Bilder:

http://i78.photobucket.com/albums/j100/MissCandiCatz/Rats/IMG_4394_400.jpg

http://i78.photobucket.com/albums/j100/MissCandiCatz/Rats/IMG_4400_400.jpg

http://i78.photobucket.com/albums/j100/MissCandiCatz/Rats/IMG_4407_400.jpg

http://i78.photobucket.com/albums/j100/MissCandiCatz/Rats/IMG_4467_400.jpg

http://i78.photobucket.com/albums/j100/MissCandiCatz/Rats/IMG_4475_400.jpg

Varför ska du sälja dem?

Vart bor du?

dom var ju så söta dom små pojkarna

Jag undrar också varför du vill sälja dem?

Soulonfire: Jag bor i Göteborg; om du är intresserad får du gärna skicka ett meddelande så vi kan snacka vidare.

Jag ska sälja råttorna för att jag helt enkelt kommit fram till att trots att jag läst (mycket!) innan jag köpte dem, och verkligen ansträngt mig för att det skulle bli så bra som möjligt, känns det inte som om jag förstår mig på dem. Jag tror inte att de trivs hos mig, och jag har inte en aning om varför.
Jag har ingen vän som har eller har haft råttor, så jag har ingen jag kan fråga, och jag tror att just dessa två är ganska krävande oxå, iom att den ena är komplett galen (han vill busa hela tiden) och den andra är svår att få helt avslappnad; om jag skaffar råttor i framtiden kommer det definitivt att vara från en uppfödare, iaf tills jag känner mig tillräckligt säker för att faktiskt kunna förstå varför råttorna beter sig som de gör, och vad jag ska göra om ngt är fel.

Ok, man måste trivas med djuren man har boende hos sig, det håller jag med om.

Mitt tips framöver är att du träffar lite olika råttor på tex utställningar eller råtträffar så du ser om du trivs med dem oht. Kan ju vara så att råttor inte passar alla människor.

jag känner typ samma sak två av mina råttor kommer från zoo uppfödning och jag har inte kommit dom så nära som jag önskat den ena e lungnare en den andra, och så har jag två råttor från uppfödare och dom verkar mer avslappnade hos mig än dom andra två *suck* inte så kul, men men jag har bestämt mig för att försöka göra det bästa av situationen hålla på med dom så mycket som möjligt men det känn inte så kul att det ska vara så :(

Problemet för mig är ju det att jag har två råtthonor sen tidigare, och vill ju inte ha några tjuvparningar, och man ska ju ha plats för en bur till då…. kastrering finns ju som ett alternativ men vet dock inte hur säkert det är! vet att råttor är känsliga när det kommer till narkos… ska ta och läsa lite om det, fundera lite på det, dom var ju så söta dom små pojkarna

Fast, jag är rädd att jag inte vill sälja råttorna om kastrering är det enda alternativet för att det ska fungera; det är inte så att det är akut att bli av med dem, och det känns helt enkelt som ett för riskabelt ingrepp att göra i onödan.
Jag säljer ju en bur oxå, och den är förvisso liten, men kan man låta råttorna busa utanför varje dag fungerar det bra; jag har inte vågat med Skrutt än eftersom han inte riktigt litar på mig, även om det inte skulle vara omöjligt; jag tar ju ut honom varje gång jag gör rent.
Hursom, råttorna är verkligen jättetrevliga; jag har ju inte mkt att jämföra med eftersom jag bara träffat zoo-råttor, men det är inte ngt fel jag noterat hos någon av dem, mer än just att man behöver vinna den enas tillit, och ägna väldigt mkt tid åt den andra.
Ingen av dem har bitit mig, mer än lite smånafs i början då de hade svårt att skilja på mat och händer (jag tror att de fått godisbitar lite hursom eftersom båda verkligen hängde ut med nosen genom gallret varje gång man kom), men det gör de inte heller längre, förutsatt att man inte verkligen har ngt gott och de missar när de ska ta det.
Jag är ingen expert, men båda två verkar vara friska, växer bra, accepterade varandra på fem minuter (de såg rätt förvånade ut de första fem ) och lyssnar faktiskt på vad man säger.

