Oj! Det här kommer bli en tråd med MYCKET text, garanterat 

Jag kan väl börja lite kort jag då. Min första råtta köpte jag som så många andra i en djuraffär. Jag och mamma var in på ett zoo här i Gävle och i en av glasburarna låg ett djur ensamt med bedjande ögon. Jag var väl kanske tretton fjorton. Hon såg så himla ledsen och bedjande ut, och jag sa till mamma att jag ville ha henne.

Efter många suckanden och stånkanden följde den lilla råttan med hem! Vi hade ju trots allt hela två burar hemma så varför skulle inte det vara nåt problem

Jag tog hem henne, gödde upp henne såg till att hennes små sår som hon hade försvann. Sen hamnade jag här på RIF! Läste på om råttor och såg att man inte fick ha råttor ensamma. Så då åkte jag och köpte två syskon på ett annat zoo här i Gävle, och vips så hade jag tre tjejer!

Som ni ser på bildern så var Bella husky/striped roan, och hon var i princip helt urblekt när jag köpte henne, så hon var ju knappast i yngsta laget. Det märktes väl på storleken också mellan henne och de andra två jag köpte.

Hur som, Bella fick en tumör som började växa otroligt fort. Hon visade aldrig tecken på att må dåligt men när tumören började vara i vägen för hennes vanliga liv kunde jag inte ignorera den längre och hon fick somna in. 

Nu har jag mina tre små pojkar som bara är några månader. Och om någon vecka kommer en till :-)

Har inga planer mer än att ha som sällskapsdjur. Möjligtvis avel lååångt in i framtiden om intresset fortfarande är lika starkt, men det tvivlar jag inte på ;)

Och ja, varenda gång jag är på en affär, spelar ingen roll vilken, så kollar jag efter saker som råttorna kan leka med, äta, sova i eller på. Och är jag på ett zoo där det finns råttor står jag och tittar på dom tills sambon blir tokig typ. Knäpp man är!

• Liselott Aronsson, mest känd som Lottiz i djurkretsar.
• Jag bor i Degerfors som ligger ganska precis på samma breddgrad som Stockholm men in i landet mellan Örebro och Karlstad, grovt hugget.
• född -69 och därför 43 år i år :)
• Jag har haft djur i hela mitt liv…har ni hört den förr? men så är det.
  Uppväxt med hund, chinchilla, marsvin. Jobbade i travstall och hade två egna travhästar under min tonårstid och så fort jag var gammal nog flyttade jag vid 18 års ålder och införskaffade bla tamråttan Elof Von Råtta 1987. Efter honom har det kommit och gått alla möjliga djur som bla illrar och belgiska vallare.
• 1991 blev det fler råttor och då blev jag också föreningsaktiv i SRS. Jag lärde då känna människor jag fortfarande har kontinuelig kontakt med. Anja Weidt, Tomas Halld'n och Gerodean Elleby tex.
• Jag startade upp lokalavdelningen Mittråttan 1992, blev godkänd SRSuppfödare under prefixet Råttensam's och tog några kullar på mina hoodeds.
• Jag utbildade mig till PC-domare och hann döma upp innan min råttperiod tog stopp hösten 1994 för flera år framåt. Min sambo fick ett akut astmaanfall och hamnade med andnöd och kortisonmask på akuten…:(
• 1995 föddes min son och 2000 föddes min dotter.
• 2004 hade vi flyttat till hus och då saknade jag råttorna så det värkte i mig…Vi skaffade Bubblan, mink am brk mm, för att prova med en enda hona som badades var tredje dag och jag bytte filtar hela tiden. Vem försökte jag lura? Nä, det fungerade så klartt inte. Christer fick lunginflammation av astman. jag köpte in vänner till henne från Vattnadals (Elin Mattsson) och placerade buren ute i en liten gäststuga där de fick bo. Det var så Vinlöv och Rönn kom in i mitt liv. Två champagne dubbelrexar varav en var db. I samma veva flyttade också Kexet in från Ann-Lee Kleveborn. En vansinnigt underbar slät roan db. Jag var för tredje gången medelm i SRS några år.
• Efter den perioden fick jag ägna mig åt sådant min familj tålde och då blev det reptiler;  leopardgeckos. Jag ökade på intresset till avel och kläckte som mest fram 150 ungar under en säsong. Det blev så mycket så när jag var 39 år började Christer snickra på min 40-årspresent :)
• Min underbara Djurstuga stod klar vårvintern 2009 och den är mitt paradis! Samma år svalnade intresset för leopardgeckos. De förlorade marknadsvärde och hobbyn gick i så kraftig förlust att hushållskassan blev illa påverkad. jag lade ner helt.
• 2010 köpte jag istället in sällskapsmöss och blev fast. Jag blev medlem i SVEMUS. Började med 3 möss…ökade till 5…fick en kull, sparade några. Åkte hösten 2010 till Tyskland och tog hem importer och intresset har sedan dess bara ökat.
• 2011 tog jag på mig lite sakuppgifter i SVEMUS och sattes som ordförande för domarrådet.
• Idag är jag ordförande i SVEMUS och i dess domarråd. Jag är godkänd uppfödare somTAMs (Team Artlink Mousery) och har precis blivit godkänd PC-domare.
• Förutom mössen har jag idag två sköldpaddor, tre guldhamstrar, två leopardgeckos och 2 majsormsungar
• Anja Weidt lyckades få mig så pass råttsjuk igen under våren 2012 så nu bor här 6st kära råttflickor. Mys & Pys, Två omplaceringar (xx), Saga, en import från Peter Braak (ru bl), mina två nyinköpte bebisar Vilja, mi va xx och Norma Jennings ru bl bu du (möjligen b-e sm blp du, på bilden) och sista honan Gröna Små Äpplen black du xx, och utöver flickorna finns nu 2st råttpojkar En Tysk si-black från Josefina Skerk och Familjelycka black du xx.
  Väntar in en dovehona och en ru bl db hane som kommer nästa helg.
• Jag har en liten önskan…att kunna få fram ru bl och dove du, släta, x eller xx :)

