Idag fick min älskade Peach somna in
Idag, Onsdag den 19:e september klockan 17:51 fick min kära Peach somna in.
Hon blev sjuk så snabbt och idag kunde hon inte röra sig, hon rosslade från och till och hade problem med andningen, ibland hörde jag hur hon kippade efter andan.
Jag försökte att få tag i veterinär i Frövi-som hade stängt på onsdagar. Arboga SKULLE ha öppet och jag ringde som en tok men telefonerna var avstängda. Jag skrev ett inlägg här i rif för eran hjälp och hur jag skulle gå till väga. Satt med tårarna sprutandes och kollade på när hon led och kände att så här egoistisk kan jag inte vara. Så jag ringde min pappa och vi gick ut i skogen och så fick pappa avliva henne. Jag grät hela tiden innan. Men så fort jag fick se henne och pussa henne en sista gång efter han hade avlivat henne så försvann tårarna. Hon kippade inte längre efter andan, hon såg så fridfull ut och pappa hade gjort i ordning hennes lilla låda så fint (jag var inte med när han avlivade henne) men han berättade att hon dog på en gång. Jag hade ju helst avlivat henne hos veterinär men i denna situation så hade jag bara två alternativ. Nu lider hon inte längre, hon är ute och springer på en stor gräsmatta och kan äta igen. Hon har alltid varit flockens matvrak. När jag har alla lösa i köket så var det alltid hon som sprang runt och letade mat och ibland kunde man höra henne sitta och knapra på en torr makaron i något hörn.
Jag har gråtit så mycket. Och trodde jag skulle gråta ännu mer nu efteråt. Är jag hemsk när jag säger att jag känner lättnad? Det känns som att något saknas men det gjorde ondare i hjärtat att se henne lida. Min lilla älskling. Nu lider du inte längre och det kommer bli ett tomrum i flocken efter dig <3
Det är inget fel i att känna lättnad, du vet ju att hon inte lider längre nu. Beklagar verkligen, läste din andra tråd men hade ingen chans att svara för den var redan låst. Nu springer hon runt bortom regnbågsbron och äter god mat på löpande band, och leker med alla här på RiFs älsklingar. Tycker att du gjorde ett klokt beslut, även fast det gör ont :( Blev så rörd av dina inlägg att jag sitter och nästan storbölar själv här, har bara fått avliva en råtta, för 2 månader sen exakt idag, och det var ju hemskt nog det, kan inte tänka mig hur svårt det måste varit för dig.
Styrkekramar till dig vännen, du gjorde det rätta, nu mår hon bra i råtthimlen <3
Tack så mycket :') Så här i efterhand känns det faktiskt rätt. Och det är så skönt att ni här på rif förstår en. Andras kommentarer ''vadå, det är bara en råtta'' Men för OSS är en råtta ALDRIG ''bara en råtta''.
![[MsHammer300]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Så fint skrivet, jag kan knapps se vad jag skriver för tårarna sprutar åt alla håll. Du gorde det rätta helt klart, hon har nog det bra med de andra råttorna där uppe. Jag är inte bra på att finna fina ord men hade du varit här så hade jag kramat dig tills du hade fått nog. :) Hoppas du finner frid!
Beklagar så mycket. 
Kram!
// Lise
When nothing goes right, go left!
#2 Jo, en i min klass släppte samma kommentar, "varför är du ledsen över det? Det var ju bara en råtta? Du har ju fler" , men det spelar ingen roll hur litet eller stort ett djur är, man ger dom kärlek och man får kärlek tillbaks i mängder, när jag varit och avlivat Doris så sa hon som avlivade henne att det nästan var skönt att se att folk är så ledsna över så små djur också, för folk brukar liksom bara fnysa åt det, "bara en råtta" och sånt. Så fånigt, har aldrig haft bättre djur än råttor, dom är så underbara och kärleksfulla, självklart man blir ledsen
Tack så mycket alla :') <3
Så sorgligt! :´(
Tycker också det var ett bra beslut, att låta henne slippa. När hon var så sjuk& inget ändå kunde räddat henne, så hade allt annat bara varit att dra ut på lidandet.
Vilken fin "kista" hon fått. Beklagar sorgen.
Beklagar sorgen! Nu har hon det bra i himlen :)
Med vänlig hälsning, Maria
Beklagar :(
beklagar :(
Beklagar sorgen. Nu slipper hon lida och ha ont. Kramar till dig från mig och mina 3 rått tjejer
Behandla andra som du själv vill bli behandlad
Tack alla <3 det är tuffare än jag trodde att förlora en av sina älsklingar. speciellt när jag vakade hela natten, handmatade/vattnade henne och hade henne i min famn hela tiden hon var sjuk. Det enda som finns kvar är röd vätska från hennes ögon och nos på mina lakan och handduk och en tom plats i buren. hennes vita nos stack ut bland alla andras mörka. hon stod alltid vid buröppningen med en tass på gallret och såg så söt ut… Min snutta..
Bild på henne och hennes syster Litchi. En syskonkram.
Starta ny diskussion