig tycker i alla fall jag. Om de är uppburrade hela tiden känns ju situationen ganska stressande för dom dock. Hm. Men så länge de inte skadar varandra ordentligt - biter de på allvar så blir det alltså inga småsår precis - så tycker jag nog att du kan avvakta lite. Kanske är det mest tonårsspöken som någon sa? De kanske behöver få landa lite.

Mina två hanar födda januari i år (alltså snart 9 månader) har precis lugnat ner sig efter sin tonårsfas. Det var ett sjujäkla liv i buren om nätterna när dom skulle försöka sätta sig upp emot min flockledare. Så när han vände dom på mage och "kittlade" dom med tassarna blev det mååånga och långa protestspip. Fortsatte dom att utmana efter det så jagade han dom igen och då skrek dom och sen samma visa med att lägga dom på magen igen. Dock så har det aldrig uppstått blodvite eller så utan helt enkelt så gjorde dom upp i rang. Grabbar kan låta nått enormt (speciellt då tonåringarna) när dom äldre visar vilka som bestämmer. Det låter värre än det är oftast.

Blir det däremot fullblodigt slagsmål med skador och bitsår är det lika bra att hålla dom åtskilda

Hur lång var deras tonårsfas ca?

Det är väldigt betryggande att höra att kan gå över, antar att jag förmänskligat dem i mitt huvud och mest tyckt det varit jobbigt för deras skull. Så tack så mycket alla!

Mina har precis som sagt lugnat ner sig.. Kanske varit lugna sisådär en månad nu. Så dom höll på i ungefär 2 månader med detta. Sen så får man ju såklart titta på hur dom brottar ner varandra och se efter så det inte blir några bitskador. Men oftast låter det som sagt värre än vad det är :) Skrika kan dom små liven allt xD

#20 Jag har inte haft hanråttor (än :P) men jag tycker han låter ganska sur.. Hade nog hållt ett öga på dom iaf! Men det kan som sagt vara tonårsgrejer, men man får ändå hålla koll tycker jag. Angående den plötsliga skiftet i beteendet, alltså att de börjar tvätta sig t.ex, är en överslagshandling som händer när djur i slagsmål, eller andra "stand-offs", de kommer till en punkt där dom varken vet om de har övertag, ligger i underläge, bör fly eller fortsätta fäkta vilket leder till att de faller tillbaka till de mer basala beteendena istället, Kan verka lite skumt, men det är grundläggande etologi :) Ett väldigt intressant ämne!

Nu när jag får så många och fina svar så kanske jag kan ställa litemer grundläggande frågor här.

jag har märkt att beteendet blir värre när maten ställs fram. Just nu har de två skålar med råtttorrfoder, en skål på en annan hylla med salad och en skål med lite tonfisk i. Den 'arge' går runt som han äger maten själv, och den andre ser livrädd ut och vågar inte vara någonstans, vill helst komma ut ur buren.

Finns det någon slags rutiner som är bra för råttor? Som när maten ska ställas fram, hur den ska ställas fram, ska den delas upp eller inte osv?

#27 Intressant! Mina har aldrig vaktat matskålen mot varandra. Däremot blir det ett HIMLA liv om jag bara ger dom EN bit färskfoder (t.ex. en gurkbit eller en bit bröd, som de inte kan dela på). Då kan det smälla. Men just torrfodret är ju alltid där ändå så de reagerar kanske inte så mycket på det, vad vet jag. Så beter sig MINA i alla fall. Jag har inga större rutiner, annat än att jag just ser till att det finns flera delar i färskfodret så att de kan ta varsin del och springa iväg med den.

TS, Inte för att skrämmas eller så. Men jag hade en råtta som började bli lite bråkig i tonåren mot andra råttor (trodde det berodde på en annan råtta innan, men det visade sig att båda var rätt knasiga i huvudet), efter det började han vakta måten. Lilla sten (hans ända burkamrat då) fick inte äta alls, man fick ju sitta och handmata honom för att han skulle våga äta. Sen eskalerade ytterligare och stackars sten blev påhoppad helt oprovocerat av Sol och fick fingrarna avbitna på framtassarna. tyvärr var bodde inte jag och råttorna på samma plats på grund av flytt, så mamma hade hand om dem. Men hon reagerade snabbt och förstod att det var något fel på sol och skiljde dem åt.

båda råttorna fick sitta ensamma efter det. Sten klarade inte av andra råttor för att han var rädd för dem, han skrek oavbrutet om de kom en halvmeter för nära. och Sol bodde ihop med en annan hanbebis (dom klickade verkligen till när kasper var bebis). men sen när kasper blev äldre så blev det lite gnabb, men inte på samma nivå som innan, inget blodvite som sagt. Men de fick säras på också, för jag såg på sol att han började bli knasig igen. Så det var ju något fel i huvudet på honom.

tänkte bara att det var bäst att berätta så att du vet vad som kan hända i värsta fall. men man kan hoppas att det inte blir så extremt, men håll koll, låt det inte eskalera.

Ja jag är också lite rädd för att han, Jamal, inte får någon mat. Ibland låter jag honom vara ensam i buren när maten kommer, och har Josef (den arge) ute. Men han verkar inte vara intresserad av maten iallafall, utan kollar mest vad som händer utanför buren. Det känns fruktansvärt tråkigt att han ska vara rädd och paranoid hela tiden. Men på dagarna är de lugna, inget skrik eller gnabb överhuvudtaget - de sover för det mesta tillsammans om dagarna bara.

Men jag ska definitivt hålla utkik efter sår och bett. Men när de bara är två; är det alltid gnabb från den mer dominantas sida? Eller kan de bli att de blir kompisar så att säga?