Vill bara avsluta med att säga: Guuuuud, vad jag är glad för att Anja lurade in mig i råtträsket igen! Jag äslakr mina råttor så det värker i mig 

#1. Jo jag vet haha, det är liksom meningen. ;)

Vad var det för flickor du hade som sällskap till Bella? *nyfiken* Vad hette de och vad hände med dem? Jag menar… hur gick du över från flickor till pojkar?

Hur reagerade din mamma på Bella när hon väl bodde hemma hos er? (: Blev de någonsin kompisar?

(förlåt om jag ställer massa konstiga frågor haha du behöver givetvis inte svara om du inte vill XP )

#2. Usch vad hemskt att din sambo hamnade på sjukhus sådär. Det verkar jätteotäckt.

Och att ha varit utan råttor så länge! :O Visst du hade ju andra djur men jag tror att jag skulle sakna råttor något enormt om jag var utan nu…

Jag är jätteglad att det är ett lyckligt "slut" (för givetvis är det inte det egentliga slutet… det kommer förhoppningsvis inte än på läänge ;) ) på din historia. (: Att du kunde komma tillbaka till råttorna. (:

Försöka sammanfatta mig kort så ville jag bli av med min råttfobi, sagt och gjort traskade jag in i en djuraffär och köpte en bedårande liten choklad tjej.
Skrek som en stucken gris gjorde jag också när jag plockade ut henne ur kartongen haha. Läste allt som fanns på bibblan, dvs 2 väldigt tunna böcker om dom och tog mig man projektet. Hon var en elak liten sak, pep, skrek attackerade så fort man gick nära. kanske inte så konstigt när allt hon hade var en gigantisk bur med enbart en kartong i.
Att min råttskräck inte vart värre är jag förvånad över för hon bet mig nog mer gånger än vad alla mina senare råttor gjort sammanlagt.
Men på nått sätt så föll jag för dessa små gangstrar.
Nästa gång var jag dock inte mer förberedd tyvärr men det vart en roan hane, ensam. Han däremot var världens snällaste, keligaste kille. Trots 2 år ensamhet så fick jag lära mig de skulle vara fler, köpte en till kille och ja jag visste inte mycket om introducera men han accepterade den nya utan några större konstigheter. Nu efterhand förstår jag hur snäll denna kille faktiskt var.
Efter det flöt det på, 2 vart 3 och så vidare. Nu sitter jag här med 6 st och har fullt upp med att ge alla deras egentid, hjärngympa och aktivering. Men det är i alla fall 6 st väldigt lyckliga råttor.

#5 jag tror faktiskt att man är mer rädd innan man blir biten, konstigt nog… 
Den uppmålade skräcken man har när man är rädd för ett djur avtonas när man ser att man dog inte. Man blev inte ens av med en kroppsdel, inte sjuk heller…det kanske gjorde lite ont. Har man tur gick det inte ens hål :)

Härlig berättelse :)

#3 Hah, kanske blev ett lite tvärt avslut för min del xD Det är så lätt att sväva iväg i hundra meter text 

Mamma började väl gilla dom till slut ändå, lika mormor - hon var och är en människa med inställningen att råttor är pesten lixom, men hon fick sitta på axeln en gång iaf ;) Bella var riktigt lugn och go. 

