Saknaden är så stor.. kan inte beskriva

det har bara gått en vecka sen du somna in i min famn mitt hjärta <3

Men det var bäst för dig <3

Nu slipper du ha ont, hade jag väntat längre så hade du bara blivit sämre och sämre och fått plågats. Det vill jag inte gå igenom. Du var värd något bättre, få somna in innan det gick förlångt..

Flisan fick somna in pga en knöl i magen som gjorde henne mager och fick andnings svårigheter. Hon kunde springa i panik och andas med öppen mun. Då sprang hon antingen till mig (som hon aldrig gjorde) eller så fick jag plocka upp henne i min famn. Då klappade jag henne på huvudet tills hon började andas "normalt" och knastrade tänder o ploppa med ögonen.

Det gjorde hon även hos veterinären. När han sa att det var bäst att låta henne gå.. jag satte mig ner med henne i famnen, då sprattla hon och ville inte vara i min famn fast ändå ville hon det. så börja jag gråta, och då,då la hon sig ner och börja knastra tänder o ploppa med ögon, sen blunda hon. Som om hon visste att jag var ledsen. Sen gick veterinären ut med henne för att ge henne sprutan. Jag klara inte av att eventuellt höra henne pipa. Jag hade frågat om man inte kunde söva henne med narkos först, men det gick inte. Sen kom han tillbaka med henne, då hade hon redan börjat bli slapp i kroppen.

Jag plocka upp henne o satte mig på en stol,klappa henne,grät  tills hon sluta andas. Då lyssna vetten efter livstecken. Det fanns inga.

Jag böjde mitt huvud över henne och grät, pussa henne, drog in hennes doft, sen la jag ner henne i en kartong som de lagt bomull i.

Jag tog hem henne, klappa henne en sista gång, sen begravde jag henne under ett träd i trädgården där några av de andra ligger.

Flisan nu är allt bra <3

Älskar dig <3