Vet inte om detta är lagt rätt, men… jag har funderat på en sak ett tag nu. och i och med Ziders tråd så har jag bestämt mig för att ställa frågan här också och se hur fler tänker. :)

Vi vill ju höjja tamråttans status i världen. Jag har några familjemedlemmar som inte förstår att jag tar åt mig och blir arg när dom pratar om att 'Ja men usch, dom är det väl bara att ta död på?' när jag berättar att jag har tamråttor som husdjur. Jag försöker förklara varför jag älskar denna fyrbenta lilla gnagarras som stulit mitt hjärta, men dom lyssnar inte.
Oftast byter dom bara ämne mitt i min förklaring.

Hur som, back on topic. Om man hade en honkatt som råkat gå och bli dräktig, då gör man ju oftast sitt bästa att ta hand om hela kullen tills det att den är stor nog (Inte alla, men de flesta), och så länge som de små inte har defekter så får de leva, eller om kanske något av föräldradjuren är smått psykotiska (Fast då har de oftast avlivats redan, så ja.)
Iaf, det verkar ju någorlunda vanligt att honor eller hanar smiter in i varandras burar hur bra koll man än har, och då sitter man där med en kull man inte förväntat sig.

Är det då ok att döda ungarna för att kullen inte var väntad, eller bör man ta hand om dom ändå?

Min åsikt är att fastän det är en olycka, så bör man inte bara ta död på de små, om inte mamman är galen råtta som kan lätt föra vidare anlagen till de små. Kan man själv inte ta hand om en kull (Ekonomi, tid, plats etc.) bör man försöka hitta någon som kan ta hand om hona och ungar tills det att de små är stora nog. Jag tycker det är fel att ens ta död på några ungar, om det inte är så att man har fått en gigantisk kull som mamman inte kan ta hand om alla (Men även då anser jag att man först och främst bör se om man kan hitta en amma åt dom istället).

Vad är din åsikt? :)