Soulonfire: Skulle det vara ett alternativ att ha dem i en egen bur? Jag är även mitt inne i ett burbygge, jag har tänkt sälja den här eftersom jag inte kommer att ha någon användning för den, och vill du får du första tjing på att köpa den (men jag kommer att ta typ 1000:- då materialet kostade skitmycket.
Vill du ha den avdelad skulle ju det oxå gå, den kommer att bli 100*50*100 cm (bredd*djup*höjd), så det går ju lätt att göra till två 50*50*100.

Cosmonita: Det är inte utan att jag skäms lite, med tanke på min vana vid andra djur borde jag veta att man inte ska förhasta sig, men det misstaget gjorde jag igen. Jag har ifs gjort det med en av mina katter oxå, men det visade sig vara det bästa jag gjort i hela mitt liv (seriöst).
Om jag i framtiden skaffar råttor kommer det garanterat vara från en seriös uppfödare med gott anseende, och jag tänker nästan skita helt i färgerna (jag gillar inte hooded och rödögda). Jag kommer dessutom att besöka utställningar innan och verkligen träffa råttorna jag funderar på.

Ja, det är därför jag ska fundera lite på det För har kollat upp det lite extra med kastrering o det är alldeles för riskabelt för att jag skulle vilja utsätta dom för det i onödan…. jag ska kolla hur jag har det med plats också här hemma!

men man ska ju inte heller kastrera en råtta om den inte har beétende problem och inte kan vara med andra råttor.

Jag vet… skrev ju det att man inte ska kastrera en råtta i onödan

Bra, alla överens, diskutera kastrering i ngn annan tråd; jag försöker sälja mina råttor här.

Är dem reggade?

En som är överaktiv och en som är skygg och tillbakadragen. Är det verkligen husdjur du tror någon annan får någon glädje av?

förlåt att jag skriver så här taskigt, men jag känner mig tvingad

14# haha, ja ber om ursäkt

16# Hon skriver ju att att hon nog tror att hon inte passar ihop med råttor  och alla vet att att råttor kan vara lite egna… om dom bara kommer till rätt person så tror jag det kommer bli jättebra…. det är ju ingen av dom som är aggresiv och sen är dom inte så hemskt gamla. så jag tycker att vi ska låta bli att gnälla nu och låta henne få sålt sina råttor till nån som vill ta sig an dom.

dom e väldigt söta iaf

Grodan: Jag förstår dig, men även om jag inte har särskilt stor koll på just råttor ser jag mig som en väldigt bra djurkännare överlag, och jag är övertygad om att dessa råttor kommer kunna bereda rätt ägare stor glädje.
Jag har ingen aning om den ena är överaktiv, det kan ju vara den andra som är slö, men det är väl inte så konstigt att han, om han är en råtta som behöver mkt stimulans, blir lite tossig då jag inte begriper hur jag ska stimulera honom?
Gällande den skygga satt jag nyss med honom i knät och kliade honom under hakan medans han gjorde det där med munnen (vad det nu heter) som jag fått lära mig är ett tecken på att de trivs, men nej, jag tror inte att det skulle bli en särskilt harmonisk råtta hos en barnfamilj. Han behöver tid, och han behöver förstå att man är snäll. Jag kan numera både öppna buren, lyfta honom utan att behöva flytta halva inredningen och klia honom när han är ute från boet (i boet låter jag dem vara ifred) utan att han blir det minsta rädd, men det har tagit runt en månad, och jag har jobbat mycket med honom.

Hade jag trott att råttorna varit störda eller hopplöst ute hade jag avlivat dem, men det tror jag verkligen inte, och av råttorna i djuraffären valde jag den som verkade lugnast, trevligast, tryggast. Jag skulle aldrig lura på någon ett djur jag inte tror passar dem bara för att få pengar eller bli av med dem heller, men jag vill att man lägger ner en liten kostnad på sina djur; det känns lite tryggare för mig då helt enkelt. Jag tar 3500:- för mina bondkatters ungar när de har sådana.

#11: Du är den enda som visat intresse än, men jag har å andra sidan bara annonserat här, så fundera på du och säg gärna till när du bestämt dig; jag undviker gärna eniro om jag kan, och jag vill verkligen inte lämna tillbaka dem till djuraffärerna; jag tycker det räcker för ett djur att ha varit på ett sådant ställe en gång i sitt liv.

vet inte om jag kan ta mig an dom, men ifall det inte finns nån lösning förutom djuraffär så finns ju alltid råtthjälpen… jag är rädd för tjuvparningar förstår du! också måste man prata med dom andra som bor här, just för att om jag köper dessa så blir det en bur till osv…

#19 wow, trodde du aldrig skulle ta det så bra! stor eloge till dig!

