Hmm… Exempel 1 skulle jag inte kalla för oseriös uppfödare, då den ju verkar sköta den delen exemplariskt. Men som råttägare lämnar den en hel del i övrigt att önska. Sen kan jag ju inte låta bli att ställa mig lite undrande till hur man kan ha stora burar som ändå är för små till 20 råttor. Och hur man kan ha stenkoll på sina linjer om man inte pysslar med råttorna i sagda linjer ofta, ofta.

Exempel 2 är ett exempel på någon som tycks vara en fruktansvärt bra råttägare, men nog inte borde föda upp fören den kan lite mer. Men här kan jag inte också hjälpa att undra lite: 3 råttor? Har personen 1 hane och 2 honor då, eller 2 hanar och 1 hona? Någon av dom måste ju sitta ensam?

Jag råkar vara av den åsikten att hur man är som råttägare och oavsett hur bra man tar hand om sina råttor och älskar dom osv osv osv så betyder inte det att man är det minsta seriös som uppfödare. Och jag kan låta lite hård här, men bara för att man själv och kanske även andra tycker man är seriös betyder det inte att man är det heller.

Att föda upp är ett enormt jobb och det är djurens väl och ve vi pratar om. Det räcker inte att man själv tycker att föräldrarna är super, ger ungarna en bra start i livet och väljer köpare med stor omsorg. Det är inte det avel handlar om. Avel handlar om att man för vidare gener från föräldradjuren till avkomman. För avkommans väl och ve är det alltså viktigt att man vet vilka gener det är man ger dom, så att det inte bara blir pannkaka av alltihop. Alltså är det superviktigt att man faktiskt tänker sig för innan man avlar, så att man faktiskt inte råkar göra det misstaget.

Att man ska vänta tills hanen är minst 1 år t.ex. är för att man ska vara säker på att han inte visar sig vara något hormonmonster när han kommer upp i puberteten. Eller att han blir sjuk senare. Man har ju faktiskt den fördelen att man kan vänta ut sånna eventuella fel hos hanar, så det bör man inte tumma på. Att man bör veta bakgrunden på föräldrarna är också viktigt. För även om föräldrarna själva är super och har varit friska hela livet betyder det inte att det är fullt med sånt skit i generna. Kanske hälften av mammans syskon har gått bort i tumörer för ett års ålder? Eller pappans föräldrar dog på tok för tidigt av rossel. Och även om man har koll på dom närmaste släktingarna, hur vet man att det inte finns problem längre bak i släkten? Kanske råkar det finnas agressivitetsproblem bakom båda föräldrarna? Hur tror du den kombinationen kommer bli?

Kort och gott, att vara seriös handlar inte om vad någon tycker, utan om råttornas väl och ve. Alla dom riktlinjer och rekommendationer osv osv som folk ger och som seriösa uppfödare följer är alltså inte bara för syns skull. För all välvilja i världen kan inte avhjälpa att oseriösa parningar kan gå rent åt hellskotta. Och en orseriös parning är alla parningar där man inte har stenkoll på vad man gör.

# Och en orseriös parning är alla parningar där man inte har stenkoll på vad man gör.

Ja, det är din åsikt.

Visst håller jag med dej om en hel del av det du skriver, jag har bara lite svårt för att man kallar alla nybörjare som inte är tillräkligt kunniga enligt en viss nivå för oseriösa.

Med risk för att få hela RiF efter mig; varför skall alla dessa pekpinnar ältas om och om igen? (I mitt stilla sinne kan jag ibland tänka; vem bryr sig?!)
Ibland gränsar det till ren och skär fanatism kan jag tycka. Sågspån, någon? Det är väl bra att man diskuterar och utbildar, men helt ärligt.. Ibland kan man väl för guds skull också "live and let live".

… Inte nödvändigtvis riktat till TS eller denna tråden, nu råkade det bara bli här jag formulerade en tanke som legat och grott i bakhuvudet ett tag :P

#3 Härlig inställning, håller med till fullo. Jag tror inte du får hela rif efter dej. "live and let live"  - ja men precis!!

Därför att det är liv vi pratar om. Man leker inte med liv. 

Det är nog inte många härinne som tar lätt på djurens välmående överlag, och för sakens skull får jag väl tillägga att jag hoppas det är uppenbart (?) att jag inte förespråkar vare sig djurmisshandel, hejdlös oöverlagd avel eller vanvård, men ibland tror jag det vore nyttigt med lite mer utrymme för det informerade, fria valet och respekt för samma.