De andra råttorna hette Wilma & Pepper och var båda husky (tror jag) roans. Det finns bilder här i inlägget på dem: http://fiiiyah.blogg.se/2011/september/min-ratthistoria.html

Tyvärr hände saker i familjen vilket gjorde att Wilma och Pepper fick åka till något annat ställe (ärligt talat så vet jag inte vart min mamma tog dem och jag mår psykiskt dåligt när jag tänker på det. Hon har alltid haft ett udda beteende när det gäller djur, men det är inget jag går in på här öppet…)

Sedan var jag utan råttor tills nu, 17:e maj då jag hämtade mina tre pojkar och äntligen hade råttor igen! :D

Anledningen till att jag valde pojkar denna sväng var för att jag tänkte på juvertumören Bella hade (den syns föresten på bilderna i inlägget jag länkat ovan) och att jag läst att pojkar löper mindre risk för tumörer över huvudtaget. Sen huruvida det är sant eller inte vet jag inte men just då lät det vettigt :-) Sen är det ju kul att prova båda! Men när jag i framtiden flyttar till det där stora huset med ett eget djur-rum, då blir det helt klart en honflock också!

Jag har fött upp marsvin, rex .alapaca i liten skala var med i smf. Jag har även fött upp möss o va med i svemus. Och haft en kull med hamstrar . Kaniner o gerbiler. Blev illa biten av en gerbil , så efter det är jag rädd för gerbiler. Kan inte ta i en. 94 köpte jag en fem månaders råtthane från abbans. Abbans kingston. 95 föddes min första kull. Jag ställde ut i tillberga , då råttmanland var aktivt. 96 blev jag reggad uppf under namnet celias . Min inrikning var capped ambk med bläs. 96 köpte jag från linda o filip abacus smichov. En fawn och från gruvans en amber hona gruvans goldie hawn . Från miclas kom dubbel rexen miclas nero neril. Från brisby kom brisbys ingo schmoll mink capped. Orange orchid en cinnamon kom från mia oljemark . 2002 blev jag jättesjuk när jag väntade barn så jag höll på o dö. Så då lades celias ner. Nu håller jag på o bygga upp en ny linje och mina planer är att bli uppfödare innom srs igen. Nån gång i framtiden.

#6 haha ja men det är ju precis så, innan avr det råttor biter - fingret blir svart - ramlar av och sen dör man i stora enorma plågor.. Ja nästan i alla fall kändes det som så.
Sen när man väl vart biten så var det "jaha, var det inte värre?"

Följde med en vän till en av hennes vänner för ca 3-4 år sen, som hade två underbara råtthonor i en ombyggd walk-in closet. Fick klappa, mata och gosa med dom och föll direkt… Tänkte att åh, ett par såna här vill jag ju också ha! Men hur skulle det funka med alla katter hemma? Hade också en häst som jag red en del, så det blev inget av med några råttor.

Efter ca 1-2 år vart vi tvungna att sälja min häst då hon började bli rätt gammal och tjock till en förening som rehabiliterade barn och tonåringar med hjälp av snälla hästar och ridning. Blev självklart jätteledsen och mamma frågade om det fanns nåt som skulle göra mig gladare. Önskade mig en kattunge, men eftersom vi redan hade typ 10 katter kunde vi inte ha fler. Så då ville jag ha ett par råttor. Mamma sa att jag skulle kolla upp så mycket jag kunde om hur man tar hand om dom, hur dom ska bo etc. så skulle hon fundera på det.

Letade igenom hela internet efter rått-relaterade fakta och hemsidor, fastnade på www.ratpower.se och läste igenom det mesta av sidan och pratade sen med mamma. Hon suckade och sa att vi får väl åka till djuraffären och kolla och tänka lite. Vi åkte dit, kollade på burar och tillbehör och tittade på råttorna. Tyvärr kunde vi inte så mycket om det här med uppfödare och sånt än, visste inte äns att det fanns, så det fick bli två grå-vita små damer, Doris och Elsa, som förmodligen var rätt så inavlade. Men vi älskade dom ändå.

När vi kom hem satte vi igång med att inreda bur etc. och mamma fastnade för dom små, tyckte dom va jäääättesöta och sa att det kanske va en bra idé att skaffa råttor trots allt. Visste tyvärr inte jättemycket om att ta hand om och tämja råttor i början, så dom blev tyvärr inte särskilt tama utan ville helst vara i buren, men tog ut dom och satte mig i badkaret med dom för att bekanta mig lite med dom ibland och tog ut dom ur buren och satte mig i soffan med dom och lät dom nosa på mig. Blev biten rätt många gånger och fick väl en rätt dålig start i rått-livet, tänkte att råttor är väl inget för mig ändå, kan ju inte äns ta hand om dom…

En dag när jag hade varit borta i några dagar märkte jag att Elsa hade en enorm juvertumör (visste ju inte vad det var så fick ju panik)! Letade som besatt på internet och kom fram till att jo, det måste vara en tumör. Mamma ringde veterinär dagen efter och vi fick tid om två dagar. Dom kände på råttan och vi fick tid för operation två dagar senare.

