Innan jag skaffade råttor mådde jag psykist dåligt, jag hade sedan 13 års ålder utvecklat ett självdestruktivt beteende, jag rökte och hade isolerat mig själv till en sådan grad att jag utvecklade en socialfobi.
Jag tror jag däremot var jobbigare än andra tonåringar i min ålder då, jag gick igenom en sorgprocess efter min mors bortgång vilket också spelade in. Det var hur som helst kaos hemma vilket resulterade i att jag var tvungen att flytta till ett stödboende, 17 år gammal.Det var även där jag fick min första råtta, en roan grabb vid namn Rasmus. (Jag hade tidigare tjatat, bönat och bett om att få ha råttor när jag bodde hemma från att jag var 16, men icke). Hur som helst - vid det ögonblicket jag hämtade honom lovade jag att jag aldrig någonsin skulle börja röka igen, och jag skulle framför allt aldrig mer skada mig själv igen. Jag hade ett återfall första halvåret. Ett enda efter 4 års konstant självskadan.

Idag kan jag säga att jag är lycklig, äger 12 råttor och viger mer eller mindre mitt liv åt dem. För dom har räddat mitt liv. Jag vill även rikta ett tack till Råttor iFokus samt personerna bakom som träffat mig, eller åtminstonde pratar med mig, för många av er har hjälpt mig att höja min självkänsla. Idag kan jag gå ut på stan, visserligen med ett litet spöke på min axel, men jag klarar av det.

Jag kan inte säga att jag är kvitt min socialfobi än, men jag är på god väg. Och jag vill associera det till just mitt liv med råttor samt personer på Rif, för tack vare er har jag lärt mig att faktiskt är uppriktigt duktig på något och jag har förstått att det inte är farligt att träffa nya människor. Idag är mitt självförtroende är inte längre ett minne blott, och jag har lärt mig att jag duger som jag är.