Problemet med råtthanar är att de kan utvecklas åt fel håll - speciellt vid stress. Är de lite känsliga, som dina hanar nog är, så har de inte alltid så hög stresströskel och minsta störning i miljö eller omgivning kan påverka dem negativt. Jag har tyvärr inte så bra erfarenhet av råtthanar du beskriver. Kanske skulle du kastrera dem, då minskar ju risken för att de utvecklar aggressivt beteende som äldre markant. Eller i a f föreslå det till den som är intresserad av att ta över dem.

grodan: Det var ju det jag frågade från första början , om kastrering och riskerna med det .

Jag kan gärna tänka mig att ta mig an dom här små pojkarna men är rädd för tjuvparning..

och som alla vet så finns det råttor som är experter på att rymma ur sina burar och då antagligen kan snoka reda på ett sätt att smita in i nån annan bur…. och vips så har man en hel hög med råttungar….  det är vad jag är lite rädd för, jag har inga som helst planer på att ta ungar på mina honråttor jag har nu för dom kommer från djuraffär så jag vet ingenting om hur deras föräldrar var, aggressiva eller liknande. bara för att dom här honorna är helt underbara så behöver inte det betyda att deras ungar blir det.

vad tror du grodan?

Candi: är dom rymmarkungar dom här två?

Grodan: Nu är båda två ifs unga, men de har varit med om en del omställning och saker som kan vara stressande, men ingen av dem har betett sig aggressivt efter det, men självklart finns ju risken att ngt händer senare; det kan jag ju omöjligt veta.
Och jag har ju ingen anledning att vara otrevlig för att du ställer en fråga, jag är dessutom inte särskilt finkänslig av mig själv.

Soulonfire: Ingen av dem har rymt än, men Råttis vet nog hur man öppnar buren; han gör det ibland, men klättrar aldrig ut.
Vad gäller kastrering; jag tror ju inte att någon av dem kommer att flippa psykiskt, det känns som väldigt stabila råttor, men jag vet inte. Jag har hört så mkt negativt om det på råttor, och jag vill helt enkelt inte att de lider, dör eller blir sjuka i onödan.
Å andra sidan, kan det minska riskerna låter det ju inte som ngt onödigt att göra; då finns det ju en annan anledning än att man råkar ha två honor.

Jag skulle aldrig kastrera en råtta i onödan då jag vet att det finns risker med det.. och det är ju i onödan om det bara är för att jag råkar ha två honor, men som du skrev om det kan minska riskerna så är det en annan grej.. men det är därför jag varit tveksam för vill för allt i världen inte riskera att honorna blir tjuvparade (som ni nog har förstått vid det här laget, hehe) har upprepat det ett antal ggr nu!

vill man vara säker på att ingen ska rymma och ta sig in i någon annans bur så är det ju bara att sätta en låsmekanism av något slag på luckorna så längre gallret inte är för stort så de kan tränga sig ut.

har kollat nu och sett att jag nog inte har plats för nån annan bur, buren jag har nu är rätt stor! så enda lösningen om jag skaffar fler råttor är att ha dom i samma bur och då är det kastrering som gäller, och som, sagt jag skule ALDRIG kastrera en råtta i onödan.

Det är som sagt en annan sak om man kastrerar råttorna för att dom riskerar att bli stressade och aggresiva eller få nåt liknande beteende.

Candi, jag tycker det är så himla synd att du ger upp. jag förstår dig och klandrar dig absolut inte. tvärtom tycker jag det är starkt av dig att säga precis som det är och försöka hitta ngn som kan ta hand om dem.

Men (alltid ett men lol) ville bara säga att jag har 4 råttor just nu varav en är från min egna kull. Ville egentligen inte behålla henne men gjorde det utav rent avelstänkande.

Tyckte inte hon hade ngn personlighet. Men efter några månader så lärde vi känna varandra och nu är hon ofta favoriten ( i en kvart eller så, sen är det ngn annans tur)

Men ärligt talat så tycker jag nu att hon är fantastisk, hon blev en mysig kelen extremt orädd tjej.   Och jag tror att du skulle kunna börja älska dina killar med tiden. (fast det gör du säkert redan) Och lära dig förstå dem.

