Min speciella chips!
Idag var det ett underbart ögonblick nu på kvällen med Chips. 
Jag har 5 stycken råttor och Chips är den speciella råttan av dem. Har haft henne i ungefär ett halvår. Hon luktar på händerna när man sticker in handen i buren och är väldigt nyfiken. Hon är inte agressiv av sig. Men en nackdel med henne är att hon är skygg och springer bort som en dåre när man ska plocka upp henne, det gör henne lite speciell i buren.. Hon är alltså inte lätt att ta upp och gosa med, har gosat med henne kanske 7 gånger på detta halvår.
Det mest intressanta är att när hon väl ligger i famnen eller sitter på axeln så trivs hon hur bra som hels och är lugn efter ett tag och hur gosig som helst.
Så nu på kvällen försökte jag få upp henne i famnen och jag lyckades, hon stormtrivdes och låg lugn och stilla i famnen i 1 timme tills jag släppte in henne igen! 
Tänkte fråga om någon annan här på forumet har eller har haft en råtta med likadant beteende?
#7 Jag har det. Men hon var dräktig när hon kom till mig så jag fick henne aldrig riktigt tam. Men hör omdagen så kröp hon in i in tröja för första gången! :)
Vad kul! :)
Jag skulle tro att Chips behöver mer tid på sig men de andra 2 som jag har haft lika länge är jättetama konstigt nog. Har ägnat lika mycket tid på dem också :o
Har två såna, den ena som typ BARA gosar så med mamma , har hänt typ två gånger sen vi fick henne i typ Januari, och så min äldsta gammelråtta Elsa som är en riktig burbitare men när man väl får ut henne kan hon ligga och gosa i mitt knä länge :) hennes syster Doris (R.I.P.
) är nog min absoluta favoritråtta nånsin, hon blev aldrig riktigt tam och lärde sig inte det här med att bitas på ett bra tag men när hon fick in det i huvudet bets hon bara ytterst sällan i buren när hon va stressad eller trött (note: dom är från djuraffär och förmodligen lite inavlade, nybörjarråttor :/) älskade hur hon kunde ligga och mysa med mig länge och bara lät sig klappas väl utanför buren… Det var så jobbigt när hon en dag blev så dålig att vi fick ta en akuttid för att avliva henne efter två veckors medicinering som verkade gå framåt…
Min vitani är så. Inte ett tecken på aggressivitet, man i buren är hon något handskygg. Jag klurade som en galning på det bästa sättet för mig att få ut henne då jag vill att hon ska ha möjlighet att springa av sig som sin syster. Eftersom vita, likt din (om jag uppfattade rätt) är bekväm utanför buren och trivs på axeln provade jag att stoppa fram den till öppningen. Jag eliminerade händerna i buren över huvud taget. Hand-hantering tränar jag på utanför buren. Då blir det inte ett stressmoment för henne :) Detta fungerade extremt bra för mig - med lite tålamod! Hon trivdes med att det sköttes på hennes villkor :))
#3 Kan förså att det inte är kul att förlora sin favoritråtta som man har ägnat så mycket tid på att få bättre :(
R.I.P <3
#4: Tack för tipsen! :)
Tycker det är lite synd att mina andra råttor blev så tama så fort medans hon är kvar i halvtam stadiet :/
Min Nike var skygg när hon var liten och spratt alltid till för minsta lilla ljud. Nu ett år senare har hon blivit mer nyfiken av sig och kommer för det mesta till burgallret och tittar på en när man pratar med henne :)
Behandla andra som du själv vill bli behandlad