Efter veterinär besöket kom jag och mamma överrens om att det är nog bäst att köpa två ungar som sällskap till Doris, ifall Elsa skulle gå bort. Vi fastnade dock för tre små, och kom hem helt oväntat med Monster, Estrella och Russin. Monster är en black hooded, Estrella en black hooded/variegated (är inte säker) och Russin en silver black self. Blev jättekär i dessa och spenderade timmar med dom varje dag för att dom skulle bli tama, och det blev dom.

Senare fick vi ta över min väns två hanar då hon inte kunde ta hand om dom, en black european berkshire rex vid namn Lucifer, och en silver black hooded vid namn Trickster, som senare fick byta namn till Frank (Frankenstein).

Några månader senare fick vi också ta över en liten siames dumbo hona vid namn Hallonpaj som vi hittade här på RiF, så vi for upp till Stockholm för att hämta den lilla omplaceringsråttan. Hon är världens gosigaste! Jättelugn och mysig, och väldigt söt.

Tyvärr, ungefär samtidigt som vi fick hem Hallonpaj, blev Doris sjuk och fick akut avlivas… R.I.P. Hon och hennes syster har dock haft ett väldigt bra liv nu sen vi skaffade små-råttorna, då vi började fatta hur man tar hand o råttor på bästa sätt och Doris hade blivit mycket tamare, nästan helt slutat bitas. Tyvärr blev Elsa aldrig riktigt tam och kan ibland bita till i buren, men utanför är hon snäll och kan låta oss klappa, gosa och bära henne. Elsa blev jättebra efter operationen och tog sin medicin, sa inte så mycket när vi tog bort stygnen. Nu är hon ca 2år och 3månader men visar inga som helst tecken på ålder.

Idag ska vi dessutom åka till Stockholm och hämta två små siameser, en dumbo och en velveteen, hos Katoz och hennes syster, Winter och ACDC som ska få bo med Busifer och Frank och sen i framtiden kanske bli avlade på!

Det var väl en del av mitt rått-liv  På bilden är mina första råttor, Doris och Elsa. Doris är överst, syns kanske inte men hon är en odd-eye. R.I.P. <3

• Elin, 19 år bosatt utanför Örebro. Föddes i en familj med katt, hund, häst och haft massvis av djur under min uppväxt. Idag har jag bara råttorna, men vill gärna ha katt och hund igen när livet och tiden tillåter. Inte medlem i SRS men det kommer. www.scraprat.webs.com

• Jag upptäckte mitt råttinstresse genom gymnasieskolan jag gick på. Jag och en klasskompis gick omkring i deras djurhus och kollade på en rad olika djur, kaniner, marsvin, chinchillor, möss.. Och tillslut kom vi fram till två gigantiska burar innehållande han- och honråttor.Min kompis, som var van vid råttor, tog fram en medan jag ryggade tillbaka en meter med tanken att "usch! den bits säkert!" Sakta men säkert fann jag mig mod att ta upp dessa fantastiska djur, och samtidigt fann jag min kärlek till dessa.

• Min första råttkärlek blev därmed en liten råtthona som skolan ägde. En liten blekt rexad roan tjej vid namn Amanda. Hon kunde ligga innanför mitt linne och sova i timmar, eller varför inte innuti en sjal jag hade runt halsen? Det är tack vare henne som min kärlek blomstrade så första året, som då var 2010. Efter att ha tillbringat ungefär ett halvår med henne, och efter att hon hade fått leva med en tumör sista månaderna skulle jag, tillsammans med en kompis ta oss in till skolan på sommarlovet och hälsa på henne. Vi åkte in den 10 juli 2010, men två dagar tidigare hade de varit tvugna att ta bort henne. Jag var endast två dagar försen, och min värld rasade samman för en stund.

• Mitt intresse ebbade dock inte ut, utan nu ville jag ha egna råttor. Redan innan (samma tid som jag hade Amanda) läste jag ALLt jag kunde komma över om råttor, om skötsel, burar, introduceringar.. Allt jag behövde få veta om råttor för att jag skulle kunna ha egna. så jag bönade och bad min far om tillåtelse; men förgäves. Jag fick inga råttor under tiden jag bodde under hans tak. Något som jag var tvungen att acceptera då han och min relation inte var på topp redan innan.

