Klockan ringde 7:30. Härligt tidigt på en lördag då jag ska ge mig upp till sthlm och hämta en ny bebis jag väntat länge på.
Snoozar min vanliga halvtimme och min 4åriga dotter springer omkring i lägenheten. Plötsligt utbrister hon "det är en råttbebis i mitt rum" och kommer strax gåendes in i mitt sovrum med lilla Ukulele, 3 veckor och tre dagar gamal, i handen. Jag Flger upp ur sängen vill jag lova och springer in med honom i vardagsrummet där buren står och buren är stängd. Släpper in den lilla trötta illbattingen och mamma Håkan kontrollerar riktigt noga den lilla stackaren.

Jaha.. Då har Ukulele blivit kvarglömt ute igår kväll när vi hade kvällskelet.. Känner mig som en riktigt dålig råttmamma nu vill jag lova.. Vi sover med balkongdörren en bit öppen så det är ju bara turen att han inte traskat ut där.

Hädanefter så kommer jag alltid att räkna dem tre gånger så noga när jag har kelat med dem…