Satt och läste och svarade på inlägget som flickan gjorde som planerar att skaffa sina första råttor, och inser att det faktiskt var 2½ år sedan jag fick mina två första pojkar. Det var en födelsedags present från en vän till min, och dom var så underbara. Slash, en albino pojke med ett älskvärt humör och massa bus i kroppen, och hans bror Venom, en svart-vit hooded pojke som älskade att utforkska allt som kom i hans väg. Dom var så underbara pojkar, småkivades lite sådär som pojkar kan göra ibland, men var i allmänhet bästa vänner. Lätta att klippa klorna på, sådär lagom fega att dom kunde springa på sängen utan att jag behövde oroa mig för att dom skulle fly ut på det stökiga golvet, lagom dag aktiva, lagom nattaktiva… de perfekta pojkarna verkligen.

Tyvärr så var jag tvungen att överlämna dem till en vän då jag flyttade och inte fick ta med mig pojkarna dit. Jag flyttade runt en hel under de närmaste 6 månaderna, innan jag hamnade på ett ställe där jag faktiskt fick ha dom.
Nästa problem var att 3 dagar innan dom skulle få komma hem så dog Venom. Han fick problem med lungorna på morgon, och några timmar senare var han död.
Slash kom hem till mig tre dagar senare. Han var mager och trött, men då han glatt mumsade på köttbullarna jag lade in och drack utan problem, så tänkte jag… han måste ju bli bättre.

Tre dagar senare gick även han bort.

Och nu kommer snart min pojke Remus också trilla av pinn. han är runt 1½-2 år och skiftar mellan tuff vaken och trött sovare (Han bor hos min vän då hon har sällskap till honom, vilket jag inte kunde ha innan pga att jag inte fick ha fler djur där jag bodde). Närmare 2 nu tror jag, fick honom när han redan var lite sådär… typ tonåring.

Tillbaka till dom två det började med… jag saknar dom, väldigt mycket, och ville bara att fler skulle veta hur underbart snälla och trevliga dom var. Tyvärr har jag inga bilder på Venom då datorn dom fanns på crashade… men dom var verkligen grymt fina. Lägger på en bild på Slash, som togs där dom sista dagarna innan han gick bort… han var så trött och livlös där den sista dagen. :(