• I Januari 2011 flyttade jag dock till ett boende då det inte längre var hållbart att jag bodde hemma. Och då öppnades dörrar till nya möjligheter och den 7 februari 2012 tar jag mig ann en liten ormmats-hotad hane. Jag fick vid den tiden inte ha några djur i min lägenhet, utan bad om tillåtelse att få ha honom hemma i två veckor (Någon hade nämligen lurat i mig att han hade mycoplasma och behövde veterinärvård). De två veckorna var helt underbara och när jag tillslut kom till veterinären så .. Hade han ju såklart inte mycoplasma. Det var inga fel på honom överhuvudtaget. Och tiden rann iväg och tillslut hade de två veckorna gått.

• Rasmus, som han fick heta, fick flytta till en god vän till mig där han bodde fram till sommaren 2011 då boendet gav mig tillåtelse att ha honom hos mig igen. Nästan genast bad jag om att få skaffa mig två hanar till och förklarade varför och de godkände det. Jag antar att jag hade lagen till mitt förfogande helt enkelt. Och i augusti 2011 fick han två femveckors hanar från Katoz. Något jag var väldigt nervös över då han suttit ensam så länge, och att jag då inte visste om han hade haft några kompisar tidigare i livet, Rasmus kom nämligen från början från zoo. Men han var helt exemplarisk och skötte sig så bra! Han var en fantastisk flockmedlem från den dagen småttingarna kom tills han gick bort 2012.

• Men sommaren blev inte så fantastisk som jag tänkt mig trots att flocken skötte sig underbart bra.. Ena lillknodden fick en rejäl ögoninfektion och fick sitta ensam och en dag i september blev den andra lillkillen allvarligt sjuk. Han hade fått något i halsen och kippade efter luft när jag fann honom på eftermiddagen när jag kom hem från skolan..Jag ringde en dåvarande kompis i panik och hennes råd var vattenånga. Jag satt med lilla Ninja i över en timme utan att det hände något; Och han somnade in i min famn..

• Rasmus var åter igen ensam så jag åkte snabbast möjliga till djuraffären och fick med mig en underbar liten kontaktsökande silver black irish grabb hem, ca 8 veckor gammal då. Han fick heta Irländaren första veckan men fick sedan namnet Riley; och han finns fortfarande med i flocken idag.

• Idag har jag en hanflock på 7 individer och honflock på 4. Det är fortfarande Riley då, som flocken mer eller mindre är uppbyggd runt. Noel och Truls (Katoz Truly in love) kom samtidigt från stockholm, men från olika uppfödare i mars om jag inte missminner mig. Efter det kom James (Zickans Jesse James) från västerås och sedan tog jag mig ann två honor från Örebro vid namn Paranoia och Mynta; båda runt halvåret idag. Eskil fick flytta in i hanarna efter det, samtidigt som Kasey och Ben flyttade in hos honorna; dessa tre är syskon och kommer från Gacich från Hallstahammar. Efter dessa hade flyttat in tingade jag en dubbelrex från Katoz, och under tiden som denna pojke omvandades till en rexad Katoz Viggo hemma i stockholm opereades jag och när jag kom hem fick jag Loke i present av min bästa vän (Samma vän som hade Rasmus under första halvåret). Jag som inte skulle ha fler råttor haha.. Någon vecka efter kom även Viggo.

• Så det har blivit lite råttor på kort tid nu, så nu tar vi det bara lugnt och myser; jag och råttorna. Planerar däremot en råttkull i september, så då är det ju full rulle igen haha :) Men där är vi inte än.

• Jag skulle nog kalla mig själv för besatt, på ett positivt sätt när det gäller råttorna. Och självklart ser man råttinredning i varje eller varannan butik man kliver in i; att inte tala om IKEA och loppisar! haha Sist jag var på ikea köpte jag borris-mattor då jag precis bytt bottenmaterial. Jag kastade upp 13 mattor och precis efter mig kastar bästavännen upp typ 22. vi fick lite blickar, men jag log och kommenterade bara att "Jag är råttägare". För om det något jag är så är jag STOLT över det. Det kvittar hur många kommentarer jag får eller hur mycket sneda blickar. Jag lever ju för det? Varför ska jag gömma mig då?

• Jag samlar lite smått på råttprylar; senate jag köpte var två porslinråttor som håller om varandra på loppis för 10 kronor. Vilket kap va! haha :) Samtidigt köpte jag en duschhylla för 15 kronor som gått ur ikeas sortiment men som är fruktansvärt populär här hemma.

• Tiden då.. Tja, jag lägger mer eller mindre all min tid åt råttorna, har jag inget för mig så får dom vara med mig (alla samtidigt eller en åt gången) hela dagarna. Och har jag inte tid någon dag så tar jag mig tid. Offrar gärna en timmes sömn åt att låta råttorna springa och leka på soffan eller på sängen så att de är lyckliga och sover lika gott som jag sen.

