Nu får du kanske inte ett svar som du tänkt dig eftersom jag aldrig ägt ett råtta så saknar helt och hållet statistik. Min uppfattning är dock att råttor överlag har problem med diverse sjukdomar och att det tyvärr är en vanlig utgång efter ett rått-liv. Sedan att det har drabbat er i så tidig ålder låter fruktansvärt. Jag har desto större erfarenhet av hundar och hundavel. Enligt mina tankar har du störst chans att få ett friskt djur, oavsett art, om du utgår från en uppfödare som har koll på sina linjer. Många sjukdomar och defekter har med genetiken och nedärvningen att göra och kan därför lättast undvikas om man har en bakgrund på det eventuella råttköpet :) Jag skulle tippa på att de flesta som förespråkar privatuppfödda råttbebisar framför zoobutikens delar mina åsikter, delvis i alla fall! :) Hoppas du är någorlunda nöjd med mitt försök till svar.. Som sagt, är fortfarande under inlärningsfasen :) Många varma hälsningar!

Ja Pysen kommer ju behöva en kompis eller bli omplacerad, så jag hade skaffat nya till honom. Om de kommer leva lika länge går ju inte att svara på, olyckor händer.

Att råttor dör av myco är ovanligt, ligger oftast i hur snabbt man satt in behandling, vad mer än myco råttan hade och hur stora skador den fick. Bara myco i sig kan ligga latent hela råttans liv och vara helt ofarligt.

Så ja där hade du otur.
8 månader och tumör i magen är väldigt ovanligt, ytterst sällan så unga djur får tumörer. Men det beror på hur de är avlade förståss. Är linjen väldigt tumördrabbad så är det ju inte konstigt.

Honor får ofta juvertumörer, även där beror det helt på hur de är avlade. Men oftast är det äldre honor över 1-1½ år som får. Men undantag finns förståss.

Självklart finns det problem hos uppfödare oxå. Skillnaden är att du vet vad som eventuellt kan uppstå jämfört med en zooråtta som är en chansning rakt igenom. Du vet hur medelåldern ser ut, du vet om tumörer är vanliga eller dominansproblem tex.
Du vet vad du ska hålla utkik efter, och du kan få uppdateringar om syskon och andra släktingar.

Hade ett virus hemma som plockade 3 råttor inom loppet av några månader. De dog inte "naturligt", ingen medicin funkade. Alla blev över 1 år, närmare 2. 
Den fjärde i den gruppen lever än och är kärnfrisk, lite över 1½ nu. men han blev aldrig sjuk heller. De är de senast inkomna råttorna.

Annars så ligger medelåldern på runt 2, som kortast lite över ett halvår (avlivad pga aggresivitet, zoois.) Äldsta blev runt 3 år innan jag tog bort honom pga ålderdom och bukskada.

Lyckliga har de varit allihop, utom möjligtvis den aggresive hanen då.

#2 - du lärde mig mycket, intressant kommentar! :) tack!

#1

Jo vi börjar väl inse att de är drabbade av mer sjukdomar än vad vi trodde… :(

Jo jag vågar tro att seriösa uppfödares råttor ska vara mindre drabbade. Frågan är om… Mina tankar börjar rulla mot att det kanske inte är "värt att se efter" om det stämmer…  Om statistiken säger att det är väldigt väldigt vanligt med tumörer fast råttorna är från uppfödare. Jag skulle vilja att en uppfödare  eller någon med många råttor säger att; "av såhär många råttor har så här många dött i förtid av sjukdom eller tumör" 

Just nu kan jag inte tänka mig ett liv utan tåttisar. Men om alla hade tänkt bli sjuka i tidig ålder vet vi inte vad vi ska ta oss till. :(

Tack så jätte mycket för ditt svar.

#2 

När du säger att du skulle skaffat nya kompisar till Pysen. Har du då i bakhuvudet att vi hade tänkt sluta med pojkar och bara ha flickor?

