Rädda råttor
Våra tre fina tjejer är drygt ett halvår gamla nu, men det är fortfarande LIVrädda för allt. Alla ljud, alla rörelser. De rycker till och springer och gömmer sig för minsta lilla.
Det går fortfarande att ta upp dem, ha dem på axeln, i tröjluvan etc, släppa ut dem i soffan och så, men de är ständigt på vakt. En av dem bits dessutom. När hon inte är på humör och man sticker in handen i buren, bara för att låta henne nosa. Om hon inte känner för det då så hugger hon rejält.
Det är så trist med rädda råttor. Vi har aldrig varit med om det förut. Våra förra killar (och tjejerna innan dess) var inte rädda för någonting och ingen har någonsin bitit oss förr.
Vårt beteende har inte förändrats sedan tidigare råttor, om något så är vi mer försiktiga nu när vi märker hur rädda de är. Vet inte om det kan vara rädsla som hänger kvar från uppfödaren (som jag vet hade stor hund). Det är så tråkigt att inte kunna gosa och busa med sina tjejer, så mycket som man skulle vilja.
Tips? Tankar? Förslag?
tror det kan vara nåt som ärvts vidare samt hur dom bott tidigare, har nu en lite hoppig kille i min bur. men hoppas att mina andra råttors trygghet ska smitta av sig på honom, han är ju ändå så liten.
Jag har även mina råttor där människor går mycket och 'finns' så dom blir vana med oljud osv. att skärma av dem för mycket tror jag bara i framtiden ger problem med att hantera omgivningen
Det där med hund, om inte hunden jagat dina flickor osv så tror jag inte att det beror på det, här hemma så har vi både katt hund och numera en orm. Ju mer djur dom har kontakt med osv, desto bättre. För då om dom skulle flytta så blir dom inte lika nervösa. ( menar nu inte att man ska lämna djur ensamma med varandra osv )
Men lycka till med flickorna dina, och synd att dom utvecklat sådant beteende.
Jag har tyvärr ingen aning om hur de haft det hos uppfödaren, men antingen har någonting därifrån fastnat eller så är de bara fegisar. ;)
Det är inget jätteproblem egentligen. Hon som bits gör inte alltid det, vi har lärt oss när man inte ska sticka in handen och hur man väl ska göra när man väl sticker in den etc. Det är bara lite trist eftersom tidigare råttor varit supermodiga och tuffa.
Men nyfikna som tusan är de, de små fegisarna. Så fort man kommer in i rummet och de är vakna så sitter de pressade mot burväggen och vill ha uppmärksamhet, men så blir de rädda när de får uppmärksamhet. :)
Starta ny diskussion