• Vill avsluta med att berätta att mina råttor fått mig att bli en så mycket bättre människa. Innan råttorna kom in i mitt liv var jag självdestruktiv och hade varit det i flera år tillbaka, och rökte för att få utlopp över mina problem när inte rakbladen var tillgängliga och det mesta var faktiskt en enda soppa. Jag hade innan sagt att jag skulle sluta upp med allt sådant när jag fick mina egna råttor att rå om och leva för, vilket jag faktistk gjorde, med endast ett destruktivt återfall.Innan hade jag dessutom noll självförtroende vilket jag började samla till mig när jag började tro på någonting och när jag började förstå att jag var bra på något. Och tack vare mina två första femveckors hanar som jag hämtade från Katoz den där första sommaren som råttägare började jag aktivt jobba med min socialfobi som idag, 1 år senare, näst intill har försvunnit helt.

  Så krast sett så räddade jag livet på en liten råtta, medan han tillsammans med sin flock räddade livet på mig. <3

Jag minns tyvärr inte exakt hur jag kom in på det här med råttor. Kanske såg jag några i någon djuraffär som liten? Jag var i alla fall nyfiken på dem tidigt.
Jag vet att jag träffade en PEW-råtta på skolbussen en gång när vi hade djurdag på skolan (alla barn fick tamed sig djur som man fick titta på på skolgården, jag hade med mig hund och kanin). En tjej i min parallellklass hade med sig sin råtta som jag tittade lite på. Det är det tidigaste faktiska minnet jag har av att träffa en råtta men jag är rätt säker på att jag var intresserad av dem redan innan dess…

Jag var tio eller elva år gammal när jag första gången bad mamma om att få ha råttor som husdjur. Har alltid vuxit upp med djur (katt, kanin, hund, eremitkräfta osv) och alltid varit extremt djurintresserad.
Modern sa ett blank nej dock. "Inga gnagare eller reptiler i mitt hus" sa hon och trots att jag tjatade en del så gav hon inte med sig, så till slut bestämde jag helt enkelt att jag skulle skaffa råttor när jag flyttade hemifrån.

På sätt och vis är jag glad att jag inte fick råttor när jag var så liten. Jag hade inte alls vetat hur man skulle ta hand om dem – internet hade jag inte direkt tillgång till förrän jag var mycket äldre och även om jag säkert hade läst någon bok från biblan om jag hade fått råttor så betvivlar jag att jag hade fått tillräckligt med information för att jag i vuxen ålder skulle ha varit nöjd med hur jag tog hand om sådana råttor.

Istället lade jag helt enkelt planerna på hyllan till senare. Jag glömde aldrig av det. Längtan fanns där. Men jag pratade inte om det heller, inte heller sökte jag direkt någon mer information om råttor.

Det var inte förrän flera år senare som längtan började växa sig så stor att det började bli svårare att hantera. Medan jag bodde hos min familj i London ett år så plockade jag vid ett tillfälle på mig en folder i en djuraffär om råttskötsel. Efter det så stod jag och tittade på råttorna i affären varje gång jag var där och handlade hundprylar. Längtade efter dagen då jag hade eget boende där jag äntligen kunde ha möjlighet att skaffa egna.

Jag fortsatte dock mer eller mindre att undvika ännu mer info och pratade fortfarande inte direkt om detta intresse. Jag ville inte öka på längtan ännu mer…

När jag flyttade ifrån London och bodde själv i en liten vindsvåning i Göteborg så började tankarna bli ännu mer allvarliga, men jag höll dem undan ännu ett bra tag – fokuserade på andra saker. Men till slut gick det inte längre. Jag plockade fram den där lilla foldern jag hade plockat på "Pets at Home" den där gången och kikade i den, sedan började jag för första gången på allvar söka information om råttor. Sökte på internet och köpte lite senare ett par små böcker.

Jag visste att jag inte kunde ha råttor i mitt dåvarande boende men jag visste ju att tiden närmade sig långsamt, så jag läste på om råttor på internet och i mina böcker och försökte lära mig så mycket som möjligt. Ville ju vara ute i god tid och veta så mycket jag kunde innan det var dags.

Min syster kom och bodde hos mig i Göteborg och eftersom det blev väldigt väldigt trångt så började nya boende-planer smidas på allvar. Därmed började ju även råttplanerna smidas på allvar.

Då jag aldrig haft kontakt med någon annan som var intresserad av råttor och jag ännu inte lyckats "korrupta" (XD) mig själv helt och hållet med konstigheter från internet ännu så hade jag ju ingen aning om hur folk brukade få tag i sina första råttor. Jag hade faktiskt ingen aning om att folk brukar köpa råttor på djuraffär (visst hade jag sett råttor säljas på djuraffär några gånger men på något sätt hade jag fått för mig att folk seriöst inte köpte djur från djuraffär (utom kanske fiskar XD eller extremt lata barnfamiljer utan något som helt egentligt djurintresse)). Jag kände heller inte över huvud taget alls till det här med "internet-köp" (du ser en söt råtta på bild och får den typ skickad till dig via någon människa… utan att ens ha träffat den först).

