Fast varje råtta är ju perfekt på sitt sätt. :)

Alla mina fem honor är perfekta. Dom tre äldsta var en tjuvparning, dom två yngsta har stamtavla, alla fem är ändå lika perfekta.
Även Luna med sina ögon som är mindre än vanliga, eller Lotus med sitt udda humör.

Hur menar du att vi formar råttorna?

avla?

Ingen är perfekt och ingen kommer någonsin vara perfekt. Människa eller djur. (Vad är perfekt egentligen kan man ju undra? ) Självklart kommer vi älska våra råttor precis som dom är. Men tycker inte det är fel att sträva efter ett stabilare psyke t.ex. Även råttor som blir aggressiva kan ju må dåligt. Eller hur menar du med att forma dom?

Forma skulle jag tycka gäller vad man genetiskt avlar på, hur de födsupp/hanteras som små, hur mamman är och hur mycket ungarna snappar upp av mamman. Hur flocken uppfostrar och är samt hur ägaren hanterar dom.
Så forma känns som väldigt brett begrepp. Men som icke uppfödare av råttan, så borde forma vara hantering och flockens inflytande i det hela.

Alla råttor är unika på sina sätt. Däremot skulle jag inte säga att alla mina är perfekta. Personligen har jag lite större krav än så.
Nu säger jag inte att andra inte kan ha alla sina råttor perfekta i deras ögon.

Oavsett hur råttorna är eller beter sig. Älska dem bara, det är det enda de behöver av min erfarenhet efter fem dryga år med dess små liv. Massor med kärlek och bus, vad mer behövs när man är råtta? Ja massor me gosaker förstås men det är ju självklart. Jag har olika råttor helt fria ofta och det är härligt.

Grubbla inte på vad jag säger eller menar bara älska era råttor som de är. TACK!!!

Finns inga "perfekta" människor eller djur, perfektion är tråkigt och intetsägande. Trevligt som mål men knappast realistiskt.
Däremot är alla unika och har sina egna goda och dåliga egenskaper.

Viktig tankeställare.

Jag är nog en av dem som söker perfektion. Jag avlar på råttor som ska vara snälla i flock, friska, långlivade och trevliga mot människor.

Nån helt perfekt råtta har jag dock aldrig träffat (även om vissa har varit nära). Och jag har tänkt tanken ibland att man kanske har lite för höga krav på dem. Det är ju egentligen rätt naturligt att de försvarar sitt revir mot nya och får förkylningar osv. Problemet är att de hos människor inte lever i en naturlig miljö. Och för att de ska må bra i den här miljön måste vi på olika sätt försöka avla vidare på djur som är välanpassade. Evolutionen fungerar inte i burmiljö så då måste vi bli "gudarna" som formar dem.

Jag kommer fortsätta att sträva efter att baka råttor som är så bra som möjligt.

Men det viktiga är nog att acceptera alla de råttor man har precis som de är. Det var nog faktiskt Grodan som lärde mig det, när jag hade skaffat mig en rädd mus och var så besviken. Alla sa att jag skulle prova det eller prova det. Men hon sade till mig att han kanske alltid kommer vara rädd. Och det var han också. Men vi hittade andra sätt att uppskatta varann än att han skulle springa runt på mitt köksbord som jag hade tänkt mig.

De som är rent utav ofungerande och inte mår bra i fångenskap vare sig med människor eller råttor anser jag dock fortfarande bör få somna in. Det finns ingen plats i den här världen för dem och det måste vi människor ta ansvar för, eftersom det är på grund av oss det finns domesticerade råttor.

Och råttorna själva vet ju inte att vi tänker att den och den inte duger till avel och så. De vet bara att vi kommer med god mat, leker och gosar med dem och det är det viktiga för dem i relationen till oss!

Alltså, vi måste anpassa råttorna till den nya miljö vi utsatt dem för och säkerställa att de mår bra utifrån sina egna förutsättningar. Men det är inte bara råttorna som måste anpassa sig till oss, vi måste också anpassa oss till dem och erkänna varje individ just som den är.

Sedan finns du ju perfektion inom olika kategorier. Behöver inte vara perfekta avelsdjuret. Kan vara perfekt sällskaps råtta.
Behöver inte bara perfekt till avel, kanske bara perfekt i ägarens ögon till det ändamål man har den.

Klokt sagt!

All form av utseendemässig perfektion måste vi vara väldigt försiktiga med eftersom råttan själv inte vinner något på det. Ibland kan det innebära avkall på andra viktiga saker.

Men jag tycker ändå, som jag sagt många gånger förut, att just råttfolk generellt är bra på att se sina djur som sällskapsdjur i första hand.