Den sista uppfödaren. Råttor är väldigt inavelståliga (med det sagt så uppmuntrar jag inte till massor av inavlingar bara för att det går) och man kan inavla dem i 100 led utan skador och missbildningar.

Det man får tänka på är att man har bara vad råttorna bär på på gott och ont. Du tillför inget nytt när du inavlar och kan på det viset få fram färger, teckningar, temperament osv som är bra men även dåliga saker om råttan skulle visa sig bära på en dålig gen. Som tex dominans, aggresivitet, barbering, kort livslängd, dåligt immunförsvar osv.

Mer eller mindre alla råttor i sverige är inavlade och släkt med varandra på något vis, och alla färger är framtagna genom just inavel.

Andra djur är inte alls lika tåliga för inavel, kanske var det din uppfödare jämförde med?

#1 Uppfödaren visste inte att Tinny var dräktig förens jag smsade henne och sa de, hon blev chockad :S

Små ungar är snabba, det är lätt att missa en unge och sen är det inte säkert att en 6 veckors hane vet vad han ska göra för att det ska bli ungar heller.. Men olyckor händer, huvudsaken är att hon har det bra nu.

#3 Först frågade jag henne om någon av dom andra hanarna är rexade eftersom tinny fick en del rexade ungar, då trodde hon att jag hara syftade på han ungarna, så svaret var Nej. När jag väl skrev att jag fick en del rexade då sa hon att hon hade en rexad kille, då tror jag att han är äldre.. Å om det var en som inte var ifrån den kullen så var det ju inte inavel som hon nu tyckte var så fel :)

Det finns en linje med labbråttor som är så inavlad att alla råttor är genetiskt identiska (förutom att några är XY och anda XX då )

Men jag kan egentligen inte förstå hur det kan komma sig att man säger att råttor tål inavel bra. Inavel som sådan är ju skadligt p.g.a. risken för att något dåligt anlag fördubblas och man får en genetisk deffekt. Det kan ju vara allt från missbildningar till sämre immunförsvar. Och med tanke på att man också säger att råttan är ett sjukt djur som dram med mycket skit som tumörer, dåligt immunförsvar, rossel osv… Jag får det inte att gå ihop?

Men ja, inavel som sådant ser folk ofta ner på i onödan. För det är nästan omöjligt att föda upp om man inte pysslar med inavel i någon grad. Men det är sällan, väldigt sällan, man har en så hög inavelsgrad som syskonparningar eller avkomma parad med förälder. Det närmaste kan väl vara att man parar sin hona med hennes farbror eller liknande, men även det är rätt så ovanligt.

#5 Fast det är ju inte hela sanningen, du dubblerar bara anlagen råttan redan har.

Så du kan lika gärna dubblera bra anlag som dåliga. Har råttorna övervägande goda anlag kan du få fram många bra ungar. Har råttorna övervägande dåliga anlag får du fram skit. Och råttor är inavelståliga, just därför är de populära på labb bland annat. Fiskar tål oxå grov inavel utan skador.
En människa klarar inte många led inavel innan det blir knas, samma med katter och hundar. Kan ju diskutera den genetiska poolen där bakom..

hittade en hemsida där de beskrivit rätt bra, ingen aning om vem det är http://medlem.spray.se/exclusiveaim/inavel.htm

#6 Ja, det är ju just det. Och alla säger ju att ingen linje är ren från skit. Alltså är ju risken större att skiten dyker upp om man inavlar.

Men ja, kan ju vara så att andra arter bär på ännu mer skit, av grövre sort.

Ska man inavla är kusinparningar den högsta inavelsgraden som är lämplig. Det bör vara så låg inavelsprocent som möjligt.

Man bör undvika syskonparningar och förälder/barn parningar helt. Dessa parningar görs endast för att få fram nya färger och/eller för att ta reda på om en sjukdom är direkt ärftlig.