Att den ena är vad du kallar överaktiv är ju inte säkert han är, om du nu inte träffat så mycket råttor. De är ofta väldigt busiga som ungar, och lugnar ner sig betydligt sen. 

Tycker du verkar gjort så stora framsteg med dem att det borde vara du som får belöningen för allt ditt jobb också.

Dvs gosiga, roliga härliga råttkillar.

Tack Daydreams, det värmer att höra.
Jag känner bara att jag gjort allt så fel, visst; de är trevligare (mycket!) nu än när de kom från butiken, och jag ser ju att de har olika personligheter, men det är så knepigt när jag ser att de vill ngt, men jag kan inte räkna ut vad.

Är det förresten normalt att två råttor som bor med varandra småkivas ibland? De beter sig typ som mina kattungar, brottar som så, men jag har inte den blekaste om vad som är allvar eller inte. Ingen får ju några märken eller så, och det varierar vem som är "överst" så att säga, men kan de bli ovänner sådär helt plötsligt?

Förresten, jag tänker absolut inte släppa tillbaka dem till en djuraffär igen; det räcker med det lidandet en gång. Jag tycker inte att ett djur ska behövas utsättas för sådant två gånger under sitt korta liv, och råtthjälpen känns ju som om de har mer akuta fall att rädda; jag tänker absolut inte bara kasta bort dem.

Det är normalt att unga råttor kivas. Inget att bry sig om så länge ingen blir skadad.

Oki, tack Cosmonita.
Nä, jag håller uppsikt, och det räcker med att en av dem markerar genom att pipa till så slutar den andra.

Men vad är det du tror du har gjort fel? Min yngsta som är runt 10 veckor är inte alls rolig just nu. Hon vill mest springa omkring och leka med dem andra. Inte vill hon vara still och mysa med mig lol. jag skulle säga att det är rätt normalt bebisbeteende.

Och ja som cosmonita sa så är det normalt. Förmodligen är det bara lek. Mina brottas lite då och då och sen jagar dem varandra lite och brottas lite till. Tycker även det är jättekul att brottas med min hand.

Personligen tycker inte jag att råttorna är så roliga förrän dem är en 4 ,5 månader.  Jättesöta innan dess men sen blir dem liksom mer intresserade av mig och verkar som dem har tröttnat på att utforska buren med omgivning och vill gärna följa med mig. Ungefär där tycker jag att jag börjat få grepp om deras personlighet.

Hur beter dem sig när du tror att dem vill ngt men du vet inte vad?

Många frågor, men det hade ju varit roligt om du kanske kunde behålla dem med hjälp av lite råd och tips härifrån…

Måste också säga att jag tycker dem låter väldigt bra för att vara zooråttor.

Daydreams: Som sagt, även om jag inte är bra på råttor känner jag av (hur löjligt det än låter, folk får tro vad de vill) hur djur är och kommer att bli; självklart kan jag ha fel, men i 9 fall av 10 har jag det inte, och båda två kändes som om de kan bli riktigt mysiga i butiken; jag tyckte själv att Skrutt var bland de fulaste av burkamraterna, men trevligast.
En som var typ en vecka äldre och jättefin sprang runt som en idiot och ville verkligen inte bli buren, jag tror tillochmed att han bet hon som jobbade där i handen när hon skulle lyfta på huset för att ta upp honom, men hon dolde det så gott hon kunde.

Det är på ngt sätt den där känslan jag saknar; jag känner väldigt mkt för de djur jag har, och självklart bryr jag mig om även råttorna, men det där speciella finns inte där.

Det känns bara som om de är missnöjda; buren är för liten (jag stannade ju upp i bygget iom flytten, annars hade den redan varit klar), maten är äcklig, vattenflaskan är fel, leksakerna är fel, underlaget är fel, jag kan inte vädra för då blir de förkylda och dör så istället kan vi själva knappt vara i rummet där jag har dem, och framförallt känns det som ett djur som faktiskt inte har ett skit i en bur att göra; de är alldeles för smarta för det, men dels gillar inte pojkvännen dem, och dels har jag tre katter; jag skulle inte våga ha råttorna ute utan uppsikt, även om katterna inte visat något som helst intresse av att jaga dem, inte ens när de springer runt på golvet. De följer efter råttorna och nosar, men inte mer.

