För att vara krass kan jag nog säga att hon hade tur som fick en smärtfri hemma-avlivning. De hos veterinären kan vara mer dramatiska och upplevas med mer stress, av råttan. De kan även vara smärtsamma. Jag tycker alltså inte du ska känna ångest över detta, var stolt istället. Du gjorde det absolut bästa för ditt djur, oavsett hur ont det gjorde i dig. Det om något är värt att klappa sig på axeln för. Sedan tycker jag att du ska tänka på det med glädje istället, för de fina fem månaderna ni fick ihop! Vill avsluta med att beklaga sorgen och skicka massa styrkekramar till dig. Glöm inte att sträcka på dig, för det har du förtjänat! /Louise

Tack så mycket :') <3

Kan inte annat än att hålla med #1. Har både hört om och själv varit med om skräckexempel när det gäller avlivning hos veterinär. För att inte tala om hur stressande det är för djuret att åka dit när det redan är sjukt. Om det gick fort och smärtfritt till så tycker jag att hem-avlivning var det bästa alternativet. Var stolt över att du gjorde det bästa för henne!

Och ja, det gör ont att förlora en liten vän. Men tänk på alla fina stunder ni haft tillsammans. Och att hon har det bra nu. 

Ja, klart hon har min lilla ängel:'). Hur menar ni med skräckexempel? har aldrig sett någon avlivning hos veterinär på råtta.

När jag skulle avliva min systers skyggisar som båda var gamla och hade bölder gick det allt annat än lugnt till. Jag talade om för vet att dom var skygga och rädda, men det togs ingen hänsyn till. Dom borde ha gett lugnande innan. Men istället höll bara den ena tjejen råttan i ett fast grepp medan den andra stack en enorm spruta rakt in i buken. Dom skrek rakt ut båda 2. Och inte somnade dom snabbt heller. Dom kämpade ett bra tag för att hålla sig vakna. Det var hemskt att se. Är fortfarande fruktansvärt glad att jag valde att åka in med dom själv istället för att låta syrran göra det. Hon hade brutit ihop… 

Nu är det inte så en avlivning hos vet ska gå till. Men risken finns. Så det bästa är att redan i förväg fråga hur ens veterinär gör så man slipper uppleva något sådant.

#herregud så hemskt… Hatar att till och med en del veterinärer verkar se råttor som mindre värda.  När det gäller folks hundar och katter så är det plötsligt jättekänsligt. (har själv haft både hund och katt så menar inte att klanka ner på dom). Men jag menar att folk förstår inte att vi råttmänniskor kan älska våra råttor lika mycket som en hundägare kan älska sin hund.. Tragiskt….

Hoppas du mår bättre& att du kan känna dej nöjd över att du klarade av att fatta ett sånt svårt beslut.

Hon gosade i din famn& sen var det över, -snabbt& smärtfritt, så det finns ingen anledning till att ha dåligt samvete eller klandra dejsjälv.

Känslor rår man inte alltid på med förnuftiga tankar, men påminn dej igen om att du inte hade kunnat göra på något annat sätt. Försök tänka på allt du gett& gjort för henne. Allt bus, gos& god mat hon fått. Ända till slutet. För det sista, jobbiga beslutet du fattade var av kärlek& omtanke till henne.

Jag kan relatera till det du skriver om att "förlora sin första råtta". Imorse var så nära att jag lät min Tore somna in, -den ena av mina första jag skaffade& isf den första att förlora. Helt inställd på att hoppet var ute& att det var över för hans del, men så blev det ändrade bud, ny medicin& han får några dagar till. Blir han inte bättre blir det avlivning till veckan. På ett sätt har jag redan sagt hejdå, men det känns ändå urjobbigt.

Man får nog bara tillåta sej att vara ledsen, men tänka på att djuren haft ett bra liv.. och att trösta sej med de man har kvar.

 ..och fantisera om det underbara livet i råtthimlen. :-)  (Då jag satt& förberedde mej på att ta farväl av Tore idag, så tänkte jag på din tråd& tröstade mej lite med att föreslå Tore han skulle ta en dejt med puddingen Peach då han kom dit. Nu blev det ju inte idag då, men kanske en annan gång..? :-)  )

#7 Haha jag både ler och blir rörd. Alla era ord stärker verkligen. Förstår inte varför man skaffar mer och mer råttor när det kommer bli lika jobbigt när dom försvinner från en …

För att det är mer värt den tid man har tillsammans. Avlivade nyss en vän och just där och då var det hemskt, inte upplevelsen som sådan men att förlora en vän, men hemma tänkte jag mest på det vi haft. Då ångrar jag intr en sekund att vi haft henne och skulle lätt skaffa fler råttor. Det finns så mycket kärlek i de där små kropparna :-)

#8 Man skaffar fler och fler för den mängden kärlek man får av dom små liven under dom 2-3 åren dom lever är kollosal, det väger ut det negativa i att förlora dom, med alla bra minnen och all kärlek