Bullen var sjuk och rosslade när han kom hit. Vi försökte behandla några gånger hos en väligt okunnig vetrinär och det gav inte med sig als. Han hade säkerligen gått obehandlad ett bra tag innan han kom hem till oss. Om han hade bott hos oss när han började bli sjuk hade det förhoppningsvis inte hänt, för vi hade behandlat i tid. Så det hoppas vi att det aldrig händer igen.

Vår lilla Kenny vart nog inte väl behandlad, men ack så mysig och kontaktsökande. Han hade skabb och lite snedskalle när han kom hem till oss. Han är köpt på zoo och jag är nästan helt säker (nu i efterhand) på att zooet i fråga främst avlar för ormmat. 

Om vi skulle köpa flickor från uppfödare… Ur dina ögon sett duktiga uppfödare som finns aktiva här i Sverige, där uppfödaren har bebisar till salu och det är rimligt att vi skulle få köpa tåttisar därifrån…. Hur många av hans/hennes flickor skulle få juvertumörer?

Av 10 st. Eller 100 st. Hur stor del tror du skulle få tumörer eller bli sjuka? Jag förstår att det är en dum/ konstig/ svår fråga. Säg bara vad du tror…. Av dina erfarenheter. Är det hälften? Mer? Mindre?

Jätte mycket tack till dig husmusen.

Det är svårt det där med såkallade "seriösa uppfödare" också. Jag vet ett par av de som av majoriteten som anses som seriösa, som faktiskt avlar på i princip vilken skit som helst. Och då menar jag inte en uppfödare som någon enstaka gång gör en "chansning" med någon råtta med okänd stam.

Men för att svara på din fråga; ni har haft mycket otur. Jag hade också väldigt mycket otur i början och det kändes som att alla råttor bara blev sjuka och dog för mig.

Honor har jag ingen större erfarenhet av tyvärr, så jag kan inte uttala mig om hur vanligt det är med tumörer där. Tumörer på hanar är väl tyvärr inte så jätteovanligt heller, men dessa sitter ofta väldigt ytligt, i princip bara i huden, och kommer först när råttorna blivit gamla, men givetvis finns även här undantag. Myco och andra andningsbesvär å andra sidan drabbar allt för många råttor i…alla åldrar.

Mina äldsta och friskaste råttor har faktiskt varit zooisar, likväl som mina sjukaste också varit zooisar. Men givetvis bli oddsen betydligt bättre på att få en frisk råtta om man har koll på hälsan i bakåtstigande led på föräldradjuren.

Ge som sagt inte upp, du har bara haft en väldig otur!

#5 Du har ju två val som jag skrev, omplacera eller skaffa kompisar. Är du helt hundra på att du ska lägga ner pojkdelen rätt snart så omplacera då. Kan du vänta i uppåt 2 år till så köp nya pojkar till honom.

Finns ett par linjer som är mer eller mindre skonade från juvertumörer, eller så får de tumörer när de är väldigt gamla.  
Har du en någorlunda tumörfri grupp, så kanske max 1 på 10 honor från en kull får tumör. Har du riktig otur kanske 3-4 honor i kullen får tumörer och då är det sjukt många och linjen borde i mina ögon stängas ner om de får dem i ung ålder.

Jag har hanar eftersom jag inte tål honor, och jag har faktiskt aldrig haft någon tumör på mina någonsin.

Som lancia säger, du kan få kärnfriska zooråttor som blir gamla. Eller så får du sjuka zooisar som är döda inom ett år typ. Det är en chansning.
Uppfödarråttor håller sig i regel mycket jämnare i livslängd och sjukdomsmässigt.
Och välj din uppfödare noggrant, finns många som hävdar seriositet men avlar på skit.