Ärligt talat (jag kanske är lite korkad bara..? *fåraktigt leende*) så är jag inte säker på vad du vill säga med denna tråd? Vad är frågan? Eller finns det ens en fråga? (ledsen att jag är lite dum…)

Är det en undran om vad jag ser som en seriös uppfödare? Och i så fall är det bara dessa två exempel jag har att utgå ifrån?

Med risk att jag har missförstått alltihop så svarar jag så gott jag kan om hur jag ser en seriös uppfödare ändå *ler lite* För vad jag ser som en oseriös uppfödare känns lite luddigt om jag ska vara ärlig – kanske någon som var och köpte sina två första råttor för en vecka sedan och sedan tar en kull bara för att "ungar är söta"? Det skulle jag nog se som rätt oseriöst *rycker lite på axlarna*

Men när jag själv söker efter en uppfödare som JAG vill köpa råttor ifrån (observera att detta är mina personliga åsikter och jag försöker inte klanka ner på någon annan, jag uttrycker helt enkelt vad jag söker i en uppfödare själv – eftersom jag uppenbart ser det som seriöst *ler*).

När jag köper från uppfödare så vill jag se att uppfödarens råttor är välmående och sociala. Jag vill se uppfödaren agera med sina råttor och se en genuin kärlek till sina famljemedlemmar. Jag vill kunna hälsa på uppfödarens djur själv för att själv känna efter hur de mår och hur de är.

Uppfödaren ska vara kunnig om vad den håller på med men även vara ödmjuk nog att be om hjälp om det behövs. Det här är en person som jag ska kunna höra av mig till under hela råttans liv med de mest märkliga frågor – och om uppfödaren inte kan svaret rakt av så ska den försöka ta reda på det i alla fall. Basic råttkunskap är i alla fall ett krav (basic är dock ganska basic XD) och jag vill att den ska veta i alla fall en del om avel så att jag känner att mamma och ungar får det så bra som möjligt.

Vad gäller ungarna jag ska köpa så vill jag att uppfödaren ska kunna motivera varför kullen togs. Varför para just de föräldrarna? Det ska finnas ett syfte. Jag vill kunna känna att det är en parning jag hade kunnat göra själv. När jag parar så vill jag att föräldrarna ska matcha varandra i tre kategorier – temperament, hälsa och färg/teckning (personligen känner jag inte att jag måste ta en kull om jag inte kan få föräldrar som matchar på alla tre, då kan jag lika gärna strunta i det för jag är grymt kräsen i min avel haha).
Jag vill helt enkelt att kullen jag köper ifrån ska vara ordentligt genomtänkt så att jag vet att uppfödaren hade ett mål med parningen. (med svängrum givetvis! Jag förstår ju själv att en tjuvparning till exempel aldrig är genomtänkt men det kan bli sjukt bra råttor ändå *ler lite* och jag kan definitivt lämna svängrum runt färg/teckning-kategorin så länge det inte är en helt vansinnig match (som till exempel drar fram "lethal genes" eller så)).

Säkert massa saker som jag glömt men det är väl ungefär vad jag letar efter i en uppfödare.

#5 Följande kommentar är att ställa allting lite på sin spets, men jag kan inte låta bli - vad är djurhållning, och i synnerhet avel med avsikt att styra och förändra fysiska och psykiska attribut, om inte en "lek med liv"? Vart drar man gränsen och vem dikterar vad som är rätt och fel?

#7 Nej, jag undrar inte vad du tycker är seriös avel , jag tycker bara att det är synd att man kallar alla nybörjare som inte är tillräkligt kunniga enligt en viss nivå för oseriösa.

#8 Vad skönt med en själsfrände

#9 Aha, då får jag ursäkta mig. Jag borde kanske inte svara på inlägg som inte är så tydliga att jag förstår dem *fåraktigt leende*

#10 Nej ingen fara alls hehe

Tycker inte man kan säga att någon av dom är mer seriös än den andra, skulle mer vilja säga att den 2a är mer "seriös" i min mening, som tar hand om djuren bättre… Man måste inte veta allt för att kunna få fram bra djur, visst är det en fördel att veta varifrån dom kommer och veta om ev. sjukdomar i släkten och så, men jag tycker man ser ner för mycket på "oseriösa" personer på såna här siter som bara är ute efter att lära, rätta mig om jag har fel.