Så… eftersom jag inte visste "bättre" ( ;) ) så tänkte jag helt enkelt. "Men vaddå! Köpa råtta måste ju gå till exakt som när man köper hund! Eller hur?"

Och hur köper man hund? Jo, man kollar upp ett flertal uppfödare. När man hittat några man gillar så åker man runt bland dem och hälsar på. Den man tycker bäst om kollar man hur det ser ut med kullar. När det kommer en kull som man tycker verkar intressant så besöker man kullen och ser vilken valp som väljer dig som sin människa. Så!

Jag började alltså kolla upp uppfödare i Göteborgsområdet. Sedan släpade jag med mig syster för att hälsa på, först en, sedan en annan. Båda gångerna hade jag med mig en lång lista med frågor jag inte fått svar på genom att läsa på internet/i böcker. Först en lista som första uppfödaren fick svara på, sedan när jag skulle besöka nästa uppfödare så hade jag ju kommit på en hel hög med nya frågor. XD Och så frågade jag den uppfödaren de frågorna.

Sedan flyttade vi till Stockholm.

Ja precis så, hastigt och lustigt bara sådär. XD Ena stunden bor vi i Göteborg och letar lite efter nytt boende, två månader senare bor vi i Stockholm i en trevlig trea.

Innan vi ens flyttat in i nya lägenheten ordentligt så köper jag en stor voljär där mina framtida råttor ska bo.

Och så börjar jag prata med uppfödare i Stockholmstrakten. *ler lite* När jag började kolla om jag kunde få hälsa på så var det inte så värst många som nappade dock. Fick till slut en del kontakt med Ladugårdens. Hon verkade dock inte alls förstå det här med att jag skulle hälsa på XD Hon förklarade tålmodigt att hon inte hade några ungar till salu just då så att det skulle ju vara meningslöst för mig att komma och hälsa på eftersom det ändå var krångligt att ta sig ut till henne (tror inte att hon någonson hade haft en råttköpare tidigare som verkligen BARA ville komma och hälsa på HENNE innan eller något XD haha nu i efterhand har jag ju förstått att det inte är det "normala" sättet att köpa råttor). Hon hänvisade istället till Shannaras som hade ungar just då. Jag tog glatt kontakt med Shannaras och kollade om jag kunde få hälsa på där istället då, och jag var så välkommen så.

Så jag trotsade min sociala fobi och tog tåget för att hälsa på Shannaras. Även denna gång hade jag med mig en lista med frågor – tror den var ännu längre än mina tidigare listor. XD Mia svarade snällt på allt hon kunde, och lovade att ta reda på allt hon inte visste. Hon verkade lite förvånad över alla mina frågor och hur intresserad jag var av hon just hon höll sina råttor och så men vi hade väldigt trevligt och jag gillade verkligen henne. Hon hade ett par kullar just då, även om de inte var stora nog att flytta hemifrån ännu. Jag fick ändå möjlighet att gosa lite med dem och föll pladask för särskilt en liten black husky roan-pojke. Det sa verkligen bara "klick" mellan oss. Två andra pojkar ur samma kull var det också en massa kärlek med.

De tre pojkarna var från början grossist-råttor. När det blivit något fel med en av Mias honor och hon inte kunde mata sina bebisar så hade en råtthona från grossist med egna ungar fått rycka in och mata överlevarna från Mias kull ihop med sina egna små. De tre som jag blivit utvald av kom alltså från kullen som blivit avlad av grossist – men de hade ju vuxit upp hos Mia med god kost och massor av kärlek.

Då jag förstått att det även kan vara nyttigt med en äldre när man ska starta en flock med små bebisar så skulle jag även få adoptera en omplaceringshane från Shannaras. Han och min hund Sirius verkade gilla varandra (de hälsade jättefint genom burgallret redan innan vi hann prata om omplacering) och han kändes jättemysig.

Kort sagt så åkte jag hem med underbara fjärilar i magen då jag snart äntligen (ÄNTLIGEN!) skulle få hem mina första egna råttor (efter ca 12-13 år av väntan haha). Samt så kändes det som att jag skulle kunna få en ny vän i Mia – vilket ju alltid känns kul, särskilt när du precis flyttat till ny stad där du inte har några vänner och inte känner så mycket folk.

