Smärtsamt och dåligt samvete
Hej på er alla!
Igår var jag tvungen att avliva min lilla råttis (hade bara en för jag visste inte då att man är tvungen att ha minst två. De sa inget på djuraffären om det heller..). Hon hade fått en stor tumör som bara växte o växte så tillslut blev det väldigt obekvämt för henne och svårt för henne att gå. I helgen beslöt jag mig för att åka till vet. och ta bort henne då hon skrek när jag tog upp henne pga smärta som uppstod på bara ett par dagar.
Saken jag vill komma till är att jag har så himla dåligt samvete.
Först gav han henne en spruta med lugnande så hon skulle bli trött. Jag trodde att hon skulle bli dåsig bara men nej, hon skulle tydligen bli så trött att hon bara låg i mitt knä helt paralyserad så hon kissade ner sig o kunde knappt blinka. Veterinären som gav henne sprutan sa inte detta utan det fick jag "se" själv, där hon låg i mitt knä helt vaken, fången i sin egen kropp och skrek för full panik utan att ens kunna röra ett endaste litet finger.
Efter 15-20 min kom veterinären tillbaka som nu skulle ge henne avlivningssprutan. Jag la henne på bordet och jag såg på henne i panik, som att hon visste vad som skulle hända. Jag som alltid var hennes trygghet, som alltid hade skyddat henne och gosat med henne, jag bara förrådde henne. Hon var så rädd utan att göra ett enda litet ryckande. Jag försökte lugna mig själv genom att tänka att "snart är det över gumman, det går så fort nu.."
Då ser jag sprutan: En spruta med en liten "spatel" längst fram i änden på nålen som han tryckte in i genom hennes lilla ryggen och ner i magsäcken för att sedan spruta in narkos-överdosen med sprit i. En spruta som för ett sånt litet djur motsvarar en tummes storlek bred nål för en människa.
Det gjorde så fruktansvärt ont i mig att jag fick hjärtat upp i halsen. Kunde se på henne hur hon skrek i full panik inombords utav smärta, och sen var det över..
Jag gick till veterinären pga att jag trodde det skulle vara det snällaste och minst smärtsamma för henne..
Men nu sitter jag här med dåligt samvete och bara ångrar mig att jag tog till den vägen. Att se hennes sista sekunder i livet få så ont känns fruktansvärt smärtsamt.
Texten var lång men är det någon som orkat läsa så är ni riktigt underbara människor som orkar ta er tid <3
Anledningen till att jag inte avlivar hos veterinär…

Mvh Stephanie 

Usch vad ledsen man blir -.- Hoppas verkligen mina får somna av hög ålder.. Dom har som tur är inga tumörer någon av dom och enda hälso problemet är att en är blind på ena ögat.. Lider med dig verkligen. Vi vill alla att våra pälsklingar ska ha det bra in i det sista..
#2 Det är bra, jag hoppas att dem får det så gott dom kan! Tack
Låter inte som att det gick helt rätt till :/ När jag varit till veterinär har hon lugnt berättat hur allt ska gå till, även nämnt att vissa råttor reagerar olika. Att det tar olika lång tid för dom att somna in. Dom flesta av mina har försvunnit fort, men en som verkligen inte ville vara still fick i sig mindre vätska än dom andra så det tog lite längre tid. Däremot om dom får lugnande innan ska det väl inte ta så lång tid till nästa spruta? Mina har alltid bara fått en spruta. En spruta och sen somnade dom in fort. Eller är det sådär det brukar gå till? Ha inte dåligt samvete, du tog beslutet när du tänkte på råttans bästa. Beklagar sorgen :(

