*suck*
*dubbelsuck* (skrev nyss ett låååångt inlägg, som inte sparas ._.)
i alla fall. jag är sjukt frustrerad just nu, min råtta som har hjärntumör måste få medicin var tredje dag. detta ska fortsätta tills medicinen inte fungerar längre, då kommer han bli sjuk igen och får somna in.
Jag fick Kaspar när han var ca 1 år, omplacering alltså. Han var då aggressiv och bet mig. detta lyckades jag träna bort, men han blev aldrig tillgiven eller handtam. nu, knappt ett år senare, går han då på medicin. detta gick bra i början, men efter några tillfällen blev han misstänksam mot alla godsaker jag gav honom, och nu är det i princip omöjligt att få honom att äta något som inte de andra äter av samtidigt.
han har dessutom börjat bitas igen, och i morse bet han hål på mig, för första gången, och jag vet inte vad jag ska göra. jag kan inte tvångsmata i honom medicinen, han fick panik bara av att jag satte honom i transportburen för att kunna locka i honom välling+medicin utan att de andra råttorna försökte äta av det. Det är svårt bara att plocka upp honom, och värre är det för honom, då han blir väldigt stressad.
som ett sista försök nu så är han lös i rummet själv, med en skål med lite välling som jag hoppas att han ska få i sig. Än så länge har han bara nosat på den.
Det är inte kul det här, det känns som om mina djur blir sjuka hela tiden :( Om kaspar bara insåg att det inte är jag som är boven.. att medicinen gör honom gott, trots att den inte är god.. 
Gah!
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha ut av tråden, jag inser själv att det inte finns mycket mer att göra. Behövde kanske bara skriva av mig…
![[Emma--]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det är jobbigt när djuren blir sjuka. Men har han en hjärntumör kan det antagligen påverka humöret också. Så det kanske är dags att ta farväl :(
#1 ja, antagligen. han verkar tjurig mot burkompisarna också… eller det skiftar, världens humörsvängningar verkar det som. Funderar just nu på om han ska följa med till vetten imorgon, jag ska ändå dit med en utav mössen… fast han är ju frisk fortfarande, och med tanke på hur stressad han blev bara av transportburen… jag vet inte 
Jag hade tagit bort honom, han mår helt klart inte bra, ju längre du väntar desto mer stressad blir han och sämre mår han. Tråkigt nog. Han kommer ju aldrig bli bättre, eller hur?
Jag hade nog också tagit bort honom. Verkar vara det bästa tyvärr.
Detta är den negativa sidan med att vara djurägare :(
nä, med medicinen blev han ju sig själv igen. men när jag inte får i honom medicinen så kommer han ju må sämre igen. ska nog ge honom lite lugnande örtte innan jag sätter honom i transportburen, det kanske hjälper något…
Nu har Kaspar fått somna in, det är aldrig kul och jag önskar att det fanns bättre sätt att avliva på trots att min veterinär gör precis som man ska. Men med en råtta som redan är stressad, som bits så är det svårt, dessutom så får ju råttan alltid ont av den jävla nålen :(
Nu sover han sötnosen, imorgon blir det begravning i pappas trädgård. det är så ovant nu… skulle ge råttorna korv, och nu behövs bara tre bitar… usch, alltid lika jobbigt det där.
#6 Beklagar!
Beklagar :(
beklagar :(
Fy… beklagar :(
Jag vill bara… Jag har vart med om en jätte hemsk avlivning. Där veterinären satte in sprutan i magen direkt, ett fruktansvärt skrik så var vår vän borta. Det var det hemskaste jag vart med om.
Efter det har vi bett om lugnande i en spruta i nacken först. Det har, trots allt, kännts okej. En liten liten reaktion ger dom för sticket i nacken. Men gud så mycket bättre än ett dödsskrik. Då får tåttisen somna först… kroppen kopplas bort. Innan avlivningssprutan. (Sen är det väldigt noga vilket lugnande medel man använder, då fel medel krockar illa med avlivningssprutan och slutar i kramper)
Kanske kan det hjälpa dig till nästa gång du tvingas låta en vän somna in.
Kram
Beklagar, alltid hemskt att förlora en älskad :( folk förstår inte att små djur är minst lika älskade som stora djur såsom hundar och sånt … R.I.P.
#10 jag har också varit med om en hemsk avlivning innan, med en annan veterinär. men veterinären jag har nu känns det okej med (vill inte säga bra, för bra känns det ju aldrig) Kaspar var ju rädd bara av att vara i transportburen, hade han varit trygg med mig och i sig själv hade han nog inte reagerat lika starkt. :/
#12 Bara det känns hanterbart för dig. Det är så fruktansvärt annars. Det är fruktansvärt ändå såklart. Men man måste orka leva vidare också.
Din vän slipper vara stressad och rädd nu. Han har det bra.<3
#13 ja, men exakt :/ Jag hoppas det :)<3
Starta ny diskussion