Skadad Oliver… Han som är världens snällaste. 

Förlåt att det är helt rörigt i texten… men jag är verkligen helt chockad. Det är första gången jag haft en instabil råtta. Alla mina introduktioner hitills har gått skadefritt. Och så kom det här…

"Är det verkligen rätt att inte låta den andra hanen kunna få komma in i en flock, bara för att kompisen inte funkar ihop med andra?"

Frågan jag skulle ställa mig är om det är rätt att låta kompisen sitta ensam när han ju faktiskt funkar med den hanen?

Med ett såntdär sår skulle jag nog inte försöka med några fler introduceringar. men jag tycker inte du ska låta honom sitta ensam för det. Du kan ju försöka omplacera båda till någon som inte vill ha fler än 2 råttor eller kan tänka sig att ha fler flockar. Eller så behåller du dom, i en egen "flock".

Det jag syftar på… Jag kan inte ha en ensamråtta, det hade inte varit okej att omplacera honom som ensamråtta åt någon som har tid och möjlighet till det, och samtidigt behålla den andre hanen…? Den här "farliga" hanen är vääääldigt lugn av sig och ligger mest och sover, medan kamraten är superbusig av sig, så på det sättet är de väldigt olika varandra. De är ju båda bara 11 månader gamla dessutom…

kan bara hålla med om det Lamina skrev, funkar han med sin barndomsvän så låt honom bo kvar med honom, råttkompisen lider ju inte av att bara ha kvar sina urspungsvän eller så

Nej, det är inte ok att hålla en råtta ensam om den faktiskt funkar ihop med en annan råtta.

Skulle låta dom två hanarna fortsätta bo ihop när dom ändå funkar bra.

Uscha… har världens skuldkänslor. Vet inte hur jag ska göra. Jag kan inte ha fler än två flockar, och det känns otroligt trist att behöva göra sig av med båda två. Men… verkar ju inte som att jag har något val…

ibland får man göra tuffa val för råttans/råttornas bästa

Ja, absolut. Bara så jäkla trist eftersom den andre hanen är fullkomligt underbar på alla sätt och vis. Har världens klump i magen…

Tråkigt i alla fall :/ har fått dela upp min hanflock x antal gånger. Har tack och lov aldrig varit samtidigt så det har bara varit två hanflockar som mest.

Ångest, ångest, ångest! F*n att man inte har mer tid över… för dessa grabbar är otroligt goa att mysa med, båda två. Jag önskar verkligen att det fanns något sätt för mig att ha kvar dem… Har som redan blivit så jäklarns fäst vid dem!

Fodervärd?

Att jag inte tänkte på det! Det hjälper ju dock ändå inte på det sättet när jag vill goooosa med dem hela tiden, men då finns ju ändå chans att eventuellt ta en avkomma efter underbara Polaren Per en vacker dag… TACK, du är smart! :)

Det är väldigt svårt, näst intill omöjligt att introducera vuxna hanar med varandra. Det är bara i undantagsfall som det kan gå bra.

Har man en flock med vuxna hanar är det säkrast att introducera bebisar/råttor som är yngre än 3 månader.

Du har ju alltid dom andra pojkarna att gosa med.

#15 Det har gått utan problem med mina hanar tidigare. De är jättemilda och försiktiga med nya hanar. Det gick även bra med den andra hanen, det var bara just den här enda hanen som inte var okej med det hela :/ #16 Ja, och det är jag sååå glad över! :*

Usch så tråkigt, har varit med om liknande. Blev fäst vid en råttunge på djurmagazinet… tog hem henne och de visades att hon lät himla konstigt från luftvägarna, så jag vågade inte ha henne kvar ifall mina råttor skulle bli smittade. Och det kändes inte så kul att fara in med en råtta till veterinären efter man endast haft den ett par timmar. (just då iaf)

Så jag ringde djurmagazinet och fick lämna tillbaka den. Där fick den hamna i karatän. Sedan har jag fått veta att den råttan blev hur gosig och fin som helst efter att den hade varit hemma hos mig. Den blev frisk och som jag uppfattade såld fort. 

Den lilla tösen var underbar, jag saknar henne och jag ångrar att jag lämna tillbaka henne.. enormt.

Så de jag vill säga att jag förstår att det känns tungt.. är du säker på att du inte har någon nära vän som kan ta dem? Om inte någon släktning?

Sedan se till att du kan fara å besöka dem :)

*Styrke kramar*