Undrar vem som hade mest panik, du eller råttan?
Om det är som jag tror, så gav veterinären en stark överdosering av sömnmedel som gör att råttan är helt borta och känner inget alls.
Sprutan ges helst i hjärtat och döden inträffar omedelbart. I större organ tar det lite längre tid, upp till 2 minuter om veterinären missar.
På rätt sätt går det går fort och är smärtfritt och jag skulle utan problem vilja somna in så oxå när det är dags för mig.
Men hade du en dålig vett så kanske det var värre, hör ju ofta om dåliga vettar tyvärr..
Qui dormit, non peccat
Beklagar verkligen att det gick så fel hos veterinären.
Du ska verkligen inte ha dåligt samvete. du gjorde det som var bäst för henne så att hon inte skulle behöva lida sen att det var en dålig vet kan ju inte du göra något åt.
styrkekramar
Usch, aldrig kul att behöva ta beslutet att låta sina älsklingar gå vidare. Men du gjorde säkert rätt beslut och nu har hon det bra där uppe med alla andra råttor!! När jag har vart hos veterinären så har det bara vart en spruta innehållande något blått. Dock har jag bara vart med en av gångerna sedan kunde jag inte se mer, mår bara dåligt av att se det. Jag tänker istället att råttan har haft ett bra liv tillsammans med mig och sina burkompisar och är tacksam för den tiden jag fått med råttan. Men på din beskrivning lät det lite konsitgt sätt att avliva på men huvudsaken är iallfall att hon har det bra nu och hade ett bra liv innan! :) Vila i frid!!
Du ska inte känna dåligt samvete det var ett bra beslut tyvärr verkar det vara en dålig veterinär för det låter inte helt rätt. Har avlivat råttor och dom har fått en spruta som de somnar in på en gång. Det kan vara olika från djur till djur hur lång tid tar innan de somnar in. Tråkigt att du fick denna erfarenhet men hoppas du inte ger upp med råttor.
Usch vilken jobbig upplevelse :( *styrkekram*
usch beklagar :(<3
You know you're not the way you seem
You're not a puppet on a string
Maybe it's not too late
You could still feel the hand of fate
Just close your eyes and play the game <3

Usch…… har varit med om detta en gång. Skulle ta bort min lilla Noja och vetten (en stand-in) tryckte in sprutan från sida på något sätt. Hon skrek och skrek och skrek. Inte som de kan göra när de är rädda (bad, t.ex.) utan det gjorde helt SJUKT ont för henne. Hon började bita ifrån sig (hon som aldrig bitit mig i hela sitt liv)…. Jag hade sådan ångest efteråt…. Däremot gick det supersnabbt när sticket redan var gjort. Några få minuter bara. De andra gångerna jag varit till veterinären har det gått så lugnt och stilla så. En spruta i magen (rakt underifrån) bara. Coco, som jag avlivade sist, tyckte att det var otäckt men det gjorde inte ont för hon skrek inte. Däremot tyckte hon det var läskigt och klamrade sig fast vid mina händer. Veterinären var väldigt väldigt bra dock så jag fick sitta med henne i famnen medan hon somnade in, alldeles i lugn och ro.
Det är alltid hemskt att vara med vid en avlivning, även när det går som det ska. Men det betyder inte att det inte kan göras BRA, för det kan det. Att de blir rädda och skriker till lite smått kan väl vara helt ok i och med att de göra det lite annars också (när matte försöker dra ut dem ur ett hål i soffan där de gnagt in sig t.ex. ;)). Men man märker ändå när det blir FÖR mycket…… Och då är det inte kul. Men då är det ju för sent att säga till något också. Då är det ju bättre att bara få slut på eländet så snabbt som möjligt. Men jag förstår precis hur du känner när du beskriver ångesten och skuldkänslorna efteråt……. :(:(
Har också varit med om liknande, en veterinär som avlivade med för stor nål, hade alkohol som lugnande, och något annat konstigt som avlivningsmedel. tog fel dos flera gånger, sa att nu känner hon inget, men så ryckte hon till när han stack henne. och det tog lång tid innan hon faktist avled. jag grät och grät och grät, var så arg på veterinären, så förbannad att jag ville ge honom den jävla sprutan, men när han redan börjat kunde jag inte åka därifrån. och han var den enda vetten vi fått tag i då vi ringde akut med en hona med livmodersframfall. Usch, hemska minne. 
jag tröstar mig med att det är över nu, och att jag gjorde vad jag kunde, ville ju bara hennes bästa.
Nu går jag som tur är bara till en veterinär, som är jätteduktig, lugn och respektfull. och som dessutom använder rätt grejer och utrustning!

