![[Emma--]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Otrygg/stress i bur?
Nu har jag mött ett "problem" jag inte är van vid. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. En av mina råttor började för ett par månader sen vara svår att få ut ur buren. Han bara sprang undan när man försökte plocka upp honom. Men jag såg det inte som ett större problem eftersom han gick att locka ut på något sätt och utanför var det inte några problem. antingen med mat så att han klättrade ut på luckan eller lockade med transportburen. Han är inte lika välhanterad som mina första råttor, men har alltid kunnat lyfta utan större problem. Och han klättrar gärna runt på oss människor. Och tillsammans med de andra så kommer han direkt fram till luckan på buren när man kommer dit. Men så fort det handlar om att lyfta honom i buren eller så fort jag plockar ut en av de andra så blir han stressad eller något sånt. Han springer undan. Och nu de senaste veckorna har han börjat resa ragg lite grann. Jag upplever det som stress, men jag förstår inte varför. Som sagt, så försöker jag inte tvinga ut honom utan lockar honom. Mest med transportburen för han brukar frivilligt klättra in i den. Och utanför buren är det inga problem alls. Han har aldrig bitit, men jag känner att jag har svårt att lita på honom när han blir sådär. Och det känns lite som att han inte litar på mig? Men han är en helt annan råtta utanför. Då kan han ligga bredvid mig i soffan och sova och mysa. Han klättrar och undersöker och jag får lyfta honom. Så problemet gäller enbart i buren av någon anledning. Det är samma bur, inte en massa nya saker, inte några nya kompisar och inget nytt alls egentligen. Enda skillnaden är att jag umgås mer med råttorna än innan och det ska väl inte påverka negativt kan jag tycka. Några tips?
Hur gammal?
Han låter som en revirhävdare, han är överdominant och hävdar sitt revir mot dig. Inte ovanligt bland tonårsmuppar, brukar komma fram när de är runt 4-5 månader eller lite äldre. Kan bli hopplösa och hugga i buren men funka klockrent annars.
Qui dormit, non peccat
Ca 1 år och 4 månader. Det är därför jag inte funderat över dominans. (Hans bror har varit ett tonårsmonster tidigare, men lugnat ner sig, dock enbart mot andra råttor) Detta började nog kring att han var strax över 1 år. Kan det vara det då alltså? Och vad ska jag göra åt saken? :/
Lite sent då ioförsig med tonårsmuppande, men å andra sidan om han levde med sin bror som var ett monster så kan brodern ha tagit över och inte låtit honom få plats.
Jag hade börjat med att göra en storröjning, flyttat runt saker och gjort om för att se hur han reagerar. Blir han stressad då så har han problem med överdominans eftersom alla hans doftmarkeringar försvinner.
Om inte så fjantar han sig bara och försöker hävda revir, han vill vara störst bäst och vackrast. Hur man hanterar det är olika beroende på råtta, men det är inte ok iaf.
Qui dormit, non peccat
Okej får pröva det först då för buren har samma prylar som innan. Och har möblerat ungefär samma länge.
Så får se hur han reagerar.
Känns bara inte så himla roligt när han reagerar sådär. Känns bara som att jag gör en massa fel som råttägare.
Kom att tänka på att hans bror nog faktiskt lugnade ner sig i samband med att denna grabb började sådär.
#4 En del råttor är bara sånna, det ligger genetiskt många gånger, och är inte ett beteende som du som ägare tagit fram. Om du nu inte har misshandlat honom i buren vilket jag tvivlar på.
Qui dormit, non peccat
Bara otur med dominanta råttor då med andra ord :P
Kommer tillsvidare fortsätta med att locka in honom i transportburen. Det funkar ändå ganska bra att få ut honom på det sättet.
å tack för svaret förresten :)
Ingen skillnad. Det känns inte som att han försöker hävda sig eller så. Tycker bara han verkar väldigt otrygg. :/ Jag förstår inte alls varför det blivit ett sånt här problem. Sen kanske det är dumt när jag automatiskt blir mer tveksam eftersom hans bror är dominant, och en annan kullbror började bitas efter flytt. Men det är ju inget jag visat mot råttan. Har bara försökt ta det lugnt och prata med honom och lockat ut honom på andra sätt och hanterat honom utanför buren. Känns bara som att det talar för att de inte fått världens bästa psyke? Såg även i en annan tråd om en kullsyster som burrade upp sig och inte ville veta av en 6-veckors bebis. Har mailat uppfödaren om denna tråd också, men hon har inte svarat ännu. Men det finns kanske inte så mycket att säga. Frågade för längesen i en kulltråd om någon annan upplevt problem med sina råttor, men då var det i alla fall ingen som hade det.
Starta ny diskussion