stackars dig.. låter jobbigt :/ finns det inte någon som kan ta hand om några råttor? bara tills ungarna flyttar? då kanske du kan lägga mer tid på dom med problem och råttungarna, sen när ungarna är borta kan du ta tillbaka dom andra :)

#1 Jo en ska få bo hos Husse tills bebisarna flyttar. Två behöver egentligen nytt hem och en tredje har jag ingen aning om vad jag ska göra av… :/

#2 tycker så sjukt synd om dig.. ska du sälja några/någon?

#3 Att sälja bebisarna kommer i första hand känner jag, sedan får jag se hur det blir med de andra.

#4 ja, du får tänka på det :)

Usch då, låter jobbigt. :( Hoppas du hittar någon bra lösning. Jag förstår absolut att det stinker piss i hela lägenheten med så många råttor! Jag tycker det stinker som tusan i min 2a när mina två(!) pojkar stökar och pinkar. Och det trots rengöring var och varannan dag. Gah. Men jag reagerar ju inte på det rent kroppsligt, det är ju bara "ofräscht" (gud vad jag hatar det ordet…). Och VARFÖR ska ens pälsklingar passa på att jävlas när det är som mest stressigt eller jobbigt i livet annars också? Är det inte pinkeri så är det aggression eller sjukdom eller bita sönder soffan eller… Gah. Nå, snart flyttar dina bebisar och då lugnar det förhoppningsvis ner sig.

Ah jag förstår hur du känner. Avskyr verkligen när det blir obalans i flocken eller någon råtta börjar visa aggressiva tendenser, man tar det så hårt och det är inte ovanligt att man börjar klandra sig själv att man skulle gjort si eller så annorlunda.

Bebisburar stinker typ alltid, det är väldigt svårt att undvika. På så vis är det nog ganska skönt för dig att råttor inte är bebisar så himla länge utan man kan adoptera ut dem och få det lite lugnare och mindre lukt igen *ler lite*

Hang in there!

#7 Åh tack så mycket, det värmer. Ska lägga ut en annons på bebisarna idag, har fått bra bilder på dem och det börjar bli dags. Just bebisburen e jag mest noga med att städa, men det är som du säger, den är verkligen värst. jag vill egentligen inte gnälla, men jag tror alla kommer till ett liknande stadie ibland då man bara blir trött på allt hur mycket man än älskar pälsbollarna..

#8 Ja men såklart man blir trött på allt ibland. Så är det ju. Det är helt naturligt och man ska inte alls får dåligt samvete för det (fast det får man ofta ändå för att man är nojig och neurotisk…. *host* så funkar jag i alla fall…). Livet går upp och ner och pälsklingarna är ju en del av livet. När det är extra mycket så tar det extra mycket på humöret. Men det löser sig nog när det blir lite mindre bebisar i huset för dig sedan.

#9 Allt hade gått så mycket smidigare om flockarna kunde haft balans. Tror att det är det största problemet faktiskt :/

Det tar på krafterna när råttorna inte funkar bra ihop. Och många råttor är mycket städning. Och så ekonomin på det hela. Förstår att det blir mycket och att det blir jobbigt. Men när bebisarna flyttat blir det mindre i alla fall :)

verkligen tufft läge. Hade gärna avlastat dig lite om de inte var så långt bort. Har ju 3 flockar nu och den ena har inga problem med tillfälliga inneboenden

Men du grejar det, det är jag säker på. Även om det är tufft nu i början så håll hårt i tanken hur skönt de blir sen när de börjar ordna upp sig

Jobbigt läge, sämre ekonomi tar alltid på krafterna. Likaså obalans i en flock.

Vi har behövt dela pojkarna i jag vet inte hur många olika flockar, men nu äntligen har vi fått läget under kontroll. Och märkte då att vi istället drunknade i burar. Yay.

Alltid är det något som ska gå en emot. Men det är ju det som tillåter oss att växa. Både som människor och som råttägare.

Du klarar det! Vill du prata kan du kasta ett mejl eller två mitt håll, så ska vi se om jag kan vara till hjälp. Jag ska nog åtminstone kunna ge ett uppmuntrande ord eller fem. ;)