Nu låter jag som vääärldens bitterkärring, men om han både är människorädd och råttaggressiv så kanske han har någon underliggande sjukdom eller så? Låter som sagt väldigt krass nu, men jag hade åtminstone funderat på att ta bort honom. (Och ja, jag behövt ta bort råttor (hos vet. såklart!) och VET hur svårt det är, men vet också att det ibland är det de bästa beslutet, även om det är jävligt hemskt).

Måste instämma med Tetitu :/ Om människorädslan inte beror på utebliven hantering det vill säga.

Men en aggressiv, rädd råtta mår sällan (aldrig) bra.

Han har inte blivit hanterad så mycket då han kom ifrån ett hem där dom blivit köpta som husdjur till små barn som inte var direkt snälla. Dom hade tydligen lyft honom i svansen. Haft dom på kutterspån i en liten hamsterbur, glömt att mata / ge färsk vatten etc. Så när han och hans burkompis kom till mig var dom extremt skygga och ohanterbara. Jag gjorde framsteg med dom båda och den andra råttisen Drutten blev en helt underbar liten kille tills Sigge då attackerade Drutten och han blev dålig så han gick bort. Han hade tidigare varit dominant mot Drutten men inga allvarligare slagsmål. Det går att klappa honom men man får vara beredd att vilket sekund som helst så kan han ändra sig och hugga en.

Jag vet att med mycket tid och omtanke från någons sida så kan han bli en helt underbart snäll liten råtta. MEN jag har inte den tiden då jag har 4 stycken andra som kräver uppmärksamhet och dessutom har kommande operationer som kommer att göra mig otillgänglig ett tag framöver.

Jag tog med båda två till veterinär när jag fick dom för bara någon månad sen och dom mådde enligt veterinären bra förutom att dom då var lite taniga och borde få äta upp sig. Vilket dom har gjort så det ska inte vara några hälsoproblem. Sigge har bara en liten "vårta" på svansen som vet sa inte var något farligt.