Ursh, vad jobbigt!
Men kan säga att du är inte ensam. Jag har varit med om många hemska avlivningar och man blir lika paff varje gång och mår dålit och känner sig ansvarig.
Jag är osäker på om de bara blir paralyserade och ändå känner eller om de faktiskt blir känslolösa när de ger den lugnande. I ärlighetens namn har jag läst lite olika fakta, skrivet av veterinärer. Vissa säger att de kan reagera aggressivt för att de helt enkelt blir lite knasiga i huvudet av den lugnande. Andra säger att de helt enkelt bara blir omtöcknade, men känner sprutan. Jag är inte veterinär själv så jag vet inte. Men likt förbannat är jag ju tvungen att ta mig till vetten varje gång jag måste avliva en råtta. Det leder till att man ofta drar ut på det alldeles för länge och hoppas att de ska dö hemma. Men det kan ju vara en ännu värre plåga.
Men det jag gör nu är att ändå be om den lugnande sprutan, tänker att det kan ju knappast bli bättre av att de sprattlar under sticket. Och sen ber jag om minsta sprutan. Och att de bara ger 1ml av avlivningsvätskan. Pratade med en veterinär som själv har råttor och hon säger att man absolut inte behöver mer för en råtta. Men de flesta tjoffar i 10ml. Onödigt och smärtsamt.
Det är också bättre om de kan sticka i något organ istället för att spruta in i magsäcken, går snabbare då. Men då ska de så klart veta vad de gör.
Älskar mina stora små vänner..
Tack allihop för ert stöd, betyder mycket! Underbara djurvänner <3

Jag har för inte så länge sedan fått ta bort en gammal råtta och en yngre som fick svårt bettfel. Men jag måste berätta att min erfarenhet hos min veterinär var helt annan.Först fick råttorna en lugnande spruta i nacken.Sedan fick vi sitta 20 minuter så att det skulle hinna verka ordentligt.Jag uppfattade då båda gångerna att mina råttor sov djupt när vetrinären kom tillbaka och stack sprutan (Med en vanlig nål) rakt in i hjärtat genom bröstväggen.(Inte från ryggen) Jag såg ingen reaktion hos mina råttor när de fick sprutan in i hjärtat.Det gick lungt och värdigt till och veterinären kom in och klappade på både råttan och mig i omgångar under tiden vi var där.Och när råttorna fått sina första sprutor så bad jag att han skulle visa mig att de var riktigt medvetslösa innan han stack dem i hjärtat.Han tog då upp råttan och lyssnade på den samt att han nöp lite försiktigt i råttan och kollade efter reaktioner.Men de kändes som båda mina råttor redan var borta efter den första lugnande sprutan.
Jag är verkligen ledsen att detta blev gjort så fel för din råtta.För jag tycker inte att det låter som din veterinär gjort rätt.Om det händer igen att du behöver ta bort en liten råttkompis, så ring då till en annan veterinär och berätta då om denna skräckupplevelse för honom/henne och be dem göra det som jag beskrev här.Kram till dig BellaDonna, och jag är verkligen ledsen att du råkat ut för en sådan klåpare som tog bort ditt djur på det viset.
Jag är glad att mina hitills har somnat in lugnt i sömnen. Men jag har vart med om skräck scenario när det gäller hund
Jag har varit med om liknande. När jag ringde veterinären för ett par dagar sedan angående min katt frågade jag dem om det var möjligt att få lugnande innan (stackars Tesla fick inte det), men sjuksköterskan kunde inte svara på det utan hänvisade till veterinärens telefontid. Självklart glömde jag att ringa -_-
#17 har katten avlivats?
#18 Så fel det kan bli, haha! Nej, jag ska sterilisera henne imorgon och passade på att ringa om gammeltanten Seska, om dagen kommer då det är dags :P
Och jag glömde, till TS: Jag beklagar verkligen!
#19 haha tack och lov att det bara lät så fel! :P
Det är absolut inte ditt fel! Du handlade av kärlek och när man inte riktigt vet hur en avlivning bör gå till är det lätt att man litar på veterinären även om man får en dålig magkänsla. :/
Lägg inte skulden på dig själv! Det som har hänt är hänt, och huvudsaken är att hon inte lever med en smärtsam tumör längre. Du gjorde det rätta valet, det gick tokigt, men hon lider inte längre.
Sov gott lilla råttisen! <3
# 21 Tack, underbara människa 
Gråter när jag läser detta! Beklagar verkligen att det blev så fel! Du ville ju bara det bästa för din råtta. Vila i frid Råttan <3 <3
// Nadja