Bara för det roade sig Skrutt med att slicka över hela mina händer nu; jag har inte ätit ngt speciellt eller hållt i ngt som kan smaka gott, det kan möjligtvis smaka tvål; han har gjort det en gång innan, det är så sött.
Råttis klättrar ibland upp på burgallret och tittar på mig och typ kvittrar, och han slutar inte förrns jag börjar klappa honom; jag brukar ta ut honom då så han får leka av sig, han verkar så rastlös vid sådana tillfällen, och mycket väl springer han runt överallt och ingenstans och rotar, men oavsett hur länge han får vara ute ser han så olycklig ut när jag stoppar tillbaka honom.

Grejen är att jag är jättesplittrad; när jag köpte råttorna hade vi inte hittat ett hus än, nu ska jag dessutom äntligen få hem min hundvalp om två veckor; det blir så många djur, och pojkvännen är allmänt negativ (fast han accepterar vad jag vill göra, bara jag är säker själv).

Hmm, låter mest som att du självär missnöjd. Tror faktiskt inte de har så stora krav som du kanske känner.

Hur stor är din bur?

Mina råttor är ute ur buren som dem vill och mina katter tycker det är kul att titta på dom men inte mer. Fast mina gillar inte att vara på golvet. så bredvid buren har jag en bokhylla, och extra skrivbord. Där springer dem omkring.

Ser han verkligen olycklig ut eller läser du kanske in lite mer än det är? 

bästa underlagen är aspflis eller toalätt. Luktar inte särskilt mycket.

Vädra kan man visst speciellt nu när det är så himla varmt. Däremot ska man inte ha tvärdrag i det rummet råttorna är mer än ett par minuter.men sätt råttorna på axeln när du vill vädra ut ordentligt. Eller i en tygpåse som du hänger runt halsen.

"Amatörpsykologens" råd; försök släppa ditt dåliga samvete. det vinner ingen på. Så länge dina råttor får bra mat, umgås med dig, friskt vatten och komma ut en stund varje dag så har dem det bra.

Haha, du är jättesöt som hjälper till, även om det låter lite roligt.
Jag läser förmodligen in för mkt i det, men jag har ju å andra sidan andra djur som jag är övertygad om har det bra, och som gärna berättar det för mig oxå. Men jo, nu funderar jag faktiskt på om jag ska ge dem en chans till. Eller, det är väl eg jag som behöver en chans. Jag har ju faktiskt velat ha råttor sedan jag var jätteliten, men min mamma har en helt bisarr fobi för råttor, så det sket sig helt enkelt.

Buren är (bredd*djup*höjd) 44*42*46, med lite extra utrymme uppåt eftersom det är en fågelbur; det är ett spetsigt tak. Jag vet att det är på tok för litet, men min tanke var att de skulle bo där första veckan medans jag fixade färdigt den andra.
Jo, jag har Toa-Lätt, det fungerar jättebra, och jag har försökt mysa till insidan av deras bo, som består av perfekt stora kartonger jag byter ut en gång i veckan, med spån, toapapper (en i en butik sa att det kan uppskattas att ligga på) men Råttis blir skitarg vad jag än lägger in och drar ut det och lägger i hörnet av buren, sedan bajsar han på det.

Om någon moderator vill kanske ni kan flytta på den här tråden till "Att vara råttägare", så behöver jag inte få dåligt samvete för att jag skriver så mkt?

råttiss kanske tycker det är skönt att bajsa på ngt mjukt

Prova att lägga toapapper i buren men inte i huset så får dem bädda själva om dem vill det. skickar dig min msn så kan du ju adda mig och fråga på när som helst. Inte för att jag är expert men har haft rätt många råttor.

Jo, och när jag hade en toalett i buren sov han i den; jag tog ut den eftersom Skrutt bajsade i den, så Råttis sov helt enkelt i hans avföring.  Hursom, jag la det i buren oxå, men då brydde sig ingen av de om det, det bara låg där och blev kladdigt.
Jag lägger gärna till dig på msn, ska bara fixa färdigt med flytten först iom att min dator inte fungerar ihop med msn (ska uppgradera).

hmm.. det är nog inte så ovanligt att råttor sover i sin toalätt, det gör mina med ibland:P och ja det e ju inte trevligt precis när man sen ska hålla på med dom och ge dom pussar på magen och så men man kan nog inte göra så mycket åt det… eller vet nån vad man kan göra så tipsa gärna:P

Så det här är ingen annons mer? :)

#34 ska försöka flytta den.