Ångest... Tjuvparning...
Jag lägger det här under OT just för att jag inte ber om något specifikt råd eller så, utan vill mest bara dela med mig…
För ungefär två veckor sedan när jag precis städat färdigt buren, så hade två av mina honor dragit ut på äventyr, utan att jag märkt det. De brukar få springa lösa medan jag städar hos dem, så det var inget konstigt med det. Men av någon anledning så kontrollerade jag inte ordentligt eller något när jag stängde buren. Jag vet faktiskt inte hur jag kan ha missat att två tjejer saknades, för jag kontrollräknar alltid!
Hur som helst, i vanlig ordning så började jag städa hanarnas bur precis när jag avslutat städningen hos honorna. De fick, precis som honorna, ha öppen bur medan jag städade och sprang fram och tillbaka. Jag såg att mina två killar sprang ut några svängar, sedan tillbaka in igen. Inget konstigt med det. Sedan när jag sträcker hela min överkropp in i buren så upptäcker jag Odd (en av mina honor) inne hos hanarna! I den paniken jag kände just då så bara tog jag tag i henne så fort jag kunde och släppte in henne hos tjejerna igen. Sedan upptäckte jag också att en till av mina honor, Aili, var därinne. Jag la även tillbaka henne i sin egen bur. Jag bara stod där och intalade mig själv att de inte skulle ha hunnit göra något fuffens under den korta stunden. Jag intalade mig själv att mina hanar är för unga för att ens känna några såna drifter, att de bara ville busa. Men jag vet ju, jag vet ju att de blir könsmogna väldigt tidigt… Men jag intalade mig själv det, och hoppades.
Jag har haft koll på båda tjejerna under de här två veckorna, bevakat deras vikt och beteende, tills för några dagar sedan var jag rätt lugn. Men jag upptäckte faktiskt att Aili ökade litegrann i vikt, sedan gick hon ner något gram igen. Dagen därpå så hade hon gått upp igen. Jag tänkte att det är ju faktiskt normalt, det är nog ingen fara.
I förrgår såg jag det jag inte ville se. Aili har börjat få en mage. Och det är inte likt henne, hon är vanligtvis väldigt slank och fin i kroppen. Jag jämförde henne och hennes syster Doris, och det var redan stor skillnad på dem, även om Doris alltid varit aaaaningen större än Aili.
Idag vet jag… Idag vet jag att Aili är dräktig. Och hon har inte många dagar kvar innan det är dags. Jag beräknar att hon är på ~15e dagen.
Jag vet inte hur jag ska ta det här. Jag har världens ångest över det här, men samtidigt känner jag en gnutta glädje. Aili är trots allt en mycket lovande hona, som vi faktiskt hade en del planer för lite längre fram. Och grabbarna är två jättefina rexade dumbos, som vi också känner hopp för längre fram, men de är på tok för unga att användas inom aveln ännu… Jag väldigt ledsen över att det blev på det här sättet, jag är inte alls redo för detta, inte heller de blivande föräldrarna. Men samtidigt är jag oerhört glad för att det hände just Aili, för hon är verkligen den mest lämpliga honan jag har.
Nåväl, det finns inget att göra åt saken. Jag får helt enkelt göra det bästa av situationen! Jag ska ta fram en av extraburarna senare idag (måndag), för att göra i ordning den för den blivande mamman.
Jag säger samma som folk har sagt till mig dom senaste veckorna: Sånt händer, man är inte sämre djurägare för det. Man kan inte alltid ha hjärnan och sinnena på helspänn, och misstag görs. Och dom jäkla små monstrerna tar ju sälvklart varenda chans dom får! 
Men man lär sig av det.
Och när misstaget väl är gjort ska man inte ha ångest av det, det gör ingenting bättre. Nä, gör det bästa av situationen och tänk på att det ändå är rätt trevligt att ha små råttbebisar, även om dom inte direkt är önskade. Är föräldrarna såpass bra att dom ändå är tänkta till avel så lär det inte vara så svårt att få ungarna sålda heller. 
//Lamina
Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?
Du har rätt. Man är ju bara mänsklig. Och mänskligare blir man när man har ungefär tusen problem att tänka på hela dagarna 
Så jag ska försöka att inte klanka ner på mig själv. Man kan inte alltid få allting precis som man vill.
Ja men precis! Jag är gaaalet tacksam över att det blev just Aili. Sen visar det väl sig tids nog vem som blivit pappa, men hur det än visar sig vara, så är jag övertygad om att det blir alldeles underbara små krabater!
Misstag händer lätt, även den bästa gör misstag Fjordell! Så var inte arg på dig själv. Det som har hänt, har hänt. Nu kan du bara vara glad över dom små pälsbollarna som snart kommer :)
Små stjärnor lyser också i mörkret.
Att fela är mänskligt - det händer oss alla. Passa på att njuta av att det kommer små grynkorvar snart!
Lycka till med kullen!
Tusen tack ska ni ha! Känns mycket bättre redan nu. Få ord kan göra stor skillnad! 
Ja, vad ska man säga, sånt händer. Är råttorna friska och honan i bra ålder är det ju ingen katastrof! Är det även bra djur så är det ju också ett plus, även om hanarna var unga.
Men förstår att det kan ge lite ångest eftersom du inte var förberedd på detta!
Kan för övrigt tala om att jag alltid känner ångest när jag parat en hona. Även fast det var planerat lääänge och föräldrarna är toppen! Det är oro över att man aldrig vet hur det blir, hur det går, vilka köpare man kommer ha kontakt med eller hur ungarna kommer att utvecklas som skapar den. Just det här att inte veta innebär ju en brist på kontroll! Och ännu värre är det när man misstänker tjuvparningar! Det är okej att känna oro.
Men jag tror man ska försöka ta en sak i taget och bara göra det bästa man kan i stunden. Och veta med sig det.
Älskar mina stora små vänner..
Starta ny diskussion