#6 Jo jag förstår… Kan det vara väldigt svårt att hitta en bra och seriös uppfödare som har lite sjukdomar i sina linjer och som har pigga glada och kontaksökande råttor? Vill du dela med dig av lite funderingar eller rekommendera någon som du "litar på" som uppfödare? (Och då menar jag inte att du tycker illa om andra eller så… utan bara att.. du tycker om någons sätt att föra fram friska tåttisar med fina personligheter?

Kanske kan jag försöka kontakta olika uppfödare jag vet om, som jag hört talas om, och prata med dom… Hur dom tänker angående mina frågor. För visst kan uppfödarna i fråga inte kring gå mina funderingar heller!

Anledningen till att vi nog vill ha bara honor i framtiden är att; Jag upplever att dom luktar underbart gott, (tillskillnad från pojkarna ;) Och att vi slipper revirmarkeringarna… Jag tror att våra pojkar revirmarkerar ovanligt mycket.. Ofta så att de rinner på händerna om de kommer åt >.< … o tja… de vart nog inga mer vettiga argument…

Men om honor är mycket mer sjukdomsdrabbade kanske vi bör tänka om…? För oavsett ska vi i framtiden bara ha en flock och en bur för att det helt enkelt blir lättare. Det blir bättre för både tåttisarna och oss!

Ne jag förstår att man kan ha fruktansvärt otur… eller jätte tur… Det känns bara dumt att ta risken eller hur man ska säga… Om det är så att det är större risk att få en sjuk råtta än en frisk….

Men av allt ert peppande så lutar det åt att vi börrjar leta efter två nya bebiskompisar till Pysen. Hos en "seriös uppfödare". Vi får fundera lite över definitionen av "seriös"….. Så hoppas vi för allt vi är värda att dom lever lyckliga i alla sina dagar och dör av ålder och ingen behöver sitta ensam!!!!! Och att Pysen skiner upp igen och blir sådär busig och sprallig som bara Pysen och Kenny kunde vara…..

#7

Vi har inte bråttom alls! Vi älskar Pysen högt och vill verkligen att han ska få vara här i resten av sitt liv!!! och att han ska få ha kompisar och vara glad och lycklig… Saken är den att vi vill göra… att vi vill avsluta flocken på ett så smidigt sätt som möjligt…  Så att ingen ska behöva sitta ensam… Det verkar vara svårt att omplacera en äldre ensam pojke idag? Har jag fel?

jo om 1 på 10 får tumör är det i mina ögon absolut värt det. Om 5- 6 av 10 får tumör börjar det bli jobbigt :( Jag förstår och accepterar att det kan bli sjuka… Bara inte Alla blir det….. eller väldigt många…

Hur tycker du att jag ska gå till väga när jag letar uppfödare? Ringa runt och prata? Och berätta hur mån jag är om hälsa? ( och att dem är pigga busiga kontaksökande och glada givetvis..)

#9 Jo omplacera äldre pojkar kan vara krångligt, om de inte är otroligt flocksmarta, till avel eller om någon behöver en ledare till sina bäbisar. 
Men väljer du två bröder så bör de ha någorlunda lika livslängd. Men såklart, olyckor och skit händer, man får vara realist i råttvärlden :/

Just därför behöver du leta seriösa uppfödare och gärna dubbelkolla råttorna som finns i linjen med andra oxå.
Man kan glömma saker eller helt enkelt strunta i dem.

Lättast med uppfödare tycker jag är att maila, men jag har telefonfobi oxå^^ Inte alla som gillar att prata i telefon, och har man ett par råttor så kanske man inte kommer ihåg allt i huvudet med stamtavlor osv.
Ställ frågor som du vill ha svar på helt enkelt.

En bra början är ju att fråga hur livslängden ligger på honor och hanar. 
Finns det tumörer, isåfall vilken sorts och när har de dykt upp.
Hur ser hälsan i allmänhet ut med rossel, beteendeproblem, stroke och dylikt.
Hur gamla blev mor och farföräldrarna och deras syskon.