Råttlös
I söndags gick min sista lilla dunboll bort.
Min solstråle, de som läst mina trådar från förr med problemråttan Sol vet vem han var.
Han hade ett sjujäkla temperament mot råttor han inte gillade, han var otroligt kräsen med sällskapet efter att han fyllde 1 år. På grund av det så fick han bo själv här hos mig sen ett halvår tillbaka, jag valde att bara ha honom då, och inga andra råttor. Så att han kunde få så mycket uppmärksamhet som möjligt.
För två månader sen började han äta lite dåligt, så han gick ner lite i vikt. Men efter midsomras så åkte vi upp till mamma och pappa och hälsade på i lite över en månad. Det verkade som att han kom ihåg sitt förra hem och blev på bättre humör, han blev matgladare och piggare. Han sprang rundor i huset och levde loppan kan man säga. Men för en och en halv vecka sen blev han lite segare igen, och åt knappt. Han rasade i vikt. Då tänkte jag att han kanske har fått nog av att leva ensam, och han var ju gammal. Så det bästa trodde jag var att avliva honom. I torsdags var det dags, då skulle det hända, och jag tänkte även att han säkert inte skulle klara den långa resan hem igen. Men när det var dags så verkade han pigg och kry igen. Han åt som en häst och far runt i huset med ny kraft igen ännu en gång.
I lördags åkte vi hem igen, mamma och pappa körde hem honom, mig och mina två katter och stannade över några nätter. På söndag morgon gjode vi äggröra till frukost, som han förövrigt älskar. Jag hade även en konstig känsla i kroppen.Men jag tänkte inte mer på det, så vi åkte iväg och handlade och när vi kom hem igen så skulle jag titta till honom efter att jag gjort lite sysslor i lägenheten. Maten var fortfarande orörd och jag hittade min lille vän död i buren. Han var fortfarande varm, och likstelheten hade inte kommit än. Jag har sånt hemskt dåligt samvete över att jag inte gick till honom på en gång efter att vi kom hem. Då hade jag kunnat få vara med honom den sista lilla tiden.. Han fick gå bort helt ensam, utan någon. Alla andra råttor jag haft har jag vart med ända till slutet. Värre känns det ju när Sol var min sista råtta i livet.
Jag är glad över att min mamma och pappa var så vänliga att ta hem Sol och lägga honom i skogen i närheten av mitt gamla hem, där alla mina andra små vänner vilar, så att de får vara tillsammans allesammans
Det känns verkligen i hjärtat att vara råttlös, efter 5 år med råttor så känns det jätte hemskt. Jag är verkligen glad för mina katter just nu, de är med mig hela tiden och gör massor av bus som gör mig på bättre humör. Men de kan ju aldrig ersätta mina råttor, på samma sätt som råttor inte skulle kunna ersätta mina katter om de gick bort.
Jag hoppas att jag snart igen får vara med i råttgemenskapen. Jag ska leta i lagom takt efter råttor, jag vill ha friska och fina råttor denna gången, så det får ta den tid det tar.
Vackra Solstråle <3
Små stjärnor lyser också i mörkret.
Samma dag som jag fick hem sol som liten <3
Små stjärnor lyser också i mörkret.
![[Emma--]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Beklagar sorgen. Hoppas du hittar dig några fina råttor sen :)
Jätte sorgligt att läsa om sånna här saker :( men det måste ju hända nån gång ingen kan leva för alltid.
Tack så mycket! Ja det hoppas verkligen jag med, två mysiga och fina killar.
Små stjärnor lyser också i mörkret.
Vila i frid lille sol.
Han var en fin råtta. Glad att jag fick träffa honom lite :) Han hade det bra hos dig och nu har han de bra med alla andra. Och med Lille Jerry för alla är vänner på andra sidan :)
Dina flickor som jag har här hemma lever fortfarande :)
Styrke kramar till dig.
Beklagar. Blev alldeles tårögd av att läsa texten. 
Han verkar ha varit en underbar råtta, även om han var ensam, och väldigt söt! Förstår känslan man får av att inte vara med till slutet, fick för ca en månad sen avliva min allra första råtta, första avlivningen nånsin också men klarade inte av att vara närvarande när hon fick sprutan så satt och håll för öronen och blundade så hårt jag bara kunde med alla tårar som rann. Hörde hennes sista pip och insåg då att jag hellre velat vara med henne och låta henne somna in hos mig. Eftersom hon redan var så svag gick hon bort direkt av sprutan.
Vila i frid, Sol. Styrkekramar till dig! Hoppas du hittar några friska, fina krabater någon gång i framtiden.
Men lila Sol. Vila i frid lilla fina råtta. Hoppas att du snart hittar lika fina och trevliga råttor igen. Beklagar sorgen. Tårarna var inte långt borta :(
Behandla andra som du själv vill bli behandlad
#5 Ja, nu kan äntligen Sol och Jerry bli bra kompisar igen! Det glädjer mig att fler än bara jag kan säga att han var en fin råtta :)
Fina flickorna också, det känns bra att veta att de har det bra. Jag kan nästan gissa på att de lever livet hos dig Anna! 
#6 Ja det är verkligen hemskt när man ångrar sig, första gången jag skulle avliva hos veterinär så kunde jag inte göra annat än att bara gråta och stirra på lilla Zingo. Jag kunde inte ens klappa honom och visa att jag var där, fast att jag såg att han var orolig :( Fast det är ju bra att hon gick bort på en gång, så att det inte drogs ut.
Tack alla ännu en gång, det känns så bra att kunna få prata med alla av er, för ni förstår ju vad våra små liv betyder för oss <3
Små stjärnor lyser också i mörkret.
Det är klart att vi ställer upp på varandra när vi behöver det. Vi är som en enda stor familj här :) Kram till dig från mig och mina rått töser :)
Behandla andra som du själv vill bli behandlad
Jag beklagar verkligen sorgen. Den största nackdelen med ust råttor som husdjur är att man aldrig får tillräckligt med tid med dem. ):
Du skriver att du ångrar att du inte tittade till honom med en gång när du kom hem. Jag tror inte att han mådde dåligt av att du inte var precis där. Han var hemma i trygghet och han hörde säkert dig när du gick runt och gjorde dina sysslor. Måste ha känts tryggt och normalt för honom.
Många som förlorar en heart rat (en speciell råtta, en sådan som du verkligen klickade med på ett särskilt sätt) brukar berätta att strax efter så har det dykt upp en ny råtta (eller flera i vissa fall) som bara verkar ha "väntat" på just den personen. De flesta som råkar ut för det brukar känna som att deras heart rat var med dem – ledde dem på rätt väg till råttor som behöver just den människan i sina liv.
Att ta din tid och välja ut nya familjemedlemmar med omsorg låter som rätt beslut. Känn efter ordentligt – det är mycket möjligt att Sol kommer hjälpa till att "leda" dig till rätt råttor *ler lite*
beklagar verkligen :(
Tack mikeiko och Varghund, jag hoppas att lilla Sol hjälper mig hitta mina nästa små :)
Små stjärnor lyser också i mörkret.
Starta ny diskussion