Inte så långt innan det var dags att hämta de små liven så kom det dock dåliga nyheter… Den äldre hanen jag skulle ha fått ta över hade fått en stroke, och några av bebisarna i kullen jag hade tingat ifrån hade börjat rossla allvarligt. Ett par stycken hade tlll och med fått avlivas för det var så illa. Mia tvekade nu att sälja men jag tjatade till mig att jag väl i alla fall kunde få komma och hälsa på. Alla i kullen var ju inte sjuka, och Mia hade ju en till kull där jag förhoppningsvis kunde utse en kamrat eller två beroende på situationen. Det var ju min "klick"-pojke som jag mest var ute efter så klart. Han rosslade tydligen inte, men han verkade nysa en hel del. Jag sa att jag ville ha honom ändå och Mia gick med på det mot att jag inte betalade för honom tll en början. Senare, när vi visste om han skulle vara okej i slutändan eller inte så kunde jag betala för honom då istället.

Sagt och gjort så åkte jag åter till Shannaras och hade syster med mig (den här gången hade jag lånat bil haha). Jag och min "klickis" möttes glatt igen. Den här gången fick jag även känna på hans fosterbror (en av de ungar som räddats av att de fick en fostermamma från grossist) samt ett par pojkar ur en annan kull.

I slutändan fick jag med mig fyra småpojkar och en herre på nästan två år hem (inte den hanen jag först skulle ha fått adoptera utan en annan). Bara den där black husky roan-pojken jag klickat så vansinnigt med var alltså med från original-gänget. Den äldre herren hette Helden (och fick så klart även fortsätta heta det, kändes liksom taskigt att byta nman på honom när han hetat det i hela sitt liv haha). De fyra små döptes prompt efter de fyra äventyrliga hobbitarna i Sagan om Ringen. Pojken som var med från första omgången fick heta Merry, hans fosterbror blev Pippin, och de två bröderna från den andra kullen blev Frodo och Sam.

Åh vad underbart det var att få hem dessa efterlängtade små varelser. Helden var inte så mycket för att gosa med oss men de fyra andra små rackarna fick vara med massor. De älskade gos och äventyr! Och vi hade svårt att låta bli dem, vi ville ha de med hela tiden.

Vi byggde "lekplats" på soffbordet där vi ställde upp en massa spännande saker att leka med och krypa in i där vi brukade släppa det lilla gänget. Så hade vi fötterna på soffbordet medan vi satt där och kollade på film eller något så att råttorna kunde springa längs med våra ben om de ville komma över till soffan och gosa.

Åkte bort i ett par dagar väldigt snart efter att jag skaffat dessa första små. Min ingifta morbror med kusiner matade och klappade lite på dem medan vi var borta. Längtade verkligen hem till dem då…

Vi hade inte haft dem så länge heller när Helden började visa tydliga stressymptom. Till slut bet han min stackars hund Sirius i nosen helt oprovocerat och efter en överläggning med Shannaras (som jag pratade med ofta med ännnu fler frågor och uppdateringar nästan varje dag) så kom vi fram till att en flytt så sent i livet nog blivit lite väl stressfyllt för honom. Vi bestämde att han skulle få flytta tillbaka till Shannaras. Då jag och syster redan tänkt besöka vår första utställning strax därpå (våra egna var för små för att ställas men vi tänkte att bara besöka kunde man nog lära sig massor på) så beslutade vi att Helden skulle överlämnas till Mia där, då hon också skulle dit.

Så for vi på Stora Pet, vår första råttutställning. Helden lämnades över och vi kunde glatt berätta allt om våra älsklingar för Mia igen (face to face den här gången). Vi fick chansen att prata med en hel del annat råttfolk också vilket var kul – och se en massa råttor så klart!

Och vi träffade Ladugårdens uppfödare för första gången också. Mia skickade över mig att fråga henne något (jag kommer inte ihåg vad, jag hade ju tusen frågor om allt hela tiden XD) och jag presenterade mig givetvis först och sa vem jag var osv. Hon svarade med "Jaha det är du som är Jamie! Världens bästa råttköpare!".
Den komplimangen är jag grymt stolt över haha.
Tydligen hade Mia hållt på och skryta om mig och hur bra jag var och att Johanna verkligen hade gått miste om något när hon skickade vidare mig till Mia osv.

Nå jag erkände ju att det verkligen inte var slut med råttor för min del och att det var mycket möjligt att jag köpte från Johanna med någon gång. (: (jag köpte för övrigt från henne bara lite senare, tidigare än vad jag först trott att jag skulle XD)

Nu får jag nog pausa i skrivandet. XDXD Får återkomma med mer av min råtthistorik senare… ;D

Skapade en egen tråd då det blev/blir så mycket :)

#13. Haha förstår känslan. XD Känner att jag ju bara börjat men det blev ändå jättelångt hahaha.